Verkligheten ville gå sönder, smärtan är det enda vi glömmer.

Igår fyllde jag tjugoett. Hade en ganska fin men stressig dag trots förkyld. Började dagen med frukost i sängen för att sedan gå på en ganska tråkig föreläsning som jag knappt lyckades hänga med i pga förkylningen. Efter föreläsningen åkte några klassisar och jag + lärare till Helsingborg för att gå på en utsällning om romantikens konst. Sedan tog jag tåget tillbaka till Halmstad medan de andra stannade kvar för att kolla vidare. När jag kom tillbaka till Halmstad tog jag bussen till Snöstorp och scouterna. Fick poppa popcorn och blanda saft innan jag fick uppmaningen att åka hem och bli frisk. Och just då kände jag att det var det enda rimliga pga kände mig feberyr och illamående pga hade ätit en muffins och en avokado på hela dagen. Så istället gick jag och mötte Pontus, åt linssoppa och låg utmattad på hans säng/soffa innan vi somnade vid tio. 
 
Idag är min förkylning snäppet värre, men jag ignorerar det så gott det går för att kunna dricka vin ikväll och fira halloween imorgon och ta mig igenom ännu en tentavecka. Så att bara ignorera är kanske inte bästa botemedlet så dricker litervis med te, äter citrusfrukter och halstabletter och hoppas att det ska gå över. 
 
Sedan sist har det inte hänt supermycket men jag har 
- druckit flera koppar kaffe på Skånskan
- klarat förra tentan
- varit på teater med några klassisar
- haft familjen på besök 
- köpt biljetter till Krunis i mars och Jonathan Johansson i februari, så pepp. 
 
 

Men det är så långt långt nu till tvåtusensju och det blir längre varje dag.

Vi läser en kurs i visuell och litterär kultur, vilket består i att läsa skönlitteratur, dikter och om konst. Trivs ganska bra med det trots att jag läser annan skönlitteratur istället, för att den för stunden känns mer lockande. Egentligen känns väl alltid allting annat mer lockande, än det som är nu. 
 
Det ger ett himmelskt styng -
utan att såret syns,
bara en inre splittring
där begreppen finns -
 
 
Har i veckan mest bara legat på min soffa i ett försök att plugga. Jag är så trött nästan jämt och tänker att det är blodvärdena som spökar. Så det känns skönt att äntligen ha fått en remiss till labb för att kolla dem. När jag inte har legat på soffan eller varit på föreläsningar så har jag bland annat druckit te med Tina. Det var gosigt att hänga lite med henne efter att knappt sett henne sedan nollningen. Annars har jag ätit tacos hela veckan, hängt med mina småscouter (som var så himla himla jobbiga, men scouterna är helt klart höjdpunkten på veckan), gått på långa promenader och läst böcker. 
 
Och idag är det fredag och vi hade en intressant föreläsning om Madame Bovary efter en intälld/bortglömd föreläsning i onsdags, och nu är jag supertaggad på att läsa klart den. Så trots det gråa vädret och mitt halvmående så har den här dagen varit fin med ett låtsläpp av Lasse (som jag lyssnat på ca hela dagen) och ett välbehövligt samtal med Hanna. Och ikväll dricker jag gin med tända ljus och Skavlan. Tänker att det ändå är en okej fredag. I helgen ska mest städas och pluggas, och imorgon ska vi ha taco-dejt. 
 
 

Men jag tar livet på för stort jävla allvar.

Det stormar ute men jag tänker att det är lugnt i mig. Inser kort därpå att det inte är så, att jag kanske är tröttare mentalt än vad jag varit på väldigt väldigt länge. Är för det mesta förvirrad, glömmer saker och tror att jag glömmer saker vilket ger mig ångest tills jag sett efter och insett att jag inte alls glömt stänga av spisen eller nyckeln i cykellåset.
Och han säger: "Ibland börjar jag undra om du någonsin haft mänsklig kontakt. [...] vi pratar om en sak och så försvinner du helt." Och jag tänker att det kanske är tecknet på den här tröttheten som inte borde finnas. Har ändå somnat av utmattning runt klockan tio varje kväll den senaste 1,5 veckan. 
 
Och jag klarade med största sannolikhet inte tentan vi hade i fredags, det kändes iallafall inte bra alls. Men jag tänker att det får vara okej, orkar inte lägga så mycket tankeverksamhet på det. Omtentan är den 14 november, och jag tänker att det är skönt att det åtminstone är en vecka efter att nästa tenta ska vara inskickad. 
 
Men trots det så känns det mesta okej. Jag har äntligen kommit i ordning i lägenheten (har burit upp den sista flyttkortongen och köpt ett soffbord) och jag har saker att göra mest hela tiden, dock mest plugg men även det känns okej. Egentligen tänker jag nog mest att jag hoppas att oktober ska vara snällt för en gångs skull, det var längesen nu. 
 
 

RSS 2.0