Vad är det att vara fri, när monstret växer inuti.
En måndag med förvirringförvirringförvirring slutade ändå fint med en promenad till havet och te & kortspel.
Och nånstans där så blev jag den jag är nu.
Tvingade ju med Emelie upp på Hackstabacken när vi var i Stockholm och såhär såg det ut genom kameran.
Ikväll åker jag till Kristianstad för lite scouting och sådär, ska bli fint att få träffa så saknade personer.
Jag hamnade där ibland när det känns som jag gick sönder.
Tog mig upp på Galgberget idag, kände nämligen att jag behövde komma ut och andas skogsluft och bli av med alla jobbiga tankar. Så där strosade jag omkring med Lasse och Bo Kaspers i öronen och grät.
Det var så oerhört fint och nu känns mitt hjärta några kilon lättare.
Haven't had a dream in a long time, haven't been able to sleep.
Det finns så många fina hus i den här staden.
Du säger 'har du tändstickor?', ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
Igår införskaffade jag ett nytt objektiv. Så nu är fotograferingen på topp. Ungefär. Och lite såhär såg de första bilderna ut:
Jag hängde med Line på söder. Vi satt i en park och åt naturgodis, vandrade planlöst omkring - hittade en secondhandbutik, fyndade en bok och tittade på fina utsikter.
Har ju inte träffat henne sedan studenten så det var kalasfint att träffa henne igen.
Nothing left here to see.
Jag vill säga upp kontakten med den här jävla staden. Även om den bjuder på en del fint ibland. Men inte tillräckligt.
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är.
Man blir besviken när man har höga förväntningar.
För en gångs skull har jag en hel hög med bilder att visa.
No more losing the war.
Våren bestämde sig för att hitta hit till slut. I en anteckning i telefonen har jag skrivit "Vill mest gråta av lättnad. Vi överlevde vintern". Och helt ärligt är det det enda som känns bra just nu. Lyssnar på Half moon run för att det får mig på bra humör när allt som känns jobbigt rinner över. Men när min bror påstår att mobbning inte är så farligt, för det är ingenting man behöver leva med hela livet (i jämförelse med ärr) så får inte ens dem mig på bra humör.
Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del i det.
Igår kom snön tillbaka, så jag tog vara på det lite grann och gick ut och fotade, för det är ju onekligen ganska fint. Men vill ändå inget hellre än att ha vår nu.
I can't escape this now, unless you show me how.
Men bara låt det dö, bara låt det va.
För någon vecka sedan var det såhär dimmigt och fint. Men idag sken solen och det var så förbaskat skönt att äntligen få lite solljus.
Kanske är framtiden godare än vad som ter sig nu.
I lördagsmorse efter nattvolleyn missade vi nästan precis tåget, men vi gick ned på perrongen och satt och tittade på landskapen som åker förbi på väggarna. Och jag konstaterade att jag hade kunnat sitta där och titta tills det kommer tillbaka till där det började.
Efter att jag och Linda hade fikat gick vi och kollade på en liten utställning, och i mitten av rummet var det ett stort fönster som vette ut mot lilla torg.
Och när jag gick mot stationen för att ta tåget tillbaka till Lund hade solen tittat fram igen.
Lite såhär fint såg Malmö ut genom instagram. (awaay)
Då blir jag blind och känner ingenting.
I'll follow you into the dark.
It's clear that you do not know where you're going to.
Idag var jag på moderna museet och såg Cindy Shermans utställning med Sofia. Det var en bra utställning och det var fint att träffa Sofia igen. Och såhär fint var det när vi var på väg därifrån. Det var himla fint på vägen dit också, men då hade jag inte en tanke på att jag hade kameran med mig. Så kan det gå, men måste verkligen bli bättre på att dokumentera, för det är ju så kul att se tillbaka på sen.
Om jag får nått att säga till om.
-
Är tillbaka i Åkersberga. Efter mindre än 24 timmar började jag tvivla på att jag skulle överleva våren här. Är redan så oerhört less. Har också konstaterat att jag blir en sämre människa när jag är här.
Och igår köpte jag en ny kamera, är så pepp på att börja fota ordentligt igen. Nu när kursen är så gott som slut. Har en del idéer. Pepparkakor bakades igår också, så om nån vill komma hit och fika med mig så är ni välkomna!Är så sällskapssjuk.
Och igår köpte jag en ny kamera, är så pepp på att börja fota ordentligt igen. Nu när kursen är så gott som slut. Har en del idéer. Pepparkakor bakades igår också, så om nån vill komma hit och fika med mig så är ni välkomna!Är så sällskapssjuk.
Allt har en sista gång.
Idag har jag haft allra sista föreläsningen. Det känns ganska vemodigt faktiskt. Det enda som är kvar nu är rapportinlämning på torsdag och opponering i januari. Och igår passerade jag minimumgränsen 3000 ord på rapporten så snart, snart är jag klar! Imorgon ska jag skriva klart/finslipa och skriva ut och sen städa hela dagen. Och på torsdag beger jag mig mot Stockholm igen.
Insåg när jag satt på tåget hem idag att det var sista gången jag tog tåget åt det hållet. Så tur då att det var en fin tågresa med bok och fin solnedgång utanför fönstret. Också sista gången jag åker förbi med bussen och kan kolla upp mot hans lägenhet och känna ångest. Inget mer sånt.
Jag fatta allt och ingenting.
