Och jag försöker hitta orden.
Den här veckan har varit så mycket upp och ner, men ändå lite bättre än på ett tag.
Tack vare pepp från Alexandra och Emelie vågade jag mig på ett besök på studenthälsan. Eller ja, efter att Alexandra, dragit in mig där med ord som att det kommer bli bra och ett peppande kram. Och några minuter senare satt jag och pratade med någon och fick en ny tid till en annan dagen därpå. Och än en gång tack vare A så gick det bra. Är så oerhört himla glad över att ha de två i mitt liv, ändå konstigt att bara ha känt dem i två månader.
Resten av dagarna har bestått av för lite plugg, många promenader, fint häng med diverse bra personer så som Emelie, några få föreläsningar varav en av dem mest fick mig att vilja gråta och vakna upp nån gång när allt detta är över. Vi fick nämligen reda på grupparbete, hemtenta och seminarium häromdagen, varav alla tre ska presenteras/lämnas in om två veckor. Som om allting inte redan var lite för jobbigt. Men det ska väl lösa sig det med.
I fredagsnatt kom min familj ner till Halmstad, anledningen: hälsa på och fira födelsedag några dagar i förväg (fyller ju år på onsdag). Så igår lassade vi in lite saker de hade med sig, bland annat ett bord (slipper alltså sitta på golvet nu) och en micro (kan börja göra matlådor!), innan vi åkte till flygstaden och handlade mat, så nu har jag hela frysen och kylen full med mat. Det känns bra. På eftermiddagen kom också min moster och hennes man på besök för lite födelsedagsfika.
Och nu åkte de för någon timme sedan så nu känns det väldigt tomt, men ändå på något vis väldigt skönt. Skönt att inte behöva trängas med 3 andra. Resten av dagen ska jag väl försöka plugga, hänga upp bilder och på en promenad eller två.
-
Kanske har jag nu bestämt mig för att en besök på studenthälsan är det enda rätta
kanske har jag inte samlat mig tillräckligt med mod för det än
kanske kommer det aldrig att hända
kanske kommer det det, tack vare mina peppande vänner
kanske kommer allt att bli bra till slut.
Jag hamnade där ibland när det känns som jag gick sönder.
Tog mig upp på Galgberget idag, kände nämligen att jag behövde komma ut och andas skogsluft och bli av med alla jobbiga tankar. Så där strosade jag omkring med Lasse och Bo Kaspers i öronen och grät.
Det var så oerhört fint och nu känns mitt hjärta några kilon lättare.
Med brutet bröst försöker jag andas.
Lite såhär har det sett ut på min instagram den senaste tiden. Har köpt festliga sugrör jag inte kommer vilja använda, gick på en kvällspromenad och himlen var fin och utanför en frisersalong hade de satt upp två speglar (ypperlig idé egentligen).
Nu har vi kommit igång på riktigt med delkurs två. Mångkultur och globalisering. Det är så himla intressant och jag tänker att om varenda delkurs är så här spännande så kommer de här tre åren inte vara något problem. Synd bara att så inte är fallet.
Jag älskade stjärnorna som glittrade på himlen över tallarna.
"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart"
Och kanske är förvirring det enda det är.
Eller kanske är allting klarare än vad det någonsin varit.
Jag vet inte.
Den här helgen har väl varit fin trots allt, trots att jag har känt mig nere.
I fredags gjorde jag och Emelie pizza, som vart så himla god. Och sen spelade vi ett gäng partier skip-bo, även med Alexandra och Victor som kom förbi en stund. När alla sedan gått satt jag på golvet, drack te och var så himla nere. Som att jag bara slogs av en vägg av tomhet. Efter ett tag kom David förbi och vi satt på balkongen och drack te och han försökte få mig att må lite bättre. Det var fint.
Igår hände det inte mycket spännande alls, promerade lite och på eftermiddagen efter att ha pratat med Bella i någon timme cyklade jag bort till Emelie och drack te. När jag kom hem såg jag remake igen (tycker om den så mycket) och pratade med Tobias i närmare två timmar.
Och idag är allting ganska grått och jag ska träffa släktingar och skype'a med min faster på andra sidan atlanten.
Har sån himla söndagsångest och imorgon tar jag över högskolans instagramkonto i två veckor. Så himla nervös.
You always were just like a bird in the sky.
Här kommer yttligare lite Kroatien bilder, bättre sent än aldrig och kanske lite i brist på annat. 
När vi åkte från Dubrovnik åkte vi till en halvö där pappas släktingar hade hyrt ett hus, och att åka bil alldeles för länge till dessa vyer är ju inte helt fel.
När vi vaknade morgonen därpå åkte vi över till Korcula, vilket är den ö där Marco Polo är född. Så där gick vi omkring i mysiga gränder och åt glass innan vi tog båten över till fastlandet igen.
Sedan hängde vi på stranden resten av dagen innan det var dags att bege sig tillbaka till Makarska igen.
För att komma ifrån halvön så var man tvungen att åka på slingriga vägar längst med bergen, vilket vi ju gjort kvällen innan också, men eftersom det var mörkt då så märkte vi inte av hur högt upp vi faktiskt var. Oerhört fint var det i varje fall.
Vi stannade till vid en vinodling och köpte lite vin och träffade på denna söta katt.
Och än en gång fina vyer, vet inte hur många sådana här bilder jag har, men det var ju så otroligt fint.
Dansa fastän hjärtat brister.
Den här helgen alltså...
I fredags var jag väldigt nere hela eftermiddagen men på kvällen skulle jag på korridorsfest på Krusbäret så jag tog mig i kragen och klädde mig i enbart svart för att det speglade min sinnesstämning ganska bra. Cyklade hem till David för skulle få lite öl av honom och fick även med honom till Krusbäret. Så vi gick hem till Rebekka, som också bor på krusbäret och körde några drickspel. David var inte heller så pepp, så vi gick in med inställningen att vi skulle bli efterblivna (haha). Sen gick vi över till korridoren där festen skulle vara, vi var dock inte där så länge men jag hann både tappa bort alla, och som tur var hitta dem igen. Sen gick vi hem till Wille och hängde en stund innan vi gick ner på stan. Och när vi skulle gå hem köpte vi falafel, och det mest värda var att jag var smart nog att spara halva till dagen efter.
Så på lördagen när jag legat i sängen och dragit mig lite för länge samt ätit godis till frukost. åt jag min falafel och gick ut och mötte David för lite promenad i det fina vädret. Och när jag kom hem satte jag mig på balkongen och drack sockerdricka och läste istället för att laga mat. När jag slutligen bestämmer mig för att laga mat så går det inte jättebra.. Spiller nämligen ut det kokande pastavattnet på foten och satt i duschen och kylde foten och grät i 40 minuter... Och sen var maten kall och inte alls god, så åt knappt något alls på hela dagen, och kände verkligen inte för att försöka igen. På kvällen stapplade jag hem till Emelie med en sko på ena foten och två raggsockor på den andra.. Hämtade min cykel hos Rebekka också så slapp iallafall att gå hela vägen. Hos Emelie var alla svintrötta, men det var ju kanelbullensdag så vi åt kanelbulle och spelade skipbo. Bästa spelet.
Och igår när jag vaknade kunde jag bara tänka på att jag behövde städa, så det ägnade jag ca hela dagen åt. Diskade allt som jag skjutit på, dammsög, torkade golven och plockade undan massa saker. Så himla skönt att äntligen ha lite ordning igen. Sen låg jag i sängen och kollade på New Girl hela eftermiddagen och kvällen. Var bara utanför dörren för att slänga soporna.
Idag har vi haft första föreläsningen på andra delkursen och jag är så himla pepp, kommer bli så himla intressant. Och efter det gick vi och beställde våra overaller, oändligt pepp, innan vi gick och handlade lite mat och ner på torget för att köpa grönsaker.
Och imorgon har vi gasque, ska bli kul fastän jag faktskt inte är jättepepp... Och vi har ingen föreläsning nu förrän nästa tisdag, så vet verkligen inte vad jag ska fylla mina dagar med.
Haven't had a dream in a long time, haven't been able to sleep.
Det finns så många fina hus i den här staden.
Läst i september
Det här med att ha tid till att läsa böcker när en pluggar är inte det lättaste. Därav det uteblivna inlägget i augusti, jag läste nämligen inte en endaste bok då.. Men nu i september har jag ändå hunnit med att läsa tre böcker.
- Vad min flickvän inte vet - Sonya Sones.
Läste Vad mina vänner inte vet tidigare i år, och det är samma koncept, samma personer och ganska mycket samma historia, fast från killens synvinkel och såklart under en annan period. Tyckte dock inte alls att denna var lika bra som den första. Men det blir väl lätt så.
- Vi är de döda, nu snart - Kristian Lundberg.
Alltså, herre! Jag älskar ju Kristian Lundberg, så himla mycket. Allt han skriver är såså bra!
På baksidan står det såhär:
"I diktsamlingen Vi är de döda, nu snart låter Kristian Lundberg det politiska och det privata mötas i en dikt som behandlar flyktingförvar och deportering. En dikt där människan blir större än de fiktiva gränser som skiljer oss åt."
Och varenda sida kändes så himla mycket i mig att jag bara klarade av att läsa ett par sidor i taget. Men litegrann kändes såklart mer än annat. Till exempel detta:
"Du skall skriva,
du skall mäta ut avståndet mellan
det som sker
när ljuset slår på
det som sker när
ljuset slår av
det som sker i området
mellan av och på"
"Jag tänker inte längre på snöleoparder, jag tänker inte på
skadade byten som söker sig till varandra"
+ att boken har världens finaste omslag.
Yarden - Kristian Lundberg
Efter att ha läst Vi är de döda, nu snart kände jag att jag ville läsa något mer av honom. Så tänkte att jag skulle läsa om Yarden medan jag väntade på tvätten. Läste den förra sommaren och tyckte om den så himla mycket. Även om den fristående uppföljaren nog är snäppet bättre.
Yarden handlar iallafall om Kristians uppväxt och hur han till slut hamnar på Yarden där han flyttar bilar under övervakning tillsammans med uthyrningsföretagets timanställda med fruktansvärt dåliga arbetsvillkor.
Men boken är full med fina meningar och får en att tänka till lite extra.
Det var så fint att läsa om den och hitta alla understrykningar en gjorde förra gången. Bland annat detta var understrucket :
"Det händer allt oftare nu att jag plötsligt
glider in i en alldeles egen natt; stjärnlös."
"Det händer att jag önskar att jag kunde borra ett hål genom skallens hårda och fasta be; låta de oroliga fåglarna som lever i mig bara kasta sig ut. Bli fria; som ord och dikter. Jag ska försöka berätta."
"Jag vet att jag bara är en sådan som pratar och aldrig säger någonting."
Som ett obehagligt allvar, drar sig hösten in till stan.
Idag har jag äntligen äntligen skickat in tentan. Och det känns så himla skönt, trots att jag nu kommer vara orolig fram tills dess att vi fått tillbaka den, med förhoppningsvis ett godkänt betyg, men det kan man ju inte vara säker på.
De senaste dagarna har vi suttit i skolan och pluggat fram till klockan sju på kvällen, och det har känts så skönt när vi gått därifrån och vetat att en varit produktiv och därför kan ägna resten av kvällen till prick vad en själv känner för. Därför cyklade jag hem till David direkt efteråt igår, drack te och fikade på kladdkaka innan vi gick över till Wille där även Max var och kollade på fotboll... Alltså va? Måste dock erkänna att det var roligare att kolla på de andra medan de kollade. Även om inlevelsen inte var jättestor.
Och idag efter att vi skickat in tentan gick vi ned mot stan för att möta Alexandras kompis och sedan gick vi och åt lunch. Lite för att fira att vi lyckades skriva tentan och lämna in den i tid. Och nu om någon timme ska jag in till stan igen och dricka tentaöl med några klassisar. Och sen ska jag njuta av att inte ha något plugg i några dagar.
Idag la jag för första gången märke till att det verkligen börjar bli höst nu, löven ändrar färg och faller till marken. Men det är fint, tycker ändå om hösten så mycket, och det är så fint att det ser ut som att någon tänt eld på världen.
