Sträck läste denna på en kväll pga så himla intressant. Lyssnade på hennes sommarprat i somras och fängslades helt. 

Boken handlar om Andrées polarexpedition där de skulle åka till nordpolen i luftballong, men det gick inte riktigt som de hade planerat och de var tvugna att landa efter tre dagar och fortsätta sin färd till fots. Efter 33 år hittas medlemmarna på Vitön men ingen vet riktigt säkert varför de dog. 

Bea Uusma reste själv till Arktis för att själv försöka ta reda på vad som hänt. 

 

Jag har den senaste tiden känt ett väldigt sug efter att läsa om böckerna om Harry Potter. Så när jag kom till Stockholm började jag läsa den första. Men efter att ha läst den kände jag att jag ville läsa resten när jag har tillgång till alla och inte bara har två veckor på mig. 

Känner också att jag inte riktigt behöver berätta vad den handlar om heh. Men åh, älskar ju Harry Potter <3

 

Boken utspelar sig i New York på 80-talet och Junes morbror Finn dör i aids. Han var hennes absolut viktigaste och nästan enda person så hon blir så klart väldigt ledsen när han dör. Hon träffar Toby som var Finns pojkvän och hela familjen hatar honom för att det var han som fick honom sjuk. Men de två skapar en vänskap som liknar den till hon hade till Finn. 

 

Sträckläste denna också pga så fin och sorglig och åh. Tyckte jättemycket om den, läsläsläs! 

 

 

Jag lämnar ett soligt och snöigt Stockholm, som jag för en gångs skull inte helt och hållet fått nog av och kommer till ett varmare och slaskigt Halmstad. Det i sig känns ganska vemodigt, men annars känns det bara fint att vara tillbaka. 

Har väl ändå haft ett gäng fina dagar i Stockholm, även om jag majoriteten av dem, längtat tillbaka till Halmstad. Aldrig nöjd, vill alltid vara någon annanstans. Och likadant är det nu. Är äntligen, efter en ändå fin tågresa, hemma och har hunnit handla mat och packat upp. Eller okej, allting ligger i en hög på golvet men ändå. Jag har hunnit prata i telefon med Hanna och skrivit till en handfull böcker på min att läsa-lista.

Imorgon är det sista december och jag är så oerhört less på att det alltid är så höga förväntningar på den himla kvällen. Okej, vi firar att det blir ett nytt år och att vi lämnar ett år bakom oss. Men, förlåt, vad är det att fira egentligen? För mig innebär det _bara_ ångest. Men för en gångs skull har jag planer som nog kommer bli fina i vilket fall som, för de hade varit fina oavsett vilken dag det hade varit. Så gott nytt år på er! 

 

 

Årssammanfattningar är ju ca det bästa som finns. Så här kommer min. 

 

Hela januari ägnades kort och gott till att läsa böcker. Men i början av januari åkte jag tillbaka till Skåne för att göra allting en sista gång, ha examination på projektet och packa med mig alla saker hem till Åkerberga. I januari satt jag som klistrad framför diverse hemsidor för att hitta utbildningar att läsa och velade så himla mycket att jag och troligtivs alla runt mig tröttnade på mig. 

Jag försökte sysselsätta mig så gott det gick, träffade vänner som inte träffats på länge, satt på bibliotek och läste böcker, sökte jobb och gick på museum. Och insåg väl där någonstans att den här våren skulle bli ensam, om möjligt mycket mer ensam än vad jag förväntat mig att hösten innan skulle bli. 

 

I slutet av januari hade vi ledardag och planerade snåriga skäggen, vilket är en scouttävling som vi var tvugna att hålla i då de som tävlade året innan hade förlorat, det var fint med lite scouting igen trots att det var fruktansvärt kallt där vi stod och tog emot tävlande scouter. 

 

Februari såg ganska mycket ut som januari. Den mesta tiden ägnades till böcker, serier eller podcast varvat med promenader och ångestkänslor. 

 

En helg i början av februari åkte jag till Skåne för att gå på nattvolleyn och träffa mina redan saknade föredetta klassisar. Fick de första vårkänslorna och var vemodig över beslutet att flytta därifrån och tänkte att jag måstemåstemåste bo där någon gång igen så när jag kom hem ställde jag mig i bostadskö. 

 

Annat som hände: var på jobbintervju på Gröna Lund, upptäckte ny musik, började äta mer vegetariskt och var väl lika förvirrad som i januari, fick en definition av en "typical Mathilda", var på ikea med Oljud för att köpa saker till seniorrummet och obligatorisk ikea-fika, och ville bara vara någon annan, någon som gick att tycka om och slippa ångesten. 

 

I mars nångång började vi på allvar planera hajken vi skulle hålla i maj och vi tillbringade egentligen lite för lite tid av den vi tillbringade på just planerandet. Så som det sig bör/blir när det finns annat att prata om. 

 

Hela min förvirring kring utbildningar som hade kommit att bli lite klarare blev värre då jag fick reda på att endast en master räckte och jag därför kunde läsa en kandidat i prick vad som helst. Så var helt plötsligt tillbaks på noll. Jag försökte att verkligen lista ut vad jag ville och jag hade skrivit såhär: "Försöker klura ut vad jag vill. På riktigt. Enligt mina senaste anteckningar är det att sluta sakna + vara full och hångla." 

 

Termometern hade börjat visa på plusgrader och det kändes som vår, och jag hade skrivit i en anteckning i telefonen att jag ville gråta av lättnad, vi hade överlevt vintern. Men sedan kom en total omvänding och det blev snökaos, den dagen hängde jag med Felicia och åt sushi, bakade muffins och blev medtvingad på ett scoutmöte. 

Och det var det här det började gå fel. Det var här ångesten började komma på riktigt, då jag skönk längre och längre ned. En vän som helt plötsligt slutar höra av sig utan någon som helst (för mig) förståelig anledning, en annan vän som gör att allt annat rasar och jag vill bara säga upp kontakten med allt och alla och bara flytta i väg. Kände att det var en fel reaktion men vad gör en när känner för mycket och inte vet vad en ska göra för att det ska sluta skava. Försökte peppa mig själv med att tänka att jag varit med om detta förut och om jag klarade det innan så klarar jag det bannemig nu med. Och det gjorde jag ju. 

I slutet av Mars hade Felicias klass sin studentskiva och det var nog en av de bästa kvällarna hittills i år. Jag och Bella drack vin ur muminmuggar och åt våfflor innan vi åkte in till stan utklädda till Lilla My (jag) och Tooticki (hon). Sen bestod kvällen av massa kära återseenden osv, fint var det hur som helst. 

 

I början av april började jag en kurs i typsnittsdesign och typografi och tyckte att det till en början kändes hur bra som helst, men som jag sedan i slutet av månaden hoppade av på grund av alldeles för mycket ångest, så det kändes liksom inte värt det. 

 

En dag hängde jag i Uppis med Tobias och Erik och mest gick runt och kollade på staden, åt buffé och glass och mös. Deras mål var att övertyga mig om att jag borde sätta Uppsala som första val inför studier till hösten, och för ett tag lyckades dem, för hade faktiskt Uppsala som första val ett tag innan det ändrades och till slut när det var dags för sista ansökningsdagen var Uppis i toppen igen. Så var väl helt inställd hela april på att Uppsala eller Stockholm skulle bli min blivande stad, men så blev det ju inte och det är jag uppriktigt glad över. Hade ju redan börjat tveka dagen efter sista ansökningsdagen. 

 

Några dagar senare åkte jag till Linköping för att hänga med Hanna i ett dygn och det var lika fint och mysigt som alltid. Och sedan bestod resten av april av ångestångestångest av alla möjliga slag. Men i slutet åkte jag och mamma till London och det var ett par väldigt fina dagar och jag blev väl lite kär i London och känner att jag måste tillbaka snart! 

 

Sedan slutade april med en världsfin valborg med mestadels nya människor, och sådant är ju _alltid_ fint. 

 

Första maj hade vi bestämt att vi skulle reka inför hajken som vi skulle ha för Inställt i slutet av månaden. Själva rekningen gick sådär då vi inte ens lyckades med hälften men hajken gick bra. Det var så himla roligt att lyckas genomföra någonting som en planerat så himla länge. Det var fint väder och trots att allt inte gick som planerat lyckades både vi och de andra hålla humöret uppe. Fint. 

 

En annan helg hängde jag i Skåne hos Malin och träffade en del saknade personer och var allmänt lyckorusig över att äntligen vara tillbaka i Skåne. Och en tredje var jag på ledarutbildning med scouterna och njöt över att scouta med enbart okända personer. 

 

I allmänhet så var maj en ganska snäll månad. 

 

Juni 

Juni bjöd på en del fint, bland annat hittade jag av en slump Kulturprogrammet i Halmstad en natt och helt spontant skickade in en ansökan (bästa himla beslutet i år <3) och lyssnade på Halmstad av Linnea Henriksson på repeat i flera veckor. Hängde med Hanna en eftermiddag/kväll, såg Arcade Fire på grönan en annan och så var det kentfest några dagar senare. Jobbade även två veckor vilket var mina två värsta veckor detta år pga regnade konstant och var tvungen att vara ute konstant + var sjuk ca halva tiden. Annars så kände jag mest att jag var så jävla färdig här, att varken Åkersberga eller Stockholm hade mer att ge så hoppades innerligt på att jag skulle komma in i Halmstad.

I juli var Hanna på besök, vi secondhandfyndade, åt falafel, var på Skansen för att se Allsången och picknickade med Bella. Och någon dag efter att hon åkt hem igen åkte jag till Småland för att hälsa på kusiner och hade den bästa helgen på länge. Älskar ju Småland något fruktansvärt mycket, och mina släktingar (<3) Precis som förra året hade de hyrt stugan mitt ute i skogen så där hängde vi och grillade, lekte lekar och pratade till sent in på natten. Det är ca det bästa - deeptalka med kusiner som säger så fina saker och verkligen menar det. 

När jag precis hade kommit till Småland fick jag reda på att jag kommit in, jag var helt plötsligt inte lika säker på att jag ville det. Så det tog ett tag innan jag tackade ja, närmare bestämt sista dagen jag hade möjlighet att göra det, då vi den sista dagen befann oss i Kroatien. Så dagen innan vi åkte tackade jag, ångestfyllt, ja och sen hade jag inte mer tid att tänka på det då vi åkte till Kroatien för en veckas sol. Och Vilken fin vecka sen, vilket fint land. Åh. Blev kär i Kroatien och fotade ca allt och såg så himla mycket. Trots en världsfin vecka så var det ganska skönt att komma hem, hem till ångesten över att inte ha hittat någonstans att bo. Men det löste sig ju rätt bra ändå. 

 

                 

Augusti 

Augusti var fullspäckat. Några dagar efter vi kommit hem från Kroatien var det dags för scoutläger, mitt första som scoutledare. Stannade dock bara halva veckan och åkte hem tillsammans med de yngsta då vi skulle ner till Karlshamn några dagar och jag kände att jag hellre prioriterade det än scoutlägret. När vi sedan kom hem därifrån var det prick en vecka tills jag skulle flytta och jag hade ännu inte börjat packa. Så den sista veckan bestod av att träffa så många som möjligt och någonstans däremellan hinna packa. 

 

Och sedan huxflux hade jag flyttat, fått tag på en lägenhet och hunnit nollats. De två sista veckorna (nollningsveckorna) gick så himla himla fort. Och det var så himla himla roligt. Samtidigt som det såklart också var ganska psykiskt och fysiskt påfrestande och jag lärde känna så jädra fina människor. Är så orimligt glad över att jag trots ångesten var med på nollningen, för annars hade jag ju inte lärt känna (eller jo, det hade jag ju men inte lika snabbt och lika bra) de ja nu hänger med mest hela tiden. 

 

 

I början av september började skolan på riktigt, vi åt tacos ett bra gäng personer och firade att vi överlevt första skoldagarna med öl på Davids balkong. Hela september var så förvirrande, saker gick på tok för fort och jag visste ca inte alls hur jag tänkte/kände/osvosv. Och vilket resulterade i att jag väl förstörde det där. Annars bjöd september på hur mycket hittepå som helst. Filmkväll som slutade med utekväll, drunknande i kurslitteratur, en kulturnatt, avslutningskväll på Tillsammans.

Skickade ett brev pga hade lovat det och fick ett jättedrygt svar tillbaka och gick väl sönder ännu lite mer. Och kände där och då att fuck det här, det är inte värt det och sen gick det väl utför. 

 

September var egentligen en så himla himla fin månad pga alla var sällskapssjuka efter nollningen och ingen hade tagit tag i pluggandet än = hängde med folk ca konstant. Men sedan kom tentaveckan och vi insåg väl att det är en del att göra ändå. 

 

Början av oktober var mitt under tentaveckan så jag och Alexandra satt i skolan till sent på kvällarna tills tentan var inskickad. Och det bästa med att sitta i skolan och plugga är att när en väl cyklar därifrån kan en göra prick vad en känner för utan att få ångest över det.  Och någon dag där efter hade jag min bästa utekväll i Halmstad, var sjukt opepp innan och låg och grät på golvet innan jag tog tag i mig själv och cyklade till David för att få lite öl. Lyckades få med honom också och gick bort till Rebekka och förfestade innan vi skulle på korridorsfest som slutade i häng hos W och sedan ännu mer öl på ölfiket och falafel innan vi gick hem. 

 

 

Läser igenom allt jag skrivit i oktober och känner att allting är täckt i ett lager av ångest. Inte ens det som var fint kändes vidare fint. Till sist hände det jag ville skulle hända men det blev ändå inte riktigt som planerat. Jag vågade dessutom ta tag i mitt illmående trots att det ändå inte resulterade i något bra. Kortsiktigt gjorde det väl det och kanske långsiktigt också, men inte än. 

 

Och i slutet av oktober fyllde jag 20 och hade min bästa födelsedag. Som bestod av att bli ringd och väckt två gånger, städande/pluggande/diskande, sushi, ett besök på systemet, muffinsbak med E och på kvällen kom en hel drös bra personer över och drack vin på mitt golv innan vi gick till ölfiket. 

 

Hela november bestod av så himla mycket saker, var hemma i Halmstad en eller två av fem helger. De andra bestod av Stenström/Krunis konsert i Helsingborg, en stockholmsvisit som var så fruktansvärt ångestig att det bara var skönt att åka hem till Halmstad, och en helg i Kristianstad på Demokratijamboree. Sista helgen bestod av julmarknad och glöggmys + vinhäng. Det var så skönt att ha en någorlunda flyktig månad och veta att det skulle hända saker. Eftersom att jag lyckades förstöra samma sak en gång till. Eller två olika saker, en gång till. Och förlorade en av mina förra närmsta vänner. Vilket är så himla synd egentligen men det finns ju inte riktigt något jag kan göra, eller något jag orkar lägga energi på längre. Det hade tyngt ned mig hela hösten så det kändes så himla skönt att bara inte tänka på det. 

Och hade skrivit såhär som fortfarande känns så himla träffande: 

"jag vet inte

hur man gör

för att sluta

vara trasig."

 

Och detta:

"Håller på att gå sönder, men det är ingen som märker något pga alla har fullt upp med sitt eget."

 

Hela december har bestått av diverse break downs bland annat på grund av att livet har kommit ikapp och ensamhet. Men där emellan har jag bland annat hunnit med en helg hos Bella i Gbg och haft tentavecka innan jag hade några sista dagar i Halmstad innan jag åkte hem till Åkersberga.

 

Och sedan jag kom hit har jag knappt gjort något alls. Varit hos tandläkaren, druckit öl med Daniel och Nicklas, firat en lugn jul, läst böcker och träffat lite folk. Och så kommer det fortsätta nu de sista 1,5 dagarna jag har kvar här. Och nyår kommer firas i Halmstad med en drös fina personer. Kommer nog bli hur bra som helst. 

 

Känner att det är väldigt tråkigt att jag knappt varken skrivit eller fotat alls de senaste månaderna. Det ska det definitivt bli ändring på nästa år. 

 

Den här veckan har det både varit tentavecka och musikhjälpen, och det säger ganska mycket om vad jag har ägnat mina dagar åt. Just tenta och musikhjälpen. Jag (vi) har suttit i skolan i snitt 9 h per dag och varvat pluggande med ganska mycket oproduktivitet. Men tentan blev klar och jag har sett ohälsosamt mycket på musikhjälpen, om en nu kan göra det. Jag har nämligen somnat med det på och sen sett på det hela morgonen och sedan lyssnat på det till skolan, i skolan och från skolan. Och sedan haft det på hela kvällen och så har det varit varenda dag ungefär.

 

I tordags skickades tentan in så igår var första dagen på väldigt länge som jag inte behövde ha ångest över skolan, vilket var väldigt skönt. Så satt i sängen till klockan var ungefär halv tre då jag klädde på mig och gjorde mig i ordning och gick ned till stan för att fika med Rebekka. Lika fint som alltid, hon är bra hon. Sedan mötte jag David och Tina och gick till systemet och införskaffade lite vin till kvällen och ikväll. 

 

Så igårkväll förfestade vi hos Emelie, vilket spårade för ca alla. Så konstig kväll. Vi lekte dryckeslekar och mös och hade deeptalks i omgångar. Sedan begav vi oss till kåren där det skulle vara lussevaka, vilket var väldigt dött. När vi skulle gå in fick jag helt plötsligt en vipbiljett av de som gick framför oss, vilket ju var väldigt värt pga slapp då att betala både inträde och garderob. Där var vi inte så länge innan vi gick in till stan och träffade på lite klassisar på ölfiket. När vi hängt där några timmar gick vi till Liams och stannade i typ tio minuter innan vi gick och köpte mat. Och på grund av instabil gick jag bara därifrån utan att säga hejdå till någon men Peter cyklade ikapp mig och vi hade ett fint litet samtal innan vi kramades hejdå och jag gick och la mig i sängen och somnade gråtandes till musikhjälpen. 

 

Idag har jag mest storstädat och såklart, tittat och lyssnat på muskikhjälpen. David kom också förbi och drack lite te, vilket slutade med att vi bakade en kaka som blev typ enorm och enormt god. Saffran <3 Snart ska jag också träffa Sara för att dricka lite vin och mysa. Det blir fint. Det slog mig också att det inte alls är långt kvar tills jag är tillbaka i Stockholm igen. Och jag vet helt ärligt inte hur det känns. Samtidigt som det ska bli väldigt skönt så är jag nervös. Jag vet att jag har förändrats så himla mycket sedan jag flyttade hit och är väl rädd för att mina vänner hemma i Stockholm inte ska tycka om mitt nya jag. För jag menar, har redan bevis på det. 

Det tog mig nästan två månader att läsa ut den här boken... Tyvärr. Men det blir ju så när en pluggar och kurslitteraturen jämt måste gå före. Tyvärr. Tycker att boken var hur bra som helst, trots att jag tröttnade när jag hade ungefär en tredjedel kvar, men tänker att det blir så när det blir så utdraget. Så jag skulle väldigt gärna läsa om den under bättre omständigheter. 

 

Jag kommer inte kunna skriva något om boken som gör den rättvis, så ni kan läsa lite om den här och här istället. 

Boken består dock av hur många fina citat som helst, och här är några av mina favoriter: