If you could meet the sea, would you like to?

Jag vet inte om jag borde skriva någon om min vecka hemma i Stockholm, var mer ledsen än glad, längtade till halmstad prick hela tiden, pluggade inte, träffade knappt någon. Så jag vet inte om det ens finns något att skriva. 

 

Efter typ världens längsta tågresa till halmstad, satt han i min soffa när jag kom hem. Sen åt vi mat, såg på film och ba' gosade, ca det jag behövde med andra ord. 

 

 

Hade ett ganska fint nyår också, åt halloumi och drack gin till middag och gjorde mig i ordning och sen kom pontus, vi gjorde oss i ordning lite till och gick sen hem till Jonas. Jag var dock inte riktigt i mitt esse, kände typ ingen och sa nog inte så mycket på hela kvällen. På tolvslaget sprang vi upp på en kulle, pussades, skålade i bubbel och tittade på fyrverkerierna innan vi tog bussen in till stan. Dock var jag lite för full så pontus köpte korv och sen gick vi hem till hans mamma och somnade i hennes soffa innan klockan slog två. Dagen efter var jag bakis, för första gången typ någonsin, så vi låg i soffan ungefär hela eftermiddag sen spelade vi wii och sedan tog vi bussen hem. Åt mat och lyckades på något vis hålla oss vakna lite för länge. 

 

Så en kan väl säga att 2016 ändå känns bra i mig. Iallafall just nu. Hade en fin start på året och ett fint avslut på förra. Försöker att få plugget att inte äta upp mig, genom att faktiskt ta tag i det, och försöker få andra saker att inte tynga ned mig. 2016 ska bli ett bra år, så är det bara. 

 

 

I år ska jag: 

Läsa fler än 48 böcker

Tro mer på mig själv

Inte ta åt mig så mycket av allt negativt 

Säga ja oftare

Håll i skogen, tills den brinner ner.

Jag vet inte var den här veckan tog vägen. Jag har mest tittat på musikhjälpen, och varit på föreläsningar. Men en fin vecka har det allt varit. 

 

 

Amason i Lund var såsåså fint, trots en del små irritationer här och var och trots att jag var lite för full. Men spelningen och förbandet, dolce, var så bra. På söndagen tog jag tåget tjugo över åtta på morgonen för att jag kunde verkligen inte sova, så jag klädde på mig mina ytterkläder så tyst som möjligt för att inte väcka de andra två. Sån befrielse att komma ut i en regnigt Lund och att kunna andas ordentligt. Var tillbaka i Halmstad strax runt tio, gick hem och fixade lite innan jag var tvungen att köpa en ny laddare, pga min hade gått sönder (trodde jag, sladden funkade och Pontus har fixat dosan <3). Och sen kollade jag på musikhjälpen nästan hela kvällen. Utom när David och Astra kom förbi med glögg, så fint. 

 

 

På måndagen fikade jag med Bekka i några timmar innan vi gick på stan och införskaffade några julklappar. Köpte även en klänning till nyår. Extremt nöjd över att ha hittat en till slut. 

 

I tisdags hade jag och P tacodejt, jag hade bestämt att jag skulle äta det imorgon egentligen eftersom att jag åker hem över jul på tisdag. Men kom på att det är ganska dumt eftersom att det jämt blir så himla mycket rester vilket ju är onödigt om jag ändå inte kan äta upp det. Och i onsdags åkte jag med honom till flygstaden men hoppade av någon station tidigare, för att köpa mina sista julklappar. Missade bussen med 2 minuter och fick stå i den bitande kylan i halvtimme, så när jag kom hem och åt tacorester satt jag och skakade så mycket och frös ungefär hela eftermiddagen. 

 

 

I fredags storstädade jag lägenheten efter att ha skjutit på det i flera dagar, vill ju att det ska vara rent och fint när jag åker hem över jul. På kvällen kom Alex hit innan vi gick bort till David och drack lite vin och kaffe och såg Lasse spela på musikhjälpen. Sen gick vi bort till Jonas för förfest. Men det slutade med att vi gick hem till Agnes och spelade ölspel och hade det fint. Sen skulle de andra ut men jag och Pontus bestämde oss för att gå hem istället. Så trötta. Så vi kramades hejdå och god jul och gott nytt år. Blir på riktigt lite rädd när jag tänker på hur snabbt tiden går, att 2015 snart är slut, men mer om det nån annan gång. 

 

Lördag igen och jag var nöjd över att det var helg och att jag hade flera dagar på mig att börja packa. Men vi tog bussen till eurostop, mötte hans mamma och bror och trängdes med folk. Spenderade kvällen med att se det sista av musikhjälpen för i år och kolla ikapp julkalendern och annat som missats under veckan. Och idag är en sån typisk söndag då en inte riktigt orkar göra något och varvar internet istället för att städa/plugga/diska/packa. Fast nu har jag faktiskt packat. Det mesta iallafall. För på tisdag tar jag tåget hem till Åkersberga över julen, och jag är sådär kluven en kan känna sig när en hör hemma i två städer och kanske lite mer i den en redan befinner sig i. Men tänker att 7 dagar av att inte behöva äta ensam, träffa saknade personer osv blir nog ganska fint ändå.

 

Måste börja blogga mer frekvent så att allt inte bara blir så långa redogörelser, men jag vill ju minnas. Komma ihåg allt.

Man har knappast levt om man inte har en prick i nåt register när man dör.

And if I'd fall, would you pick me up?

Det är så svårt ibland, att uttrycka sig ordentligt, att få fram de ord en vill. För ibland stockar de sig i halsen och blir till knappt något ljud alls. Den här veckan har varit så. Jag har gått runt med en ständig ångest i kroppen för i kalendern har två doktorsbesök skrikit och i kroppen har pmsen gjort sig påmind. 

 

I måndags efter att ha legat i sängen i princip hela helgen, bestämde jag mig för att vara produktiv. Så jag städade, handlade mat, lagade soppa och gjorde allt annat på min att göra-lista, utom att plugga. Såklart. Så tur att jag och Alex skulle plugga på tisdagen innan hon följde med mig till umo. När jag prickat av en av två jobbiga saker i kalendern fikade vi och gick en sväng på myrorna. På måndagen hade jag varit extremt ångestfylld, så Pontus föreslog att han skulle sova här så att jag iallafall hade något att se fram emot. Så vi åt soppa och såg, efter mycket om och men, en film innan vi somnade. 

 

 

På onsdagen kom jag försent till föreläsningen och trillade in nånstans där de pratade om ångmaskiner, och jag förstod inte ett dugg, såklart. Efter föreläsningen gick jag hem och samlade mot till att gå tvärsöver gatan till vårdcentralen för att kolla mina blodvärden. Och efter att ha suttit i väntrummet i en kvart och pressat bort tårarna bröt jag ihop totalt så fort jag gick innanför dörren. Men när det väl var över gick jag hem och försökte återfå lite energi innan jag gick på promanad och pratade med Hanna i telefon i nästan en timme. Så extremt välbehövligt. 

 

Förra veckan på scouterna gjorde vi batik, och jag kanske råkade sitta och dagdrömma lite när hon gick igenom hur man skulle göra för att få ett visst mönster, så jag chansade hej vilt, och igår fick vi tillbaka dem. Och alltså, blev så himla himla nöjd(?!). Vilket såklart känns himla fint + att Stina sa någit i stil med att det var min hon hade minst hopp om, men att den ju blev bra ändå.

 

 

Blir så förvirrad över att veckorna går så himla himl fort, känns inte som att jag någonsin hinner med allt det jag borde göra. Men är så klart nöjd över att det är helg igen och att jag överlevt denna helvetesvecka. Har inte jättemycket planer inför helgen, men imorgon ska jag och Pontus till stan (vilket han planerat att vi skulle göra förra veckan, men blev för bakis) och så är det tackgasque på kvällen, vilket jag är extremt opepp på pga diverse anledningar så får se om jag går överhuvudtaget. Och på söndag borde jag bara städa och plugga. 

 

 

Saker jag tycker om.

För ca 2,5 år sedan skrev jag en lista på 39 fina saker. Det var vår och någon månad innan studenten, så den bestod av punkter som:

- att studenten är nära

- charmen i att inte veta vad som kommer hända

- picknick

- första frukosten utomhus 

 

Jag tror att jag längtade ganska mycket efter något nytt och kanske framförallt efter sommar. Och trots att mycket har hänt sedan dess så skulle många av de punkterna kunnat vara samma idag. Trots att jag var 18 år och osäker på mig själv och livet i sig. Men jag tänkte iallafall att jag ska göra en ny sådan lista, tänker att det kan behövas när så mycket i samhället skaver.

 

 

- att få post som ej är räkningar

- spontanhäng med bra personer

- halmstad precis när sommaren övergår i höst

- bokpaket som ej enbart är kurslitteratur

- intressanta föreläsningar

- långa fikor på skånskan

- att gå runt på bibliotek eller i bokaffärer och läsa på bokryggar

- böcker böcker böcker

- att somna och vakna bredvid honom 

- min lägenhet

- att diskutera politik med någon som tänker likadant

- kramar

- mumin

- disneyfilmer

- kattgos

- komplimanger en kan ta åt sig av

- hur jag förändrats sedan gymnasiet

- att ha vänner på flera olika platser i sverige

- kompisdejter

- gröna ärtbiffar

- att förlora sig själv i ett publikhav

- att upptäcka ny musik

- högmidjade jeans

- kaffe

- folk som står upp mot rasismen

- årets första satsumas

- värvetintervjuerna med Annika Norlin, Lars Winnerbäck, Alice Bah Kuhnke och Tomas von Brömsen

- podcasts

- att klara en tenta en är säker på att en failat

- att bo ensam och inte behöva ta hänsyn till någon annan när en till exempel vill äta

- när mina monsteror får nya blad

- att andas skogsluft

- att prata med Hanna i telefon

- perfekt mogna avokados

- att gå till scouterna på torsdagar 

- valar

Det är storm i Sverige, orkaner i Skåne och det har stormat i mig det senaste året.

 

Blir stressad när jag tänker på att det redan är november, att det snart är ett nytt år och allt vad det innebär. Tycker ju ändå att 2015 har varit fint. Speciellt den här hösten som har varit snällare än någon höst på väldigt väldigt länge, trots en konstant förkylning som vägrar gå över. 

 

Igår skickade vi in tentan för den här kursen och jag bävar redan inför att behöva få tillbaka den, för att skriva hemtenta med feber är väl inte riktigt att rekomendera, blev nog en hel del feberyrande + att jag glömde bort att läsa igenom den innan jag skickade in. Firade iallafall att den var inskickad med att träffa folk för första gången på typ en vecka och med att bli lite för full för att sedan somna bredvid han jag tycker om. Ganska bra ändå. 

Verkligheten ville gå sönder, smärtan är det enda vi glömmer.

Igår fyllde jag tjugoett. Hade en ganska fin men stressig dag trots förkyld. Började dagen med frukost i sängen för att sedan gå på en ganska tråkig föreläsning som jag knappt lyckades hänga med i pga förkylningen. Efter föreläsningen åkte några klassisar och jag + lärare till Helsingborg för att gå på en utsällning om romantikens konst. Sedan tog jag tåget tillbaka till Halmstad medan de andra stannade kvar för att kolla vidare. När jag kom tillbaka till Halmstad tog jag bussen till Snöstorp och scouterna. Fick poppa popcorn och blanda saft innan jag fick uppmaningen att åka hem och bli frisk. Och just då kände jag att det var det enda rimliga pga kände mig feberyr och illamående pga hade ätit en muffins och en avokado på hela dagen. Så istället gick jag och mötte Pontus, åt linssoppa och låg utmattad på hans säng/soffa innan vi somnade vid tio. 

 

Idag är min förkylning snäppet värre, men jag ignorerar det så gott det går för att kunna dricka vin ikväll och fira halloween imorgon och ta mig igenom ännu en tentavecka. Så att bara ignorera är kanske inte bästa botemedlet så dricker litervis med te, äter citrusfrukter och halstabletter och hoppas att det ska gå över. 

 

Sedan sist har det inte hänt supermycket men jag har 

- druckit flera koppar kaffe på Skånskan

- klarat förra tentan

- varit på teater med några klassisar

- haft familjen på besök 

- köpt biljetter till Krunis i mars och Jonathan Johansson i februari, så pepp. 

 

 

Men det är så långt långt nu till tvåtusensju och det blir längre varje dag.

Vi läser en kurs i visuell och litterär kultur, vilket består i att läsa skönlitteratur, dikter och om konst. Trivs ganska bra med det trots att jag läser annan skönlitteratur istället, för att den för stunden känns mer lockande. Egentligen känns väl alltid allting annat mer lockande, än det som är nu. 

 

Det ger ett himmelskt styng -

utan att såret syns,

bara en inre splittring

där begreppen finns -

 

/ 

 

Har i veckan mest bara legat på min soffa i ett försök att plugga. Jag är så trött nästan jämt och tänker att det är blodvärdena som spökar. Så det känns skönt att äntligen ha fått en remiss till labb för att kolla dem. När jag inte har legat på soffan eller varit på föreläsningar så har jag bland annat druckit te med Tina. Det var gosigt att hänga lite med henne efter att knappt sett henne sedan nollningen. Annars har jag ätit tacos hela veckan, hängt med mina småscouter (som var så himla himla jobbiga, men scouterna är helt klart höjdpunkten på veckan), gått på långa promenader och läst böcker. 

 

Och idag är det fredag och vi hade en intressant föreläsning om Madame Bovary efter en intälld/bortglömd föreläsning i onsdags, och nu är jag supertaggad på att läsa klart den. Så trots det gråa vädret och mitt halvmående så har den här dagen varit fin med ett låtsläpp av Lasse (som jag lyssnat på ca hela dagen) och ett välbehövligt samtal med Hanna. Och ikväll dricker jag gin med tända ljus och Skavlan. Tänker att det ändå är en okej fredag. I helgen ska mest städas och pluggas, och imorgon ska vi ha taco-dejt. 

 

 

Men jag tar livet på för stort jävla allvar.

Jag är ingen superhjälte jag, men trivs ju ändå bra, med mina lagom snabba ben.

Tänkte passa på i tentaplugget att tipsa om Crying Day Care Choir's nya singel Wonderlust, för att den gör mitt tentapluggande lite enklare för tillfället / lyssnar på repeat. 

Och medan jag ändå håller på så kan jag tipsa om denna också, jag och Tina tänker att det är definitionen av en låt en vill bo i. Så gosig. 

 

 

Och Alex kaffekopp säger så mycket om min inställning till livet idag. Men på fredag är det över iallafall, trots en inställning på att få ett U. 

 

Och det bubblar och det spritter i dig, jag önskar jag hade samma iver i mig.

Vi har tentavecka och jag tar tillfället i akt att prokrastinera fram ett blogginlägg, för det var ju ganska längesen nu. På fredag har vi vår första salstenta, som är som en hemtenta fast i en sal typ - vi får ha med oss kurslitteraturen. Men trots det känns det så himla jobbigt och jag är lite för inställd på att misslyckas. 

 

 

Jaha, annars då? 

 

Sover mer borta än hemma

Äter för dåligt

Har för mycket ångest och gråter i duschen

Prokrastinerar genom att snöa in mig i diverse spellistor på spotify

eller genom att tvätta/städa/dylikt

Drömmer om att resa bort en helg eller så 

Saknar vänner som är som försvunna under lager av sånt som kommer emellan

Längtar oftast till torsdagar pga torsdagar = scouting

 

Känner ändå att livet är ganska fint emellanåt och det var längesen jag kände så. 

 

 

tre x femton

3 saker jag ser fram emot

☞ amason på mejeriet i december

☞ kommande födelsedagar

☞ soppor, dimma och tjocka stickade halsdukar

 

3 saker jag fasar för

☞ november

☞ vår första salstenta nästa vecka

☞ ett abrupt slut

 

3 saker jag gillar

☞ böcker

☞ konserter

☞ skogen

 

3 saker jag inte gillar

☞ rasism

☞ selleri

☞ när personer ställer in saker en sett fram emot

 

3 saker jag vill

☞ boka en resa

☞ tatuera mig

☞ bli en bättre person

 

3 saker jag borde

☞ boka tid på vårdcentralen

☞ plugga

☞ försöka fixa min cykel

 

3 saker jag kan

☞ läsa snabbt

☞ spendera alldeles för många timmar i bokaffärer/bibliotek

☞ hålla liv i mina växter

 

3 saker jag inte kan

☞ se en hel film utan att bli uttråkad / börja hålla på med något annat

☞ bestämma saker

☞ cykla utan en hand

 

 

3 saker jag har på hjärnan

☞ vår busskonversation

☞ alla måsten

☞ Midsommarkransen baby

 

3 saker jag pratar om ofta

☞ vädret

☞ musik

☞ vad som känns

 

3 saker jag önskar mig

☞ ett soffbord

☞ böcker, alltid böcker

☞ att hösten och vintern blir smärtfri

 

3 saker jag blir lugn av

☞ kramar

☞ musik

☞ att göra-listor

 

3 saker jag blir stressad av

☞ när någon ringer med doldt nummer

☞ när jag inte hunnit förbereda mig mentalt på något som känns jobbigt

☞ tidsoptimism 

 

3 saker jag ska göra i veckan

☞ plugga

☞ scouta

☞ hämta ut mitt nya leg

 

3 saker jag gjort det senaste

☞ pluggat

☞ hängt med honom

☞ börjat läsa Kafka på stranden

 

lista från hejregina

Way out west.

 

 

 

Tydligen fastnade det inte så mycket bilder i min telefon från Way out West. Och tydligen inte en enda vettig bild från sista dagen. Och idag saknar jag way out west lite för mycket. Att stå i publikhav mitt i natten framför Jonathan Johansson, att se First Aid Kit i spöregn, dricka gin på vandrarhemsrummet och ha diverse deeptalks. 

 

Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in till stan.

 

Tänkte skriva att  i brist på annat så får ni mina senaste instagam-bilder. Men det är ju inte i brist på annat, så det blir snarare tills vidare. För jag har äntligen äntligen lyckats få in mina mobilbilder i datorn efter att det krånglat så mycket tidigare. Vill skriva att jag är tillbaka, men vill inte att det ska kännas påtvingat, men nu när rutinerna är tillbaka så vaknar nog bloggen till liv igen. 

 

Så jobbig grej dock att jag blivit sjuk, förkylningen från nollningen har brutit ut ordentligt och mina planerade helgplaner fick ställas in. Har istället blivit ompysslad och pussad på mitt i feberyra hostattacker nysattacker. Så jag tänker att livet ändå är rätt fint trots allt.

 

Har söndagsångest trots att jag inte ens har föreläsning imorgon, ska istället handla mat, betala kurslitteratur, vila och pluggapluggaplugga. Vi läser världens tråkigaste kurs just nu "den förmoderna människans livsvillkor" det låter inte ens roligt, men det är nån kombo mellan historia, religion och filosofi, och såklart kultur eftersom att det är det vi pluggar. 

 

The rhythm of my footsteps crossing flood lands to your door, have been silenced forever more.

Det är måndag, det regnar och idag började jag andra året på högskolan. Sommaren drog förbi i en svindlande fart och jag vet knappt vad jag gjort. Vet nog mer vad jag inte gjort. 

Jag har inte tagit vara på den så bra som jag borde

inte träffat vänner så mycket som jag velat

inte läst tillräckligt med böcker

inte fotograferat

inte skrivit.

 

Och det värsta med det är att nu när det är höst och skola och föreläsningar och kurslitteratur kommer tiden till allt det att inte finnas. Jag kommer drunkna i kurslitteratur och ångest. Men jag vet att jag mår bra av kreativiteten så jag ska försöka ta vara på den ändå. Ta mig tid till kreativitet.

 

 

Och jag har fortfarande lika mycket att vilja skriva om, om kanske inte ännu mer. Och jag ska, jag ska sätta mig ner och skriva. Jag ska få ur mig allt det där som skaver och allt det där som inte skaver. Jag ska berätta om hur lugn jag kände mig när jag fick ordning i min bokhylla, jag ska berätta om nollningen och om way out west. 

Om jag tänker alls, tänker jag på dig.

"Sluta snälla tid att springa snabbt förbi, varje gång det känns bra att vara där man är." Tiden går för fort och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Två av tre (och den tredje är i full gång) stora grejer i augusti är avklarade och jag har mest tänkt på honom. 

 

Vi är på way out west, det är sista dagen och vi är lite för fulla och sjunger "för det är du och jag och han och hon, det är vi mot dom och vi ska kämpa till slutet" och jag känner hur mycket det stämmer. Det är vi mot dom, och jag tänker att trots att det har varit en stormig festivalhelg, inuti mig, så mår jag ganska bra. Jag tänker att jag ju ändå fått se flera av mina bästa band, förlorat mig själv i ett publikhav framför Jonathan Johansson klockan två på natten och hängt med fina personer. 

 

Samtidigt som jag har så mycket att vilja berätta om, så sitter det en spärr någonstans som jag ej vet hur jag ska ta mig förbi. Vill berätta om Way out west och ösregnet framför First aid kit, om deep-talket på ölområdet med uppmaningen "skit i vad andra tycker, gör det som känns bäst. Känns det bra, kör på.", om alla kvällar med honom, om alla frågor som inte har något svar, om hur det känns i mig och om att sakna trots att det bara gått en kvart. Men jag kan inte, för inte ett enda passande ord finns nära till hands. 

 

 

Försvinner bara en minut i nåns cigarettrök, hittar aldrig ut.

 

Har haft en fin men stressig vecka i skogen, men nu är jag hemma och är förkyld och imorgon åker jag hem till Halmstad. Så idag ska jag bara packa och vila i hopp om att bli frisk till Way out west. 

Håll i skogen, tills den brinner ner.

Det är äntligen augusti och efter en sommar i princip utan planer har jag ca varenda dag i augusti uppbokad med: 

- scoutläger

- way out west

-nollning 

 

och däremellan ska jag transportera mig själv och alla mina kläder hem till Halmstad, träffa saknade personer och hinna andas. 

 

 

 

 

Imorgon åker jag på scoutläger och jag är så sjukt opepp. Men vet ju att det kommer gå över när jag väl är på plats och sådär. Och enligt väderprognosen ska det ju äntligen bli lite sol. Hoppashoppas. Det ska iallafall bli skönt att ej ha telefonen som ständig följeslagare och ej behöva hålla koll på alla sociala medier. Att bara få andas skogsluft i en vecka. För det kommer behövas innan både festival och nollning, hoppas bara att jag kommer hålla mig frisk. 

Samma ljud när tunnelbanan stannar, samma människa ändå en helt annan.

Påbörjar blogginlägg efter blogginlägg, men det blir inte någonting vettigt utav någonting. Vill berätta om hur det känns i mig, hur förvirringen kanske fortsätter vara förvirring fast av ett annat slag. Hur den där ledsamma förvirringen byts ut mot ett rent känslostormande som nog är mer positivt än negativt. Om hur varenda cell i mig skriker efter Halmstad. 

 

Jag försöker ta vara på Stockholm, försöker ta vara på regnet och skogen men drömmer om solen. Det är inte långt kvar nu, om fem dagar sitter jag på en buss ut på villovägar. Och jag ser fram emot det så himla mycket trots att jag har så mycket kvar att fixa inför det. Men skjuter på det genom att läsa böcker och träffa vänner. För sen lämnar jag Stockholm med en plan om att ej återvända förrän i jul för just nu är detta den sista platsen på jorden jag vill vara. Men samtidigt vet jag att det hela har med stormandet att göra, och när det lugnat sig så lugnar sig nog allt annat också. 

 

Från en regnig konsert med Tomas Andersson Wij, men vi hade paraply och öl så det var fint ändå. 

July, july, july don't go too soon, don't die.

Nu är jag tillbaka i Stockholm, och det kändes på riktigt jobbigt att lämna lilla Halmstad. Har ju liksom äntligen kommit iordning i lägenheten och sådär så ville bara stanna och fixa ännu mer. Men på ett plan känns det skönt att ha gått igenom den här Halmstadsvistelsen och allt som den har inneburit, tror den har varit väldigt viktig. 

 

Jag har liksom insett att det är i Halmstad jag ska vara den kommande tiden, så jag har tackat nej till det jag sökte i våras inför hösten. Jag ska vara kvar i Halmstad och jag ska vara kvar på kulturprogrammet. Å andra sidan har jag behållt min reservplats på distanskurs och sökt en till. Tänker att läsa dubbelt kan väl inte vara allt för jobbigt om den ena dessutom är på halvfart. Och under min 1,5 vecka i Halmstad hann jag med så himla mycket fint. Jag hann träffa saknade personer och nya bekantskaper. 

 

I onsdags förra veckan mötte jag upp Alex, Sara och Paula för att vika nollebrev som skulle skickas iväg till de blivande nollorna. Hade räknat med att det skulle ta lång tid med tanke på mängden papper som skulle vikas, stoppas i kuvert, skrivas adresser på, klistras ihop och stämplas. Men det gick ganska fort. På eftermiddagen gick jag över till Alex (lyckan över att vi bor typ 50 meter ifrån varandra <3) och åt middag och drack öl och pratade om livet innan vi gick ned till stan för att möta upp Tina och Emelie för att dricka sangria och se Faråker spela på Tillsammans. Det var så fint och jag grät till Lycklig död. 

 

 

På torsdagen mötte jag upp Hannah för lunch, efter diverse velande bestämde vi oss för att köpa med oss plocksallad och satte oss i en park. Det var kalasfint att träffa henne och prata om allt från musik till politik. En borde träffa nya personer lite oftare. Sen på kvällen såg jag och P på Harry Potter, vi har bestämt oss för att se om alla HP, och hittills har vi sett två stycken. 

 

I fredags hängde jag på stranden med David, Astra och Davids lillasyster + pojkvän. Så himla skönt och välbehövligt med lite strandhäng när vädret faktiskt tillåter. Och på kvällen blev jag halvt medtvingad på fest vilket ändå blev väldigt fint. 

 

 

I lördags skulle vi se The Stomping Academy så jag, Alex och Patrik tog ett försenat tåg mot Gbg och hoppade av i Varberg. Vi letade upp parken där de skulle spela och gick iväg på jakt efter en mataffär för att införskaffa lite plocksallad. När det var gjort gick vi tillbaka och väntade på att det skulle börja. Och åh så bra det var. Hade dock extrem ångest igenom hela konserten så efter halva var jag nära på att gå därifrån pga orkade ej bryta ihop. Men lyckades hålla mig samman. När vi kom tillbaka till Halmstad några minuter i tio gick jag ner till stan och mötte upp David och Astra för att se Hagaliden spela på Tillsammans. Vi satte oss vid Nissankanten i ett gäng lediga solstolar och pratade sånt som är fint och sånt som skaver och drack söta kaffedrinkar. Alltså de personerna <33. När det blev lite för kallt gick vi hem till David och efterfestade och gjorde Irish tea, istället för Irish coffee, och det blev över förväntan (- sjukt gott).

 

 

Sen på söndagen kom min familj ned och vi gjorde väl egentligen ingenting speciellt. Målade väggar, var i Falkenberg osv.  Men det känns ändå litelite skönt att vara hemma här igen. Saknar dock redan Halmstad och allt vad det innebär just nu. Men åker ju tillbaka för hösten om ca 2,5 veckor och det är en tanke som känns väldigt lättande. Men först väntar en vecka i Sthlm och sedan en veckas scoutläger. Är orimligt pepp.