Och jag häller sprit på livet som jag tycker svikit mig.

Kanske att den här Stockholmsvisiten gett mig lite perspektiv. I varje fall vill jag tro det. Tro att jag insett att detta ändå kan vara okej, att jag ändå känner en drös fina personer här som kan göra det värt att komma tillbaka ibland. Komma tillbaka till något för att glömma det där som är nu, men samtidigt sakna det som är nu och vilja glömma det där gamla som jag nu gömmer mig i. Jag vet inte om det makes sense över huvud taget. 
 
Dessa dagar har varit över förväntan nästan hela tiden. Jag har träffat saknade personer och jag har fått tid att andas och tänka, reda ut lite och kanske kanske krångla till lite men ibland kanske det är det enda som behövs. 
 
 
På lördagsmorgonen tog jag roslagsbanan in till stan och träffade på Stenis och hennes syster på perrongen så fick sällskap ända till centralen. Har inte träffat henne längre än 5 minuter sedan sommaren 2013, så det var kalasfint. När jag kommit till centralen gick jag in på pocketshop och kollade på böcker, samt köpte en jag velat läsa hur länge som helst, medan jag väntade på Tobias. Vi skulle träffas för första gången på ett halvår, jag kanske var orimligt nervös innan men det kändes onödigt, för när vi sågs var det som att ingen tid gått alls. Som att tiden hade vridits tillbaka till förra våren. Det var fint. Vi gick runt halva Stockholm och pratade om sånt som hänt, sånt som kommer att hända, om konstiga personer vi träffat sedan vi började plugga och ca allt däremellan. På kvällen träffade jag Daniel, det var som alltid fint. Vi drack öl och såg på mello och hitta Nemo, och satt sen och pratade och googlade konstiga saker innan jag behövde gå hem. När jag kom ut föll det ett stillsamt snö och jag kände mig så himla fridfull, ville lägga mig i en snöhög och bara se på flingorna som dalade ned, men efter att ha läst och hört om folk som somnat i snöhögar så kändes det sådär. Kände inte riktigt för att förfrysa där i en snöhög, även om det trots allt hade känts okej. 
 
 
En söndag som bestod av ca ingenting alls utom att läsa ut en bok och lite födelsedagsfirande på kvällen, fick mig att längta hem, hem till lilla Halmstad. Hem till en tom lägenhet där en kan äta när en vill, lyssna på hur hög musik en vill och slippa dela badrum  med tre andra. Längtade hem till ensamheten. 
 
På måndagen fyllde lilla mamma år, så jag var uppe tidigt och var i väg och köpte blommor. Och när vi var hemma igen hade hon varit uppe och hängt ut flaggan och satt på kaffet. Hon tänkte att vi inte var så uppmärksamma och därför inte skulle märka något. Men det var det första jag såg. Sen var vi ute och åt middag och i bilen hem hade vi allsång till Westlife. 
 
 
Igår, tisdag tog jag pendeltåget till Uppsala för att först träffa Alexandra som ju har flyttat dit. Vi rundvandrade lite i Uppsala och fick bland annat se var hon går i skolan. Sen åt vi lunch och gick i affärer. När klockan närmade sig tre mötte jag upp Erik för lite fika och ännu lite mer rundvandring i Uppsala. Så fin stad. När jag åkte tillbaka till Stockholm var det med vemod i bröstet och tankar som inte gick att få stopp på. På kvällen gick jag på promenad med Daniel. Han försökte få mig att fatta beslut och pratade lite för mycket om grodor. Men när vi snart var tillbaka där vi började träffade vi på två mormoner som försökte pracka på oss papper och grejer. Jag blev så himla förvånad över att det finns mormoner här så var väldigt nära på att bryta ihop så lät Daniel prata med dem.  När jag var hemma igen packade jag så gott det gick (- allt som ej behövs idag). Och gick och la mig ganska tidigt, men hade en så fin konversation så somnade inte förrän vid halv två och sov sedan hur oroligt som helst så när jag vaknade kändes det knappt som att jag sovit alls. 
 
 
Men idag tar jag tåget tillbaka till Halmstad och det ska bli skönt och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Men det ska ändå bli skönt att komma hem och få äta vad en vill när en vill, inte bli klagad på för att en har strumpbyxor när det är kallt samt få lite ensamtid, tror det behövs. Och ikväll ska jag och Emelie lyssna på Sandra Beijer på stadsbiblioteket. Är pepp på det. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0