Jag vill
- att hemtentan ska vara färdig och inlämnad.
- dricka rödvin med fint sällskap, gärna på ett golv
- stå i ett publikhav
- spela sällskapsspel
- ha massa tid till att läsa böcker
- gå på skogspromenad i krispig höstluft
- få ordning på alla känslor, ångest och kaos
- kramas med saknade personer
- upptäcka ny musik och ha tid till att göra nya spellistor på spotify
- ha besök av saknade vänner
- upptäcka nya platser och städer
- vara med i en bokcirkel
- andas lite skåneluft
- ha inspiration till att laga mat
- bli bättre på att höra av mig till folk
- fylla 20, typ nu. Men idag är det en månad kvar!! (nedräkning)
I en annan del av samma avlånga land har löven inte fallit än, hösten tar sin lilla tid ibland.
Jag vet ju att jag har så mycket att göra, men ändå bara sitter jag och gör ingenting.
Jag orkar inte ta tag i allt.
Jag har tappt bort mig själv mitt i allt det här. Jag gick vilse och på andra sidan dök en ny Mathilda upp.
En som är lite mer social och har tappat all självdiciplin.
Jag satt iallafall på biblioteket och pluggade i fem timmar, och gick sen på stan med Alexandra i några timmar. Och sedan jag kom hem har jag försökt fixa mitt bredband (gick sådär), diskat och försökt motstå alla impulser att skriva till honom, det gick sådär. Åh, blir så less på mig själv.
Imorgon har vi sista föreläsningen innan inlämning av hemtentan nästa vecka, så från och med imorgon är det på allvar. Börjar dock allvaret med balkonghäng med Emelie, ett besök på Ullared på lördag och middag med Anton på lördag. Sen så.
Kände att jag hade gjort mig förtjänt av lite nytt te också.
Om att klia tills det blöder, på en och samma punkt.
Igår var allting ganska grått. Gick förbi det här fina huset med David efter att vi varit på föreläsning om hur man effektiviserar sina studier, och var på jakt efter en tobkasaffär där jag skulle hämta ut ett paket från comhem (ska äntligen få ett ordentligt internet).
När jag kom hem lyckades jag inte ta till vara på informationen jag fick på föreläsningen, så istället satt jag och betraktade mitt fönster och gråtade växt. Har kommit fram till att jag är väldigt bra på att prokrastinera då jag inte fick så mycket gjort alls igår. Men idag är det en vecka kvar till tentan ska vara inlämnad och jag ska sitta på biblioteket och plugga samt gå en liten runda på stan med Alexandra. Och som tur är är världen inte lika grå idag.
I'm underneath the tiger striped sky.
Måndag. Måndagsångest.
Går på föreläsningar och när jag kommer hem står Emelie i min trappa och väntar.
Hon skulle bara låna en bok men det slutar med att vi sitter på mitt golv och dricker te, lyssnar på och så blir du mitt sår, och jag blöder ihjäl och planerar middag.
När hon sen gått gör jag allt utom det jag borde - plugga och laga mat. Sätter mig på golvet och hoppas på att motivationen plötsligt ska infinna sig.
Frågar E hur man pluggar och får "Jag visste det en gång i tiden, nu läser jag bara böcker, lyssnar på drömmig musik istället och tänker på fredagar, pojkar och annat som känns rimligare än grammatiska strukturer och teorier." till svar och kände mest JA. Så himla träffande.
Men nu har jag iallafall skrivit av frågorna till hemtentan, hur det nu ska hjälpa. Tur att vi imorgon ska diskutera lite och sedan gå på studieteknik. Tror att det behövs så himla mycket.
Och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver.
Jag vet vad det är som skaver, därför kan jag få det att släppa.
Jag vet att jag inte kommer bli ensam om jag inte är med på alltalltallt som händer.
Jag vet att om jag bara försöker tillräckligt så kommer det att gå.
Jag vet att jag bara måste tro på mig själv lite lte mer.
Jag vet att jag måste känna efter, känna efter och acceptera.
Och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Igår efter att ha haft semenarium i två timmar så cyklade jag till stan och fikade med Rebekka. Den där morotskakan var så himla himla god. Tänkte att jag någon dag ska försöka mig på att baka en egen. Sen gick vi runt i lite affärer och kollade. Mysigt. Sen cyklade jag hem och diskade 2,5 dagars disk då jag inte orkat diska...
När klockan närmade sig sex kom Emelie förbi innan vi skulle till kåren på AW. Där hängde vi tills klockan var runt halv elva och vi vunnit musikquizen(!!) Sen gick vi ned till stan och hängde lite, åt pommes på mcdonalds och sen gick jag hem ganska tidigt. Tog följe med David och fick ur mig lite ångest och fick höra så fina saker. Och när jag kom hem bröt jag ihop totalt. Första gången jag grät på riktigt sen jag kom hit. Det kändes så himla skönt, som att den där spärren äntligen har släppt, men det är väl förtidigt för att säga nu.
Hade iallafall en väldigt fin dag, och idag måste jag städa och baka en kladdkaka pga får besök lite senare.
Men jag ser dig fast jag inte ser dig.
Idag är det ett år sedan Kristian Gidlund förlorade kampen mot cancern. Därför lyssnar jag på hans fantastiska sommarprat, läser fina delar i böckerna och är vemodig.
Idag är jag så arg och ledsen och jagvetinte åh. Blir så förtvivlad på vänner som beter sig svinkonstigt och sen inte säger vad sjutton som är fel.
Idag vill jag mest säga upp allting med mitt gamla liv och bara tänka och leva i nuet. För alla jag lärt känna är så fina och bra.
Idag ska jag äta annat än pasta till middag. Och kanske till och med sätta mig på balkongen. Golvet börjar bli ganska tråkigt nu.
Idag borde jag plugga. Idag måste jag plugga. Idag vill jag helst läsa poesi.
Upp går solen, så säker på sig själv.
Lite såhär har min instagram sett ut den senaste tiden.
Första nolledagen då vi skulle gyckla/få se gyckel (minns inte) för att få tillbaka/ge tillbaka en maskot.
Invigningning på Amfi.
Sista dagen innan det var avtäckning och vi fick se vilka som gömde sig bakom utklädnaderna.
Vi firade Elenas födelsedag i tisdags. Hängde upp vimplar, blåste ballonger och åt paj.
Igår var det avslutning på Tillsammans som stänger för säsongen. De hade bartömning och massa band som spelade. Supermysigt.
Igår fick jag en tatuering av miljöpartiet. Och den sitter på det stället där jag faktiskt vill ha en tatuering. Och det känns bra, så snart kanske jag vågar mig på en riktig.
För långsamt för snabbt men aldrig i takt.
Trots att jag ju har det så himla bra så kryper sig ångesten på ibland. Och de senaste dagarna har det varit lite för mycket sådant.
Och i min lilla moleskine har jag skrivit såhär
"Det händer så mycket. Hela tiden.
Så mycket att jag knappt hinner känna av allt det där som skaver i mig.
Kanske har jag det för bra? Bättre än jag förtjänar."
"Jag vill bara finna tiden igen.
Tid till att skriva.
Tid till att andas.
Men med miljarder sidor kurslitteratur och kalendern full med annat,
så hamnar det i skymundan."
Och på twitter
"Verkar ha glömt bort hur man gråter.
Men det är ca det enda jag skulle behöva just nu."
"Försöker mest få ordning på kaoset.
Det går ju sådär.
Sitter på golvet och läser poesi istället"
"Tror att det enda jag behöver är en träffande textrad."
Dubrovnik.
Eftersom att det hänt så ofantligt mycket den senaste tiden har jag inte riktigt haft tid att visa några fotografier från Kroatien. Men här är från dag 2 när vi hängde i Dubrovnik, gick i mysiga gränder, fikade och promenerade på muren och sånt.
Det gör inte ont när hösten kallar.
Jag har det verkligen så himla bra här. Om vi då bortser från att jag har åkt på världens förkylning och hela tiden är påväg att hosta lungorna ur mig.
Har hängt med människor nästan konstant sedan nollningen började och i torsdags var första dagen jag inte hängde med någon (efter skolan då). Tänkte nämligen att det var en bra idé att plugga och kurera mig lite, men vart så himla sällskapssjuk att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på kurslitteraturen (så läste lite annat istället)
Jag har iallafall överlevt mina första föreläsningar som ändå varit ganska intressanta, ganska flummiga och ganska oförståeliga ändå. I onsdags drack vi öl efter skolan för att "fira" att vi överlevt två dagar i skolan. Pga min förkylning tänkte jag inte dricka något men som vanligt nu för tiden blev det att jag drack lite ändå. Gick dock hem lite tidigare då de andra skulle vidare sen men det orkade inte jag.
Igår skulle jag, Emelie, Alexandra och David ha filmkväll. Vi började med the fault in our stars som ju är väldigt deppig så när den var slut satt vi helt tysta i mörket en stund innan vi ba' antingen sitter vi här och deppar eller så gör vi något! Wille som bor tvärsöver gatan från David hade lite förfest så vi drog dit och hängde lite innan vi alla drog vidare ut på stan. Vi sprang runt mellan flera uteställen och tappade bort varandra hejvilt men det slutade iaf med falafel. Och jag trillade i säng vid halv fyra och vaknade vid 8 och ba' ah men kul att en kan sova längre...
Men helt ärligt så har jag träffat så många fantastiska personer här. Och Halmstad har gjort mig till en mer social människa, hur bra är inte det? Är så oftantligt glad att jag till slut tackade ja till min plats på högskolan.
Men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån.
Första september. Nu är det höst, trots att jag har hört att vädret ska bjuda på lite sensommar värme. Jag hoppas verkligen det, för visst hade det varit fint med lite värme innan hösten slår till på riktigt?
I helgen har jag flyttat in i min lägenhet(!!!!!) och än så länge känns det bra trots att jag har saker exakt överallt. Men nu är iallafall kartongerna tillplattade och intryckta under sängen. I lördags var vi på ikea och det kan ha varit mitt värsta ikeabesök någonsin. Allting bara gick emot och de hade ca ingenting av det jag hade tänkt köpa. Men fick efter mycket om och men med mig både en säng och ett bord.
I lördags firade vi också Alexandra som fyllde 19, det var fint trots att jag inte var med så länge pga sjuk och familjen var här.
Igår passade jag på att handa sådant som är bra att ha men är lite jobbigt att få med sig eftersom att jag hade tillgång till bil. Så nu har jag iallafall mat i kylskåpet och växter i fönstret. På kvällen när alla hade åkt började jag packa upp och diskade allt som skulle diskas (är fortfarande inte klar). Beklagade mig litegrann och fick lite sällskap.
och såhär fin är utsikten från mitt fönster.
