Det stormar ute men jag tänker att det är lugnt i mig. Inser kort därpå att det inte är så, att jag kanske är tröttare mentalt än vad jag varit på väldigt väldigt länge. Är för det mesta förvirrad, glömmer saker och tror att jag glömmer saker vilket ger mig ångest tills jag sett efter och insett att jag inte alls glömt stänga av spisen eller nyckeln i cykellåset.

Och han säger: "Ibland börjar jag undra om du någonsin haft mänsklig kontakt. [...] vi pratar om en sak och så försvinner du helt." Och jag tänker att det kanske är tecknet på den här tröttheten som inte borde finnas. Har ändå somnat av utmattning runt klockan tio varje kväll den senaste 1,5 veckan. 

 

Och jag klarade med största sannolikhet inte tentan vi hade i fredags, det kändes iallafall inte bra alls. Men jag tänker att det får vara okej, orkar inte lägga så mycket tankeverksamhet på det. Omtentan är den 14 november, och jag tänker att det är skönt att det åtminstone är en vecka efter att nästa tenta ska vara inskickad. 

 

Men trots det så känns det mesta okej. Jag har äntligen kommit i ordning i lägenheten (har burit upp den sista flyttkortongen och köpt ett soffbord) och jag har saker att göra mest hela tiden, dock mest plugg men även det känns okej. Egentligen tänker jag nog mest att jag hoppas att oktober ska vara snällt för en gångs skull, det var längesen nu.