För nånstans där ute så måste det finnas nån jävla poet som vet hur jag känner.
Vet egentligen inte vad jag ska sägaskrivagöra. Jag bor i ett flyttkaos vilket bidrar till att resten av mitt liv också är kaos. Vet att jag borde packa och dylikt men mest slutar det med att jag stirrar på kartongerna och i hemlighet hoppas att de ska packa sig själva.
Så istället för att packa lyssnar jag på sommarprator, läser böcker, träffar bra personer och sover fortfarande lika dåligt. Måste liksom passa på att göra allting en sista gång nu innan jag om en vecka är tillbaka i Stockholm. Vilket på ett plan ska bli skönt, det ska bli skönt att lägga det här läsåret bakom sig, att för en stund glömma allt som skavt och skaver. Men jag vet ju att det som skavt och skaver i Stockholm fortfarande finns kvar, så jag slipper nog inte undan hur jag en bär mig åt. Men det ska bli skönt med en paus, det ska det.
Har bland annat plockat ur böcker som jag vill läsa i Stockholm, för att sedan inse att jag omöjligt kan ta med dem allihopa, så nu försöker jag förgäves bestämma vilka som ska få följa med.
Har fikat + hängt på biblioteket + måndagshandlat med Alex.
Har även, faktiskt, varit lite kreativ. Häromdagen satt jag och ritade avokados i överflöd, men tänker att en ju måste få utlopp för kreativiteten om den för en himla gångs skull finns där.
Och så har jag fikat med David och Astra på Söderfamiljen, så himla gosigt.
/
Och allt det som skaver fortsätter att skava. Han säger att han tror att jag är rädd, och han har så rätt. Jag är fucking jävla livrädd. För att allting ska falla sönder, för att bli bortglömt och bortvald, för att ingenting av detta ska finnas kvar. Och han säger att han vill vara det där undantaget, och jag tänker att jag önskar att jag kunde tro på det.
Får frågan om en är en dålig vän, och det enda svaret jag får fram är att jag saknar när vi faktiskt pratade om saker. För det är så himla sant. Kanske är detta ett bevis på det jag är rädd för. Att allting som varit fint och bra faktiskt kan falla sönder och brisera hur enkelt som helst.
För vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Just nu ger bloggen mig enbart prestationsångest. Känner att jag behöver göra saker och fota allt för att ha någonitng att blogga om. Dessvärre gör jag inte det. Fotograferar alltså. Tanken på att ens röra kameran gör mig illamående, kanske för att jag känner mig så fruktansvärt värdelös när det kommer till kreativitet just nu.
Sedan sist har jag ändå hunnit med en del:
- hälsat på David på Galgberget med Bekka
- varit på biblioteket och fikat med Alex
- läst böcker
- varit på musikquiz med Per Gessle-tema på Tillsammans
- firat midsommar med sällskapsspel och lite för mycket drama
- haft taco-kväll hos Astra med bra personer
Försöker hinna med så mycket som möjligt nu innan jag åker hem till Stockholm om ungefär 10 dagar. Ska hinna träffa personer jag kommer sakna och packa ihop lägenheten och flytta till en ny. Känner mig så himla stressad över det, men samtidigt ska det bli väldigt skönt att komma här ifrån ett tag. Fast inser också att det bara kommer ta ett par dagar i Stockholm innan jag kommer längta tillbaka.
Om det är till någon tröst för dig så gillar inte jag heller mig själv.
Har haft en så fin helg, och det känns så himla skönt att faktiskt kunna säga att jag mått bra de senaste dagarna, efter förgående dagars dippar. Har hängt med kalasbra personer och inser väl egentligen gång på gång att det är just här jag ska vara just nu, samtidigt som jag kanske inte riktigt vill inse det fullt ut.
Har i princip hängt med Alex hela helgen. I går var vi på secondhand och jag fyndade en kalasfin klänning och två böcker. Och på eftermiddagen efter att ha gjort oss i ordning osv så kom hon hit och vi lagade mat och drack vin och pratade om ca allt från distans till konstprojekt. Några timmar senare gick vi till Tillsammans och drack sangria, spelade fia med knuff och såg Death in the afternoon spela. Gick hem i lagom tid men somnade ändå på tok för sent.
Och idag fikade vi på Rotundan. Så himla gosigt fik trots aningen närgågna fåglar / en liten fågel stod på min tallrik... Men så himla bra grej att A alltid får en att vilja vara kreativ, borde snart försöka få utlopp för den lilla kreativitet som bubblar i mig.
Spela roll om man ser ljust ifrån stan, hemma hos mig finns demonerna kvar.
Jag vet inte ens vad jag ska säga. Behöver komma härifrån, behöver något annat. Gömmer mig i böcker för att det inte finns annat att göra. Gömmer mig för att slippa känna. Det går sådär och jag hamnar i fosterställning på badrumsgolvet, men lyckas så småningom ta mig därifrån tack vare peppande ord. Ligger i sängen och gråter en hel dag och ser på serier i hopp om att det ska få upp mitt humör. Det får det inte. Somnar innan elva men vaknar runt två av att någon verkar vilja någonting viktig. Skriver med honom en stund och pratar i telefon. Vet ej om jag säger någonting vettigt, är nog knappt vaken, men har ändå svårt för att somna sen.
Jag är så himla oinspirerad till exakt allt, önskar att sommaren hade fört med sig lite inspiration och motivation till allt en inte hinner med när en pluggar. Men tänker att det kanske har att göra med att vi inte fått veta än om vi klarat allt, b-uppsatsen till exempel. Känner just nu att jag bara vill åka till Stockholm och stanna resten av sommaren, men måste flyttpacka + flytta innan det kommer hända. Känns som en evighet kvar.
Kommer aldrig kunna bli den du var i går, tiden går framåt medan hjärtat slår.
Jaha. Var ska jag börja?
Jag har sommarlov nu. Eller åtminstone tills jag får veta om jag dels klarade förra tentan och dels om jag behöver komplettera B-uppsatsen. Håller tummarna för att jag slipper plugga mer nu innan september.
De senaste veckorna har varit så himla intensiva med ungefär konstant pluggande. Jag har spenderat den mesta av mina vakna tid med Alex, antingen i skolan eller hemma hos henne. Och i tisdags lämnade vi in uppsatsen, på onsdagen satt vi och pluggade i princip hela dagen och sedan hade vi opponering i torsdags. Jag var så fruktansvärt nervös och jag har verkligen ingen aning om jag klarade det eller inte. Det hade varit så skönt att bara få veta det på en gång.
Och de senaste dagarna har jag verkligen tagit tillvara på attt inte behöva plugga. I torsdags, efter seminariet gick jag och David till stan och köpte textillim och plocksallad, och gick hem till honom för att sy märken på overallerna och dricka vin. Det var fint, vi satt uppe till halv två, sydde på märken lyssnade på Ebba Grön och pratade politik. Fint att kunna prata med någon som har samma åsikter. Sen gick jag hem genom ett dött Halmstad med Dom kan inte höra musiken på repeat med lite för hög volym. Tänkte att livet ändå är ganska fint emellanåt.
I fredags var det sommar här. Så himla varmt och knappt blåsigt alls. Så efter att ha städat gick jag och David och åt glass innan vi till slut gick hem till honom och sydde på de sista märkena på ovven i solen på balkongen. Gick hem och fortsatte städandet innan jag gick ned till stationsparken för lite häng med bra personer i kvällssolen.
Igår åkte jag till Göteborg för att gå på picknickfestivalen. Hanna hoppade på tåget på vägen och det var himla fint att se henne igen. Sen väntade vi på Alex på stationen innan vi tog spårvagnen ut till Kålltorp. Letade upp en mataffär och köpte med oss picknick. När vi kom dit var det inte så mycket folk och det var väldigt grått och kallt och det kändes inte peppande alls. Men till slut kom solen och en stund senare även Maja. Det absolut finaste var att få höra weaver medan jag låg och halvsov på gräset och även Hanna Järver. Har lyssnat på henne när jag varit som mest ledsen den här våren, så satt mest och grät, men det var fint. När hon hade spelat tog vi våra saker och begav oss till centralen för att åka hem till Halmstad igen. Väl tillbaka tyckte Alexs vän att vi skulle med ut, så det gjorde vi en liten stund. Kände dock att det var väldigt dumt pga hade fått nog av människor för dagen.
I pluggstressen har även Halmstad Pride hunnits med, vilket var oerhört gosigt. Även där en dag som började med superdåligt väder men det sprack ändå upp och vart relativt varmt. Det var fint att hänga med lite klassisar sådär innan Peter ba' tar och flyttar till Kina. Det var också fint att det var så bra uppslutning för att vara Halmstads första pride, hoppashoppas att det fortsätter så och att det växer sig större. Så fint med så mycket kärlek i luften. Dock slutade även den dagen med plugg, och pizza. Vi kände att vi var värda det. Trots att det inte blev så mycket plugg gjort.
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan.
Uppsatsen är inlämnad och den lättnaden är helt enorm. Det känns som att jag äntligen kan andas igen. Eller ja, det gjorde det, i några timmar innan vi nu har fått information om opponeringsseminarium på torsdag. Och det känns som ännu ett berg som är omöjligt att bestiga. Men jag och Alex ska plugga hela dagen imorgon och det kommer verkligen behövas. Men om två dagar är det över och då ska jag berätta om saker som hänt sedan uppsatsen tog upp all min tid, till exempel Halmstads första Pride. Vi hörs då!
Så länge får ni en bild på ett av mina favoritträd.
Läst i maj.
Eftersom att hela maj enbart bestått av B-uppsatsskrivande har jag bara hunnit läsa böckerna till den. Så därför har jag läst Hey Dolly 3-4 gånger och Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson.
Men ser fram emot att få läsa massamassa böcker i sommar. Har saknat att läsa, så himla mycket.
