Läst i september

Det här med att ha tid till att läsa böcker när en pluggar är inte det lättaste. Därav det uteblivna inlägget i augusti, jag läste nämligen inte en endaste bok då.. Men nu i september har jag ändå hunnit med att läsa tre böcker. 
 
- Vad min flickvän inte vet - Sonya Sones. 
Läste Vad mina vänner inte vet tidigare i år, och det är samma koncept, samma personer och ganska mycket samma historia, fast från killens synvinkel och såklart under en annan period. Tyckte dock inte alls att denna var lika bra som den första. Men det blir väl lätt så. 
 
- Vi är de döda, nu snart - Kristian Lundberg.
Alltså, herre! Jag älskar ju Kristian Lundberg, så himla mycket. Allt han skriver är såså bra!
På baksidan står det såhär: 
"I diktsamlingen Vi är de döda, nu snart låter Kristian Lundberg det politiska och det privata mötas i en dikt som behandlar flyktingförvar och deportering. En dikt där människan blir större än de fiktiva gränser som skiljer oss åt."
Och varenda sida kändes så himla mycket i mig att jag bara klarade av att läsa ett par sidor i taget. Men litegrann kändes såklart mer än annat. Till exempel detta: 
"Du skall skriva,
du skall mäta ut avståndet mellan
det som sker
när ljuset slår på
det som sker när 
ljuset slår av
det som sker i området
mellan av och på"
 
"Jag tänker inte längre på snöleoparder, jag tänker inte på
skadade byten som söker sig till varandra"
+ att boken har världens finaste omslag. 
 
Yarden - Kristian Lundberg
Efter att ha läst Vi är de döda, nu snart kände jag att jag ville läsa något mer av honom. Så tänkte att jag skulle läsa om Yarden medan jag väntade på tvätten. Läste den förra sommaren och tyckte om den så himla mycket. Även om den fristående uppföljaren nog är snäppet bättre. 
Yarden handlar iallafall om Kristians uppväxt och hur han till slut hamnar på Yarden där han flyttar bilar under övervakning tillsammans med uthyrningsföretagets timanställda med fruktansvärt dåliga arbetsvillkor. 
Men boken är full med fina meningar och får en att tänka till lite extra. 
Det var så fint att läsa om den och hitta alla understrykningar en gjorde förra gången. Bland annat detta var understrucket :
"Det händer allt oftare nu att jag plötsligt
glider in i en alldeles egen natt; stjärnlös."
 
"Det händer att jag önskar att jag kunde borra ett hål genom skallens hårda och fasta be; låta de oroliga fåglarna som lever i mig bara kasta sig ut. Bli fria; som ord och dikter. Jag ska försöka berätta."
 
"Jag vet att jag bara är en sådan som pratar och aldrig säger någonting."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0