Samma ljud när tunnelbanan stannar, samma människa ändå en helt annan.
Påbörjar blogginlägg efter blogginlägg, men det blir inte någonting vettigt utav någonting. Vill berätta om hur det känns i mig, hur förvirringen kanske fortsätter vara förvirring fast av ett annat slag. Hur den där ledsamma förvirringen byts ut mot ett rent känslostormande som nog är mer positivt än negativt. Om hur varenda cell i mig skriker efter Halmstad.
Jag försöker ta vara på Stockholm, försöker ta vara på regnet och skogen men drömmer om solen. Det är inte långt kvar nu, om fem dagar sitter jag på en buss ut på villovägar. Och jag ser fram emot det så himla mycket trots att jag har så mycket kvar att fixa inför det. Men skjuter på det genom att läsa böcker och träffa vänner. För sen lämnar jag Stockholm med en plan om att ej återvända förrän i jul för just nu är detta den sista platsen på jorden jag vill vara. Men samtidigt vet jag att det hela har med stormandet att göra, och när det lugnat sig så lugnar sig nog allt annat också.
Från en regnig konsert med Tomas Andersson Wij, men vi hade paraply och öl så det var fint ändå.
July, july, july don't go too soon, don't die.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, och det kändes på riktigt jobbigt att lämna lilla Halmstad. Har ju liksom äntligen kommit iordning i lägenheten och sådär så ville bara stanna och fixa ännu mer. Men på ett plan känns det skönt att ha gått igenom den här Halmstadsvistelsen och allt som den har inneburit, tror den har varit väldigt viktig.
Jag har liksom insett att det är i Halmstad jag ska vara den kommande tiden, så jag har tackat nej till det jag sökte i våras inför hösten. Jag ska vara kvar i Halmstad och jag ska vara kvar på kulturprogrammet. Å andra sidan har jag behållt min reservplats på distanskurs och sökt en till. Tänker att läsa dubbelt kan väl inte vara allt för jobbigt om den ena dessutom är på halvfart. Och under min 1,5 vecka i Halmstad hann jag med så himla mycket fint. Jag hann träffa saknade personer och nya bekantskaper.
I onsdags förra veckan mötte jag upp Alex, Sara och Paula för att vika nollebrev som skulle skickas iväg till de blivande nollorna. Hade räknat med att det skulle ta lång tid med tanke på mängden papper som skulle vikas, stoppas i kuvert, skrivas adresser på, klistras ihop och stämplas. Men det gick ganska fort. På eftermiddagen gick jag över till Alex (lyckan över att vi bor typ 50 meter ifrån varandra <3) och åt middag och drack öl och pratade om livet innan vi gick ned till stan för att möta upp Tina och Emelie för att dricka sangria och se Faråker spela på Tillsammans. Det var så fint och jag grät till Lycklig död.
På torsdagen mötte jag upp Hannah för lunch, efter diverse velande bestämde vi oss för att köpa med oss plocksallad och satte oss i en park. Det var kalasfint att träffa henne och prata om allt från musik till politik. En borde träffa nya personer lite oftare. Sen på kvällen såg jag och P på Harry Potter, vi har bestämt oss för att se om alla HP, och hittills har vi sett två stycken.
I fredags hängde jag på stranden med David, Astra och Davids lillasyster + pojkvän. Så himla skönt och välbehövligt med lite strandhäng när vädret faktiskt tillåter. Och på kvällen blev jag halvt medtvingad på fest vilket ändå blev väldigt fint.
I lördags skulle vi se The Stomping Academy så jag, Alex och Patrik tog ett försenat tåg mot Gbg och hoppade av i Varberg. Vi letade upp parken där de skulle spela och gick iväg på jakt efter en mataffär för att införskaffa lite plocksallad. När det var gjort gick vi tillbaka och väntade på att det skulle börja. Och åh så bra det var. Hade dock extrem ångest igenom hela konserten så efter halva var jag nära på att gå därifrån pga orkade ej bryta ihop. Men lyckades hålla mig samman. När vi kom tillbaka till Halmstad några minuter i tio gick jag ner till stan och mötte upp David och Astra för att se Hagaliden spela på Tillsammans. Vi satte oss vid Nissankanten i ett gäng lediga solstolar och pratade sånt som är fint och sånt som skaver och drack söta kaffedrinkar. Alltså de personerna <33. När det blev lite för kallt gick vi hem till David och efterfestade och gjorde Irish tea, istället för Irish coffee, och det blev över förväntan (- sjukt gott).
Sen på söndagen kom min familj ned och vi gjorde väl egentligen ingenting speciellt. Målade väggar, var i Falkenberg osv. Men det känns ändå litelite skönt att vara hemma här igen. Saknar dock redan Halmstad och allt vad det innebär just nu. Men åker ju tillbaka för hösten om ca 2,5 veckor och det är en tanke som känns väldigt lättande. Men först väntar en vecka i Sthlm och sedan en veckas scoutläger. Är orimligt pepp.
Jag är så trött på Stockholm, alla lever samma liv.
Fick nog av Stockholm så imorgon åker jag hem till Halmstad. Tänkte träffa saknade personer, läsa böcker och njuta av att ej ha något internet. Eventuellt sätta mig på biblioteket och komplettera B-uppsatsen (om jag orkar och det är dåligt väder). Gå på konsert(er) på Tillsammans, Faråker på onsdag och förhoppningsvis Hagaliden på lördag om jag hittar någon som är ledig.
Och sen till helgen kommer familjen ned och då ska vi åka på utflykter och upptäcka Halland/västkusten alternativt måla om mina vägger, beroende på vädret. Ser mycket fram emot detta. Och då kommer jag kanske kunna uppskatta den sista veckan i Stockholm innan scoutlägret som är kvar sen. Men samtidigt gör det mig lite stressad, pga kommer ju vilja träffa mina vänner här innan jag åker tillbaka för hösten. Men det hinns troligtvis med det också.
Från Halmstad-pride, bara för att jag saknar den bra personen till vänster och för att det ska bli fint att träffa henne igen.
Så, om jag ej sätter mig på biblioteket så hörs vi väl om sisådär två veckor!
Läst i juni.
Hann läsa så himla många böcker i juni. Vilket var väldigt skönt, att väga upp för mängden böcker jag läst hittills i år.
- Blink blink med stjärnan - Ingrid Olsson
- Alla har ett hungrigt hjärta - Björn Sortland
- 100 meter lycka - Maria Nygren
- Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius
- Vi måste sluta ses på det här sättet - Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck
- Eleanor & Park - Rainbow Rowell
- Du föll och jag för dig - Lina Stoltz
- Vitsvit - Athena Farrokhzad
- Ett liv för lite - Kristofer Ahlström
- När du blundar tittar jag - Gunnar Ardelius
- Muminpappans memoarer - Tove Jansson
- Det här är hjärtat - Bodil Malmsten
- Bonsaikatt - Viktor Johansson
- Pappan och havet - Tove Jansson
- Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
Och sjävklart var vissa böcker bättre än andra och jag måste nog säga att Ett liv för lite, Det här är hjärtat och Vitsvit ligger i toppen medan Bonsaikatt, Alla har ett hungrigt hjärta, 100 meter lycka och Du föll och jag för dig inte var sådär jättestrålande. Men känner ändå att böckerna fick min lässvacka att rätas ut litegrann.
Ljudet från gatan trängs i mitt huvud, där ute ligger livet och väntar.
Okej. Så jag kom in på den där kursen som jag så länge velat läsa. I staden jag redan bor, och med en reservplats i staden jag kanske hellre vill bo. Och nu kommer allting att ställas mot sin spets. För jag måstemåstemåste fatta ett beslut. Ett beslut som kommer bli bäst för mig själv, utan att tänka på alla runtomkring mig. Inte tänka på mina vänner i Halmstad, på hur mycket jag kommer sakna dem om jag skulle flytta, inte på de som finns i den andra staden och hur saker kan urarta om jag tar mitt liv och flyttar dit. Jag måste tänka på mig själv och var jag för tillfället ska vara. Och jag vet inte, jag vet ingenting alls just nu. Hade saker varit litelite annorlunda hade det varit en självklart val. Men nu är det inte det.
Jag tycker ju egentligen om Halmstad så himla mycket, jag tycker om mina vänner och jag tycker om min lilla studentlägenhet med de stora fönstrena. Jag kanske inte tycker om min utbildning, eller så gör jag det. Tänker att det kanske är bredden i det som jag behöver. Tänker att det är bra för sådana som jag med en sådan extrem beslutsångest. Tänker att jag inte vill snöa in mig på _ett_ ämne men samtidigt har jag velat samma sak sedan högstadiet. Jag vet att jag tvivlat på Halmstad så många gånger den här våren, tvivlat på min rätta plats och hur saker och ting hade kunnat vara om jag bara hade befunnit mig någon annanstans, någonstans närmre. Men saker och ting får ett slut, trots att en fortfarande funderar på hur saker hade kunnat vara. Men kanske är det en risk som inte är värd att ta? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vågar riskera det jag har nu för något som kan bli men som likväl inte kan bli.
Jag är iallafall glad att jag har ett tag på mig att bestämma mig. Samtidigt som jag gång på gång önskar att jag inte hade kommit in för att slippa ta det här beslut. Jag är så trött på att vara ständigt förvirrad.
Trodde du verkligen att det skulle bli bra?
Nu har det ekat tomt och tyst här lite för länge men jag har varken haft internet eller ork och lust att sitta vid datorn. Sedan sist har jag ändå hunnit med en del.
- Flyttat till en ny lägenhet, där jag redan trivs så himla himla bra trots att det inte helt är i ordning än.
- Varit en sväng i Tyskland.
- Sagt hejdå till Alex med dels häng på Tillsammans där The Mondanes spelade (tipstips) och dels med middag och sedan förfest + häng på tillsammans som dock ej slutade riktigt som planerat.
- Haft inflyttnings/hejdå för sommaren-middag med bra personer.
- Har kommit tillbaka till Stockholm och redan hunnit längta tillbaka till Halmstad trehundrasjuttioelva gånger ungefär och därför planerat en resa tillbaka dit om ca en vecka.
- Jag har sett Noel Gallagher på gröna lund och insett att ensamkonserter inte är så illa ändå.
- Hängt med E i två dagar och gått runt Söder, picknickat på vattenmelon i Vitabergsparken, sjungt med i Håkanlåtar i en park på Djurgården, träffat märkliga människor och gått sjukt långt.
- Har dessutom gått och blivit förkyld vilket jag försöker förtränga och gör allt utom att vara hemma.
Så som sagt har jag haft en del fint för mig trots att det hela tiden legat någonting i bakgrunden och skavt. I Halmstad en känsla av att det snart kommer ta slut och här i Stockholm en känsla av att jag är på så himla fel plats. En insikt om att Stockholm får mig att känna mig betydligt mer ensam än vad jag kanske egentligen är. Och ännu en insikt om att Halmstad också hade varit fel plats prick just nu.
