Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan.
Uppsatsen är inlämnad och den lättnaden är helt enorm. Det känns som att jag äntligen kan andas igen. Eller ja, det gjorde det, i några timmar innan vi nu har fått information om opponeringsseminarium på torsdag. Och det känns som ännu ett berg som är omöjligt att bestiga. Men jag och Alex ska plugga hela dagen imorgon och det kommer verkligen behövas. Men om två dagar är det över och då ska jag berätta om saker som hänt sedan uppsatsen tog upp all min tid, till exempel Halmstads första Pride. Vi hörs då!
Så länge får ni en bild på ett av mina favoritträd.
Kommentarer
Postat av: ISA
Men gud, hysteriskt mycket nu sista veckorna ju! Kämpa på & tänk hur mycket skönare det blir när allt är klart <3
Trackback