Jag vet inte ens vad jag ska säga. Behöver komma härifrån, behöver något annat. Gömmer mig i böcker för att det inte finns annat att göra. Gömmer mig för att slippa känna. Det går sådär och jag hamnar i fosterställning på badrumsgolvet, men lyckas så småningom ta mig därifrån tack vare peppande ord. Ligger i sängen och gråter en hel dag och ser på serier i hopp om att det ska få upp mitt humör. Det får det inte. Somnar innan elva men vaknar runt två av att någon verkar vilja någonting viktig. Skriver med honom en stund och pratar i telefon. Vet ej om jag säger någonting vettigt, är nog knappt vaken, men har ändå svårt för att somna sen. 

 

Jag är så himla oinspirerad till exakt allt, önskar att sommaren hade fört med sig lite inspiration och motivation till allt en inte hinner med när en pluggar. Men tänker att det kanske har att göra med att vi inte fått veta än om vi klarat allt, b-uppsatsen till exempel. Känner just nu att jag bara vill åka till Stockholm och stanna resten av sommaren, men måste flyttpacka + flytta innan det kommer hända. Känns som en evighet kvar.