Det absolut bästa med att ett år tar slut är alla listor och sammanfattningar. Att se hur många böcker en läst eller vilken musik en lyssnat på är det roligaste, blev därför glad när jag såg att Spotify nu sammanfattat ens musikår. Mitt såg ut såhär: 

 

2015. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig kring det här året. Det har varit ett bra år trots att det var en ledsam vår. Och eftersom att jag har varit så extremt dålig på att dokumentera i år så får det bli en sån här sammanfattning istället. 

 

Skrev B-uppsats, var på festival, blev ihop. 

 

Blev vegetarian

 

Danmark och Tyskland

 

Nej. 

 

Att klara B-uppsatsen, han. 

 

Träffat mina vänner (under hösten), lyssnat mer på mig själv, hälsat på vänner i andra städer.

 

Att inte ständigt försöka göra alla andra nöjda.

Har ingen sådan. heh. 

 

Att bli ihop kanske, och att ha tagit mig igenom jobbiga situationer.

 

Äger inte ens en TV. 

 

Den allvarsamma leken, ett liv för lite & steglitsan.

 

Amason och Vit päls, tror jag. Minns inte ens om det var 2015 eller 2014. 

 

en ny telefon, heh. 

 

jag vet inte faktiskt.. 

 

Trots att våren var väldigt ledsam, så har jag nog haft ett gladare år. 

 

16 maj, 25 september, men kommer nog snarare ihåg händelser än datum.

 

Vill hänga mer med mina vänner. 

 

Tillräckligt med köpoäng på hfab

 

har inte önskat mig något speciellt. 

 

att flytta till en ny lägenhet, mina vänner, han, att försvinna iväg i andra bokuniversum. 

 

alla vänner i andra städer.

 

hyra och mat. 

 

att 2016 blir ett snällt år. 

 

hade stressigaste dagen någonsin. Var sjuk, hade föreläsning, var i helsingborg på utställning, var på scouterna, åt linsoppa och var med pontus. 

 

 

Om jag hade varit lite snällare mot mig själv, och nog mot de i min omgivning också. 

 

Att ha klarat B-uppsatsen och överlevt halva min utbildning.

 

Göra mer av sådant som gör mig glad, dokumentera mera både i text och bild, plugga mer. 

 

 

 

 

Årssammanfattningar är ju ca det bästa som finns. Så här kommer min. 

 

Hela januari ägnades kort och gott till att läsa böcker. Men i början av januari åkte jag tillbaka till Skåne för att göra allting en sista gång, ha examination på projektet och packa med mig alla saker hem till Åkerberga. I januari satt jag som klistrad framför diverse hemsidor för att hitta utbildningar att läsa och velade så himla mycket att jag och troligtivs alla runt mig tröttnade på mig. 

Jag försökte sysselsätta mig så gott det gick, träffade vänner som inte träffats på länge, satt på bibliotek och läste böcker, sökte jobb och gick på museum. Och insåg väl där någonstans att den här våren skulle bli ensam, om möjligt mycket mer ensam än vad jag förväntat mig att hösten innan skulle bli. 

 

I slutet av januari hade vi ledardag och planerade snåriga skäggen, vilket är en scouttävling som vi var tvugna att hålla i då de som tävlade året innan hade förlorat, det var fint med lite scouting igen trots att det var fruktansvärt kallt där vi stod och tog emot tävlande scouter. 

 

Februari såg ganska mycket ut som januari. Den mesta tiden ägnades till böcker, serier eller podcast varvat med promenader och ångestkänslor. 

 

En helg i början av februari åkte jag till Skåne för att gå på nattvolleyn och träffa mina redan saknade föredetta klassisar. Fick de första vårkänslorna och var vemodig över beslutet att flytta därifrån och tänkte att jag måstemåstemåste bo där någon gång igen så när jag kom hem ställde jag mig i bostadskö. 

 

Annat som hände: var på jobbintervju på Gröna Lund, upptäckte ny musik, började äta mer vegetariskt och var väl lika förvirrad som i januari, fick en definition av en "typical Mathilda", var på ikea med Oljud för att köpa saker till seniorrummet och obligatorisk ikea-fika, och ville bara vara någon annan, någon som gick att tycka om och slippa ångesten. 

 

I mars nångång började vi på allvar planera hajken vi skulle hålla i maj och vi tillbringade egentligen lite för lite tid av den vi tillbringade på just planerandet. Så som det sig bör/blir när det finns annat att prata om. 

 

Hela min förvirring kring utbildningar som hade kommit att bli lite klarare blev värre då jag fick reda på att endast en master räckte och jag därför kunde läsa en kandidat i prick vad som helst. Så var helt plötsligt tillbaks på noll. Jag försökte att verkligen lista ut vad jag ville och jag hade skrivit såhär: "Försöker klura ut vad jag vill. På riktigt. Enligt mina senaste anteckningar är det att sluta sakna + vara full och hångla." 

 

Termometern hade börjat visa på plusgrader och det kändes som vår, och jag hade skrivit i en anteckning i telefonen att jag ville gråta av lättnad, vi hade överlevt vintern. Men sedan kom en total omvänding och det blev snökaos, den dagen hängde jag med Felicia och åt sushi, bakade muffins och blev medtvingad på ett scoutmöte. 

Och det var det här det började gå fel. Det var här ångesten började komma på riktigt, då jag skönk längre och längre ned. En vän som helt plötsligt slutar höra av sig utan någon som helst (för mig) förståelig anledning, en annan vän som gör att allt annat rasar och jag vill bara säga upp kontakten med allt och alla och bara flytta i väg. Kände att det var en fel reaktion men vad gör en när känner för mycket och inte vet vad en ska göra för att det ska sluta skava. Försökte peppa mig själv med att tänka att jag varit med om detta förut och om jag klarade det innan så klarar jag det bannemig nu med. Och det gjorde jag ju. 

I slutet av Mars hade Felicias klass sin studentskiva och det var nog en av de bästa kvällarna hittills i år. Jag och Bella drack vin ur muminmuggar och åt våfflor innan vi åkte in till stan utklädda till Lilla My (jag) och Tooticki (hon). Sen bestod kvällen av massa kära återseenden osv, fint var det hur som helst. 

 

I början av april började jag en kurs i typsnittsdesign och typografi och tyckte att det till en början kändes hur bra som helst, men som jag sedan i slutet av månaden hoppade av på grund av alldeles för mycket ångest, så det kändes liksom inte värt det. 

 

En dag hängde jag i Uppis med Tobias och Erik och mest gick runt och kollade på staden, åt buffé och glass och mös. Deras mål var att övertyga mig om att jag borde sätta Uppsala som första val inför studier till hösten, och för ett tag lyckades dem, för hade faktiskt Uppsala som första val ett tag innan det ändrades och till slut när det var dags för sista ansökningsdagen var Uppis i toppen igen. Så var väl helt inställd hela april på att Uppsala eller Stockholm skulle bli min blivande stad, men så blev det ju inte och det är jag uppriktigt glad över. Hade ju redan börjat tveka dagen efter sista ansökningsdagen. 

 

Några dagar senare åkte jag till Linköping för att hänga med Hanna i ett dygn och det var lika fint och mysigt som alltid. Och sedan bestod resten av april av ångestångestångest av alla möjliga slag. Men i slutet åkte jag och mamma till London och det var ett par väldigt fina dagar och jag blev väl lite kär i London och känner att jag måste tillbaka snart! 

 

Sedan slutade april med en världsfin valborg med mestadels nya människor, och sådant är ju _alltid_ fint. 

 

Första maj hade vi bestämt att vi skulle reka inför hajken som vi skulle ha för Inställt i slutet av månaden. Själva rekningen gick sådär då vi inte ens lyckades med hälften men hajken gick bra. Det var så himla roligt att lyckas genomföra någonting som en planerat så himla länge. Det var fint väder och trots att allt inte gick som planerat lyckades både vi och de andra hålla humöret uppe. Fint. 

 

En annan helg hängde jag i Skåne hos Malin och träffade en del saknade personer och var allmänt lyckorusig över att äntligen vara tillbaka i Skåne. Och en tredje var jag på ledarutbildning med scouterna och njöt över att scouta med enbart okända personer. 

 

I allmänhet så var maj en ganska snäll månad. 

 

Juni 

Juni bjöd på en del fint, bland annat hittade jag av en slump Kulturprogrammet i Halmstad en natt och helt spontant skickade in en ansökan (bästa himla beslutet i år <3) och lyssnade på Halmstad av Linnea Henriksson på repeat i flera veckor. Hängde med Hanna en eftermiddag/kväll, såg Arcade Fire på grönan en annan och så var det kentfest några dagar senare. Jobbade även två veckor vilket var mina två värsta veckor detta år pga regnade konstant och var tvungen att vara ute konstant + var sjuk ca halva tiden. Annars så kände jag mest att jag var så jävla färdig här, att varken Åkersberga eller Stockholm hade mer att ge så hoppades innerligt på att jag skulle komma in i Halmstad.

I juli var Hanna på besök, vi secondhandfyndade, åt falafel, var på Skansen för att se Allsången och picknickade med Bella. Och någon dag efter att hon åkt hem igen åkte jag till Småland för att hälsa på kusiner och hade den bästa helgen på länge. Älskar ju Småland något fruktansvärt mycket, och mina släktingar (<3) Precis som förra året hade de hyrt stugan mitt ute i skogen så där hängde vi och grillade, lekte lekar och pratade till sent in på natten. Det är ca det bästa - deeptalka med kusiner som säger så fina saker och verkligen menar det. 

När jag precis hade kommit till Småland fick jag reda på att jag kommit in, jag var helt plötsligt inte lika säker på att jag ville det. Så det tog ett tag innan jag tackade ja, närmare bestämt sista dagen jag hade möjlighet att göra det, då vi den sista dagen befann oss i Kroatien. Så dagen innan vi åkte tackade jag, ångestfyllt, ja och sen hade jag inte mer tid att tänka på det då vi åkte till Kroatien för en veckas sol. Och Vilken fin vecka sen, vilket fint land. Åh. Blev kär i Kroatien och fotade ca allt och såg så himla mycket. Trots en världsfin vecka så var det ganska skönt att komma hem, hem till ångesten över att inte ha hittat någonstans att bo. Men det löste sig ju rätt bra ändå. 

 

                 

Augusti 

Augusti var fullspäckat. Några dagar efter vi kommit hem från Kroatien var det dags för scoutläger, mitt första som scoutledare. Stannade dock bara halva veckan och åkte hem tillsammans med de yngsta då vi skulle ner till Karlshamn några dagar och jag kände att jag hellre prioriterade det än scoutlägret. När vi sedan kom hem därifrån var det prick en vecka tills jag skulle flytta och jag hade ännu inte börjat packa. Så den sista veckan bestod av att träffa så många som möjligt och någonstans däremellan hinna packa. 

 

Och sedan huxflux hade jag flyttat, fått tag på en lägenhet och hunnit nollats. De två sista veckorna (nollningsveckorna) gick så himla himla fort. Och det var så himla himla roligt. Samtidigt som det såklart också var ganska psykiskt och fysiskt påfrestande och jag lärde känna så jädra fina människor. Är så orimligt glad över att jag trots ångesten var med på nollningen, för annars hade jag ju inte lärt känna (eller jo, det hade jag ju men inte lika snabbt och lika bra) de ja nu hänger med mest hela tiden. 

 

 

I början av september började skolan på riktigt, vi åt tacos ett bra gäng personer och firade att vi överlevt första skoldagarna med öl på Davids balkong. Hela september var så förvirrande, saker gick på tok för fort och jag visste ca inte alls hur jag tänkte/kände/osvosv. Och vilket resulterade i att jag väl förstörde det där. Annars bjöd september på hur mycket hittepå som helst. Filmkväll som slutade med utekväll, drunknande i kurslitteratur, en kulturnatt, avslutningskväll på Tillsammans.

Skickade ett brev pga hade lovat det och fick ett jättedrygt svar tillbaka och gick väl sönder ännu lite mer. Och kände där och då att fuck det här, det är inte värt det och sen gick det väl utför. 

 

September var egentligen en så himla himla fin månad pga alla var sällskapssjuka efter nollningen och ingen hade tagit tag i pluggandet än = hängde med folk ca konstant. Men sedan kom tentaveckan och vi insåg väl att det är en del att göra ändå. 

 

Början av oktober var mitt under tentaveckan så jag och Alexandra satt i skolan till sent på kvällarna tills tentan var inskickad. Och det bästa med att sitta i skolan och plugga är att när en väl cyklar därifrån kan en göra prick vad en känner för utan att få ångest över det.  Och någon dag där efter hade jag min bästa utekväll i Halmstad, var sjukt opepp innan och låg och grät på golvet innan jag tog tag i mig själv och cyklade till David för att få lite öl. Lyckades få med honom också och gick bort till Rebekka och förfestade innan vi skulle på korridorsfest som slutade i häng hos W och sedan ännu mer öl på ölfiket och falafel innan vi gick hem. 

 

 

Läser igenom allt jag skrivit i oktober och känner att allting är täckt i ett lager av ångest. Inte ens det som var fint kändes vidare fint. Till sist hände det jag ville skulle hända men det blev ändå inte riktigt som planerat. Jag vågade dessutom ta tag i mitt illmående trots att det ändå inte resulterade i något bra. Kortsiktigt gjorde det väl det och kanske långsiktigt också, men inte än. 

 

Och i slutet av oktober fyllde jag 20 och hade min bästa födelsedag. Som bestod av att bli ringd och väckt två gånger, städande/pluggande/diskande, sushi, ett besök på systemet, muffinsbak med E och på kvällen kom en hel drös bra personer över och drack vin på mitt golv innan vi gick till ölfiket. 

 

Hela november bestod av så himla mycket saker, var hemma i Halmstad en eller två av fem helger. De andra bestod av Stenström/Krunis konsert i Helsingborg, en stockholmsvisit som var så fruktansvärt ångestig att det bara var skönt att åka hem till Halmstad, och en helg i Kristianstad på Demokratijamboree. Sista helgen bestod av julmarknad och glöggmys + vinhäng. Det var så skönt att ha en någorlunda flyktig månad och veta att det skulle hända saker. Eftersom att jag lyckades förstöra samma sak en gång till. Eller två olika saker, en gång till. Och förlorade en av mina förra närmsta vänner. Vilket är så himla synd egentligen men det finns ju inte riktigt något jag kan göra, eller något jag orkar lägga energi på längre. Det hade tyngt ned mig hela hösten så det kändes så himla skönt att bara inte tänka på det. 

Och hade skrivit såhär som fortfarande känns så himla träffande: 

"jag vet inte

hur man gör

för att sluta

vara trasig."

 

Och detta:

"Håller på att gå sönder, men det är ingen som märker något pga alla har fullt upp med sitt eget."

 

Hela december har bestått av diverse break downs bland annat på grund av att livet har kommit ikapp och ensamhet. Men där emellan har jag bland annat hunnit med en helg hos Bella i Gbg och haft tentavecka innan jag hade några sista dagar i Halmstad innan jag åkte hem till Åkersberga.

 

Och sedan jag kom hit har jag knappt gjort något alls. Varit hos tandläkaren, druckit öl med Daniel och Nicklas, firat en lugn jul, läst böcker och träffat lite folk. Och så kommer det fortsätta nu de sista 1,5 dagarna jag har kvar här. Och nyår kommer firas i Halmstad med en drös fina personer. Kommer nog bli hur bra som helst. 

 

Känner att det är väldigt tråkigt att jag knappt varken skrivit eller fotat alls de senaste månaderna. Det ska det definitivt bli ändring på nästa år. 

För några veckor sedan lämnade jag in min engångskamera som jag fick i julklapp för typ ett och ett halvt år sedan, på framkallning. Och bilderna såg ut lite såhär. 

 

Och såhär har mitt 2012 sett ut i mina (enligt mig) bästa bilder och den bästa musiken jag lyssnat på.

Januari började med att jag målade om mitt rum. Turkost blev vitt och jag trivdes med att långsamt måla bort mitt fjorton-åriga jag från väggarna. En nystart. Jag ville att 2012 skulle bli ett bra år så jag hade storartade planer. Som att åka på festival, åka till Gbg för att se Kent och Lars Winnerbäck samt ta körkort. Dessvärre blev det ingenting av något av det. Men mitt år blev helt okej bra ändå. 

 

 

Efter ett helkasst lov träffade jag Matilda för första gången på alldeles för länge. Vi gick på en liten promenad, fotade och pratade om allt möjligt. - Sånt som borde göras oftare helt enkelt. 

 

Skolan började och det blev på en gång hur mycket som helst att göra. Fast egentligen så trivdes jag ganska bra med det. Att faktiskt ha någonting att göra, att slippa tänka så mycket på allt annat. 

 

Januari var ingen speciell månad överhuvudtaget. Levde mest på rutin och gjorde ingenting nytt. 

Anmälde mig till Boomerang trots massvis med ångest då jag inte visste någon annan som skulle åka. Men det var helt klart värt det eftersom att det blev så fantastiskt bra ändå. Kanske ett av årets bästa beslut. 

 

Lyssnade väldigt mycket på det här: För att alla vill försvinna ibland.och det här: pluggpluggplugg

 

Februari började med en scouthelg (de bästa helgerna är scouthelger). Alltså började det väldigt bra. Dock ledde detta till att jag blev sjuk vilket inte var lika roligt. 

 

 

Tankarna pendlade väldigt mycket fram och tillbaka. Ska jag bara släppa honom, släppa att jag är kär i honom eller ska jag bara leva med det och vänta tills det går över? Drömde att en dag bara sluta vara kär i honom. Och den dagen kom ju. 

 

I mitten av februari hade vi ''tacodinner'' med klassen. Vi åt tacos och kollade på film. Meningen var att få bättre sammanhållning i klassen. Jämför man nu med då så har vi nog fått det. 

 

 

I slutet av februari var det lov igen. Jag spenderade dagarna med att läsa och lyssna på Lars Winnerbäck istället för att göra det jag borde - plugga. Men jag var så trött på skolan att jag kände att det här lovet kan jag iallafall få slippa det. Vilket jag inte borde ha gjort då jag fick mer att göra sen. 

 

Februari var ännu en månad som bara gick ut på att följa rutinerna. Inte bryta mönstret för att orka ta mig igenom dagarna. Även om det nu såhär i efterhand inte var så smart. Hade nog behövt leva ut svängarna lite mer för att ha varit gladare. I februari köpte jag även en biljett till Kent som skulle spela i augusti. 

 

Började mars med att inse att jag behövde ta tag i mitt liv, jag ville träffa fler människor och jag ville fota mer. Hade så mycket plugg att göra att jag inte hann göra så mycket annat. En dag skrev jag en lista över bra och dåliga saker som hade hänt och blev förvånad när jag insåg att det var mer bra än dåliga saker. 

Jag spenderade mycket tid i Norrtälje då vi spelade in vår musikvideo där. 

 

 

Som vanligt tänkte jag lite för mycket och blev väl inte så mycket gladare av det. Jag köpte ett nytt objektiv som nu är det enda jag använder. Och mars avslutades i Älvsjö där jag hängde med mina söta sysslingar.

 

Började maj med att träffa honom, hade nationellt prov i både engelska och matte som båda visade sig gå ganska bra. Var på roslagens dag på Lidingö som för en gångs skull gick bra trots att vi kom sist. Vi skulle kommit tvåa egentligen så det var vi ganska bittra över. 

Jag var på olika loppisar för att hitta vinylskivor att hänga på väggarna och jag fick ett sommarjobb som jag var oerhört glad över. 

 

 

Jag hade svårt att få ihop livet men kom ändå fram till att det kunde bli bra bara jag slutar förvänta mig saker. 

Efter nationella provet i matte B hängde jag med några klassisar vid fontänen i Täby centrum, himla fint. 

 

På ett scoutmöte bestämde vi oss för att gå upp på Hackstabacken för att blåsa såpbubblor, det var fint. Mycket möjligt att det var finaste kvällen i maj, tycker om mina scoutvänner så himla mycket. 

 

 

I slutet av maj lämnade jag in sista skoluppgifterna för terminen och firade med att köpa böcker. 

Maj var en väldigt fin månad faktiskt trots diverse insikter som inte är lika fina. Men det var ändå bra att inse det så jag kan göra någonting åt det. 

 

I maj lyssnade jag mest på det här: majmajmaj

 

 

Juni började med att inte ha varit i skolan på hur länge som helst. Hade inga lektioner eftersom att vi var ju klara med allt. Var mest i skolan för att skriva utvärderingar och lämna tillbaka böcker. Så som det brukar vara innan sommarlovet alltså. Hade också besök av min kusin och hennes familj, det var hur mysigt som helst. 

Första veckan på lovet kom en annan kusin och hälsade på, vi var mest i Stockholm och kollade på turistiga saker. Ibland är det ganska fint att turista i en stad där man ändå är ganska ofta. För hur ofta gör man det liksom? Samma vecka tog även min vän studenten, då blir man ju himla stolt samtidigt som man blev väldigt taggad själv. Då var det ju bara ett år kvar! 

 

 

I mitten av juni började jag sommarjobba, på ett fritids i skärgårdstad. Kommer fortfarande ihåg hur himla nervös jag var, inte bara första dagen utan varje dag. Men den nervositeten la sig ganska fort med tanke på hur snälla dom var och hur mysigt och roligt det var. Kom dock fram till att det är ingenting jag vill jobba med i framtiden. 

Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket av juni men utav det jag minns så verkar det ju ha varit en ganska bra månad.

 

 

Juli började också med en promenad med honom. Här någonstans insåg jag att jag inte längre var kär. Och det var en så himla skön känsla att kunna träffa honom utan att känna något annat än vänskap. 

En dag hängde jag med Alexandra hela dagen. Vi åt lunch och åkte till stan för att gå i affärer, picknick:ade i en park på söder tog spårvagnen till djurgården för att gå på parkteater. 

 

 

Efter det åkte jag till Malmö några dagar för att åka till Köpenhamn och gosa lite med söta sysslingar. Det var ett gäng fina dagar, trots att jag egentligen inte gjorde så mycket. Ena dagen åkte jag till köpenhamn, själv. Det var himla roligt och himla nervöst. Visste ju inte alls vad som skulle hända, men det slutade bra trots att min telefon inte funkade vilket gav mig lite panik. Och trots att jag mest gick runt och tittade på fina hus, fotade osv, så såg jag nog väldigt vilsen ut då en snygg kille på cykel cyklade förbi och sen vände för att fråga om jag behövde hjälp. (Gick med kartan i handen och letade gatunamn) Men feg som jag är sa jag ''nej, jag klarar mig nog, men tack ändå.'' Trots att jag inte hade någon som helst aning om vart jag var... När jag sen skulle åka hem grät jag som vanligt när jag måste säga hejdå till folk och det blev inte bättre av att komma hem där ingenting var på min sida. 

 

 

Några dagar senare var jag på allsång på skansen med Bella för att se fina Markus Krunegård. Och i slutet av juli var jag på en liten roadtrip med min familj, då vi hälsade på släktingar i Kosta, Våxtorp, Malmö, Helsingborg samt hann med ett besök både i Tyskland och på Ullared, och detta på ca en vecka. Himla effektivt måste jag säga. 

 

 

 

Lyssnade mycket på detta: Take me to neverland

 

 

Augusti var en månad då mycket hände, mest bra saker. 

Augusti började med en trip till Åland med min kusin och två mostrar (och mamma och bror) och det var himla mysigt faktiskt. Men det var en väldigt konstig dag. Som började med att min kusin och mostrar var sena men vi fick båten att vänta iallafall. Och när vi hade gått av båten för att hitta någonstans att äta så ba' trillar mamma framför några gamlingar som bara går förbi och glor på henne för de trodde att hon var full. Medan vi andra bara stod och skrattade för att det såg så himla roligt ut. 

 

Någon dag senare var det äntligen äntligen dags för bästa Boomerang. Boomerang som kom att bli min bästa scoutupplevelse och en av de bästa veckorna jag har upplevt. Det blev en vecka som bestod av nya vänner, kortspel till långt in på natten, regn som gav ett översvämmat tält som jag såhär i efterhand tycker att det är ganska bra att det hände om man bortser från att mina skor (och alla andra saker) blev blöta så att jag fick halka runt i foppatofflor ett par dagar... Det blev en vecka som bestod av trapperspår, värmande kramar när kvällskylan smög sig på, en soluppgångssegling som var svinkall men så himla fin och mysig så det var värt det. En helt jäkla fantastisk vecka med andra ord. 

 

 

När vi sen satt på bussen hem från Ellan fick jag världens hjärteont då det slog mig att jag har ingen som helst aning om när jag kommer träffa dessa människor igen och jag kommer sakna dom så himla mycket. (Vilket jag fortfarande gör) Men jag satt bredvid Viktor på bussen och vi hade en del fina konversationer vilket gjorde att bussresan blev fin och bra ändå. Och när vi kom fram till Norrtälje där vi skulle byta buss bestämde jag och Malin oss för att sitta kvar och åka hela vägen in till Stockholm istället och ta tåget. För meningen var att bussen skulle gå en och en halv timme efter att vi kom fram till Norrtälje och vi orkade inte vänta. MEN när vi hade kommit ut ur Norrtälje så fick vi ett sms om att deras buss hade kommit. Det kändes ju ganska hopplöst men det var en fin bussresa så det var det värt. Några timmar efter att jag kommit hem slog rastlösheten och förkylningen till, precis som vanligt efter ett scoutläger.

 

 

Några dagar senare tog vi vårt pick och pack och drog till Karlshamn, åt god mat och bara njöt av lugnet trots den gnagande rastlösheten. En dålig sak med detta var att jag missade en väns 18-års dag... 

Ännu några dagar senare såg jag Kent för andra gången. Med Felicia, det var så himla himla bra. Vi stod längst fram framför Martin och det var helt enkelt så himla fett. Går inte att beskriva. Och på tåget hem hade klockan slagit om till ny dag så vi ringde och väckte Niklas som fyllde år. Vad snälla vi är.

 

Sen började sista veckan av sommarlovet. Sista veckan på sista sommarlovet, väldigt vemodigt och jag gjorde ingenting speciellt. Samma dag som uppropet mötte jag Bella i stan där vi fikade en stund innan vi tog båten över till Djurgården där vi skulle se Lars Winnerbäck på grönan. Som jag väntat på denna kväll! En bild, en autograf och en helgrym konsert näst längst fram. Dagen därpå var jag så himla otaggad på att gå upp och fara iväg till skolan där första dagen på praktiken väntade vilket bara var så himla hemskt. 

 

 

Augusti var min bästa månad, mycket fina händelser och inte så många dåliga trots att jag ständigt gick runt med magont för att jag var så jävla kär i honom men han var ju inte kär i mig. 

 Om augusti var min bästa månad så var september motsatsen. Hela september gick ut på att tillbringa dagarna uppe på praktiken och det var så himla hemskt. Att behöva ta kontakt med folk för att få komma dit och göra reportage är inte min grej. Att prata radio är inte min grej och att ha en roll på en studioinspelning är inte min grej. Ingenting vi gjorde i fem veckor var min grej, då känner man bara hur självförtroendet sjunker. 

 

 

September gick också ut på att ta sig igenom livet. Var så fruktansvärt kär i honom och tänkte på honom hela tiden. Gick ständigt runt och hade ont i hjärtat för att jag inte visste hur jag skulle hantera det. Hade feta planer för att slippa allt men som vanligt när det gäller mig så sket det sig. Allt jag kände var tomhet och ensamhet, hittade den här texten som fortfarande passar in så himla bra: 

 

Det blev äntligen oktober, de vanliga lektionerna började och jag skulle fylla arton. Jag ville inget hellre än att det skulle bli en bra månad efter att september inte varit det. Jag orkade inte med fler motgångar.

Vi skulle passa en katt i en månad, men hon är fortfarande här och vi har ingen aning om hur länge hon stannar, men det är nice för hon är så gosig. 

 Sista scoutmötet innan höstlovet gjorde vi en oljudtårta, som faktiskt blev ganska god. Och sen när det äntligen blev lov så började jag det med att skriva högskoleprovet. Och två dagar senare fyllde jag arton år. 

Jag kommer inte ihåg speciellt mycket av oktober och om jag ska vara ärlig så känns det helt okej. För jag minns att mitt hjärta inte kände likadant som min hjärna ville, och det är ingenting att minnas, det gör mest ont.

 

 

November var ännu en bra månad. November brukar vara min hatmånad men inte i år. Jag hade fullt upp hela november och trivdes fantastiskt bra med det. Jag gjorde saker varje helg och i veckorna försökte jag hinna med det jag annars inte hann med. Andra helgen i november var det återträff med WSJ-gänget. Det var himla fint för senast jag träffade dom var i december förra året. Vilket är väldigt synd. Att vi ses så sällan. Men på något sätt känns det ändå okej. 

 

 

Helgen efter skulle jag egentligen ut, men det blev inte riktigt så. Mötte upp Elvira och några andra i stan och åkte till Värmdö. Hängde där ett tag och när vi sen skulle in mot stan igen fick jag så fruktansvärt ont i magen så jag åkte hem istället. Vädligt synd men det var en bra kväll ändå. På lördagen träffade jag Felicia och kollade på film, vi såg Rushmore som kan ha varit en av de konstigaste filmerna jag någonsin sett. 

 

Sen sista helgen var det äntligen dags för Demokrati Jamboreen som jag sett framemot så himla mycket. Saknade de vi skulle träffa och jag längtade efter en scouthelg. Det var en ganska spännande helg på många sätt samtidigt som den var ganska långtråkig på andra. Men jag gissar att det är den bästa kombinationen. Fina människor, konstiga händelser, göra tråkiga saker roliga osv. En fin scouthelg helt enkelt. 

 

 

 Sen slutade november med ett snökaos och scouthäng i centrum. 

 Lyssnade mycket på detta: Brustna hjärtans höst, precis som i oktober.

 

 

Åh, mysiga december. Jag älskar december, jag älskar att plocka fram ljusslingorna, baka julgodis, lussekatter och pepparkakor. Jag älskar att hitta de perfekta julklapparna och att det är okej att sitta inne och dricka te, läsa böcker och kolla på film. 

 

December började fint med julmarknad på skansen med några släktingar och middag, prat och fika i Järfälla med samma personer. Det var fint att träffa dom igen samtidigt som det gjorde så himla ont att märka ett en inte alls mår bra. Vill vara en bra människa och kunna hjälpa till men är tyvärr inte tillräckligt stabil för det. 

 

 

December har bestått av en himla massa bakande, men det klagar jag inte över. En kväll bakade vi lussebullar som inte alls blev goda, tyvärr. Eftersom att lussebullar är bland det godaste under julen. En annan kväll bakade jag och Bella pepparkakor som inte heller blev helt bra, men ganska goda ändå. Och efter det kollade vi på film, pratade och åt våra pepparkakor. Himla fin kväll. En annan kväll bakade vi pepparkakor hemma, det tog en himla tid men goda blev dom och dagen efter bakade jag saffransskorpor som också blev goda. 

 

 

Sen blev det äntligen jullov. Som jag längtat efter det. Men samtidigt är det himla sjukt, mitt sista jullov och snart börjar min sista termin på gymnasiet. Vad händer med tiden? Blir inte riktigt klok av att tänka på det. 

Och så blev det julafton... Jag älskar december och alla förberedelser, men julafton. Nej, bara nej. Klarar inte riktigt av det. Visst det är jättemysigt och så, men vad mer? Behöver någonting nytt. 

 

 

Känner mest att yes äntligen är 2012 slut trots att det har varit en del fina moments också. Jag hoppas/tror/vet att 2013 kommer bli så mycket bättre, har så mycket att se framemot och det kommer hända så mycket nytt. Och det är väl det jag behöver. Men om 2013 inte blir ett bra år, då kommer inget år någonsin bli bra.

Hade återträff med bästa långhundra.

Det blev julafton även i år.

Tog tåget ner till Växjö för att hälsa på min kusin. (Bästa dagarna i november)

Bakade lussebullar. 

I november ville jag mest bort, lyssnade nästan bara på Lars Winnerbäck och hatade livet pretty much. Sände radio för första gången och ville tillbaka till USA, helst på en gång.

Det var kanelbullensdag och åt såklart en bulle.

Jag fyllde äntligen 17 och fick mina älskade dr.martens.

Pappa fyllde år, så bakade en tårta. 

Hängde på biblioteket med Felicia och Niklas.

Såg Veronica Maggio på grönan med Niklas. 

Skolan började

Vi hade hajk.

Kommer faktiskt inte ihåg så mycket av augusti. Vet inte riktigt vad jag gjorde. Kände mig ensam. Typ.

Månaden började med släktträff i Våxtorp.

Sedan såg vi Metallica på Ullevi.

Sedan tog vi oss vidare mot Helsingborg, Malmö och Lund för att hälsa på ännu fler släktingar.

När min bror fyllde år så spelade vi minigolf på nått random ställe, där alla banorna var assvåra.

Sen åkte min kusin tillbaka till USA.

Juli slutade och Augusti började med WSJ.

Stod även utanför Sofiero när Veronica Maggio spelade med min kusin, och hade lite kusintalk. Typ. Trevligt var det iallafall. Det var väl typ det som hände i juli, en bra månad.

Det var klassfest och det blev äntligen sommarlov.

Hade sista fotolektionen.

Fotade till portfolion i foto A med Sabina.

Hängde med mina fina vänner i BL, och hade sammarbetsövningar för en klass och st:Georg.

Hade dessutom en massa plugg att göra och var sjuk, fick reda på indvalen och visste inte vad jag tyckte, saknade folk och lyssnade mest på Veronica Maggio och Håkan.

Bakade hemma hos Malin som var hemma från Kiruna eftersom att det var lov.

Och träden började knoppa.

Tyckte att livet sög, och valde ind.valen till tvåan. Lyssnade mycket på detta: Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl.

Fikade en del, bland annat med Alexandra

Träffade Sanna för första gången på evigheter!


Det var även senior&ledarhelg och försökte fortfarande intala mig själv att jag inte var kär i honom.

Gjorde fula rymdbilder i photoshop

Hängde en del i scoutstugan med bra folk!

Och klippte av mig håret. 

Kollade också en hel del på film, försökte intala mig själv att jag inte var kär i honom, hängde en hel del i stan oså.