Kanske att den här Stockholmsvisiten gett mig lite perspektiv. I varje fall vill jag tro det. Tro att jag insett att detta ändå kan vara okej, att jag ändå känner en drös fina personer här som kan göra det värt att komma tillbaka ibland. Komma tillbaka till något för att glömma det där som är nu, men samtidigt sakna det som är nu och vilja glömma det där gamla som jag nu gömmer mig i. Jag vet inte om det makes sense över huvud taget. 

 

Dessa dagar har varit över förväntan nästan hela tiden. Jag har träffat saknade personer och jag har fått tid att andas och tänka, reda ut lite och kanske kanske krångla till lite men ibland kanske det är det enda som behövs. 

 

På lördagsmorgonen tog jag roslagsbanan in till stan och träffade på Stenis och hennes syster på perrongen så fick sällskap ända till centralen. Har inte träffat henne längre än 5 minuter sedan sommaren 2013, så det var kalasfint. När jag kommit till centralen gick jag in på pocketshop och kollade på böcker, samt köpte en jag velat läsa hur länge som helst, medan jag väntade på Tobias. Vi skulle träffas för första gången på ett halvår, jag kanske var orimligt nervös innan men det kändes onödigt, för när vi sågs var det som att ingen tid gått alls. Som att tiden hade vridits tillbaka till förra våren. Det var fint. Vi gick runt halva Stockholm och pratade om sånt som hänt, sånt som kommer att hända, om konstiga personer vi träffat sedan vi började plugga och ca allt däremellan. På kvällen träffade jag Daniel, det var som alltid fint. Vi drack öl och såg på mello och hitta Nemo, och satt sen och pratade och googlade konstiga saker innan jag behövde gå hem. När jag kom ut föll det ett stillsamt snö och jag kände mig så himla fridfull, ville lägga mig i en snöhög och bara se på flingorna som dalade ned, men efter att ha läst och hört om folk som somnat i snöhögar så kändes det sådär. Kände inte riktigt för att förfrysa där i en snöhög, även om det trots allt hade känts okej. 

 

En söndag som bestod av ca ingenting alls utom att läsa ut en bok och lite födelsedagsfirande på kvällen, fick mig att längta hem, hem till lilla Halmstad. Hem till en tom lägenhet där en kan äta när en vill, lyssna på hur hög musik en vill och slippa dela badrum  med tre andra. Längtade hem till ensamheten. 

 

På måndagen fyllde lilla mamma år, så jag var uppe tidigt och var i väg och köpte blommor. Och när vi var hemma igen hade hon varit uppe och hängt ut flaggan och satt på kaffet. Hon tänkte att vi inte var så uppmärksamma och därför inte skulle märka något. Men det var det första jag såg. Sen var vi ute och åt middag och i bilen hem hade vi allsång till Westlife. 

 

Igår, tisdag tog jag pendeltåget till Uppsala för att först träffa Alexandra som ju har flyttat dit. Vi rundvandrade lite i Uppsala och fick bland annat se var hon går i skolan. Sen åt vi lunch och gick i affärer. När klockan närmade sig tre mötte jag upp Erik för lite fika och ännu lite mer rundvandring i Uppsala. Så fin stad. När jag åkte tillbaka till Stockholm var det med vemod i bröstet och tankar som inte gick att få stopp på. På kvällen gick jag på promenad med Daniel. Han försökte få mig att fatta beslut och pratade lite för mycket om grodor. Men när vi snart var tillbaka där vi började träffade vi på två mormoner som försökte pracka på oss papper och grejer. Jag blev så himla förvånad över att det finns mormoner här så var väldigt nära på att bryta ihop så lät Daniel prata med dem.  När jag var hemma igen packade jag så gott det gick (- allt som ej behövs idag). Och gick och la mig ganska tidigt, men hade en så fin konversation så somnade inte förrän vid halv två och sov sedan hur oroligt som helst så när jag vaknade kändes det knappt som att jag sovit alls. 

 

Men idag tar jag tåget tillbaka till Halmstad och det ska bli skönt och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Men det ska ändå bli skönt att komma hem och få äta vad en vill när en vill, inte bli klagad på för att en har strumpbyxor när det är kallt samt få lite ensamtid, tror det behövs. Och ikväll ska jag och Emelie lyssna på Sandra Beijer på stadsbiblioteket. Är pepp på det. 

 

 

Hittade en liten boklista som jag tänkte kunde vara kul. 

 

Min kreativitet verkar komma lite närmre hela tiden, och det känns så fint på nått vis. Även om jag vet att det inte kommer bli så bra som det en gång varit, på väldigt länge. Men kanske ska en bara försöka tänka bort den där himla prestationsångesten och bara skapa ändå. Skapa så mycket som möjligt med så lite tankeverksamhet som möjligt, för det är ju ändå just det som hindrar. Funderingarna på om det verkligen är okej att göra såhär. Och kanske borde en lära sig att ja, allt är okej. 

Vi tentarveckar och för en gångs skull är det inte så himla jobbigt. Har varit typ klar i flera dagar men varit så oproduktiv och orkeslös att den ännu inte är inskickad med deadline om 2,5 h. Och efter att tentan är inskickad måste jag packa/städa/diska göra i ordning för ikväll tar jag tåget till Stockholm för att stanna där i nästan en vecka. Folk ska träffas, jobb ska sökas och födelsedag ska firas. Är trots allt lite pepp samtidigt som jag just nu inte vill något hellre än att stanna här. 

 

De senaste dagarna har ändå varit väldigt fina trots att några av dem har varit väldigt påfrestande. 

 

I fredags efter en dag i skolan kom Alexandra hit och åt middag innan vi gick till Rebekka för att möta en drös bra personer och så småningom gå till Jonas kompis för att förfesta. Vi körde lite drickspel och sånt standard. Hade en så himla fin kväll, och en väldigt bra fylla. Jag, Alexandra och David skrev mycket osammanhängande (mest om öl) till Daniel vilket jag sen fick mig ett gott skratt åt på tåget i lördags. Vi körde pekleken och jag blev utpekad att vara både mest romantisk och mest omtänksam, det jag kan ändå leva med. Sedan när alla skulle ut gick jag hem då jag skulle till Malmö dagen efter. Men innan dess stod jag och Alexandra och sjöng Carola för "jag skulle kunna sjunga kareoke med dig" säger ändå ganska mycket. 

 

På lördagen tog jag tåget vid tolv ned till Malmö, gick runt lite i stan och insåg hur himla mycket jag saknar Malmö. Gick mest runt och kollade på folk och fina hus och kände mig nostalgisk, köpte även nya vårskor som jag är lite förälskad i. Sedan gick jag hem till Linda och Abbe, köpte ingredienser till tacos, åt den och drack lite vin innan vi åkte till Lund. 

 

Väl i Lund lyckades vi hitta till Mejeriet där vi skulle se Jennie Abrahamson. Vi kom dit och satte oss på två av de typ fyra stolarna som fanns och drack öl innan hon gick på den lilla scenen. Det var bara hon på scen och det var så himla fint och mysigt och åh. Kan ha varit den finaste spelningen jag varit på. 

 

När hon gått av stod vi ett tag och velade om vi skulle köpa en tygpåse eller inte, sagt och bestämt gick vi och lyckades ta ut pengar i baren och när vi kom tillbaka hade nästan alla gått, heh. Men eftersom att Linda har sett henne så himla många gånger känner hon verkligen igen henne så vi stod och pratade ganska länge, fick våra påsar signerade och sen berättade jag om när jag såg henne i Stockholm i somras och stod och grät halva konserten. Sen fick jag presentera mig efter att hon konstaterat att vi inte träffats förut. Hon undrade också om hon hade sett mig på sociala medier nånstans och jag berättade att hon hade favoritmarkerat några av mina tweets. Och efter att ha berättat vad jag hetter på twitter och att ja, jag har en bild sa hon att hon tyckte att hon kände igen mig. Kände verkligen bara 'IIIIIH' då. Sen kramades vi hejdå och jag och Linda begav oss mot Malmö igen. Det var verkligen en så himla himla fin kväll, och det är ca det enda jag tänkt på de senaste dagarna och Jennie är ca det enda som har spelats. 

 

I söndags efter en scones-frukost tog jag tåget hem till Halmstad igen. Kändes lite vemodigt men med så mycket att göra kändes det bäst att åka tidigt. Väl hemma igen tog jag en powernap, städade, diskade och allt sånt tråkigt innan jag gick hem till Alexandra för att plugga lite inför idag då vi skulle redogöra för ett kapitel i en av kurslitteraturböckerna. 

 

Och hittills har denna vecka bestått av plugg, plugg och ännu mer plugg och sol en inte kunnat njuta av. Igår satt vi i skolan hela dagen vilket slutade med att vi var så himla frustrerade och ganska otrevliga och sura. Gick hem och gick på en liten promenad med David innan jag sen gick till Willys för att handla med Alexandra (så himla bra måndagstradition).

Jag har sån jäkla ångest över hela februari. Månaden har precis börjat och det känns som att den snart är slut pga har så mycket att göra att jag inte ens vet när jag ska hinna andas.

 

 

En ganska bra läsmånad trots allt. Tyckte så himla mycket om Ru & Man, medan Vart tog all denna kärlek vägen inte riktigt träffade lika starkt. Vilket nog har att göra med att jag inte har någon vidare koll på varken Käbi eller Ingemar Bergman men ändå fint att läsa om.