Januari började med att jag målade om mitt rum. Turkost blev vitt och jag trivdes med att långsamt måla bort mitt fjorton-åriga jag från väggarna. En nystart. Jag ville att 2012 skulle bli ett bra år så jag hade storartade planer. Som att åka på festival, åka till Gbg för att se Kent och Lars Winnerbäck samt ta körkort. Dessvärre blev det ingenting av något av det. Men mitt år blev helt okej bra ändå. 

 

 

Efter ett helkasst lov träffade jag Matilda för första gången på alldeles för länge. Vi gick på en liten promenad, fotade och pratade om allt möjligt. - Sånt som borde göras oftare helt enkelt. 

 

Skolan började och det blev på en gång hur mycket som helst att göra. Fast egentligen så trivdes jag ganska bra med det. Att faktiskt ha någonting att göra, att slippa tänka så mycket på allt annat. 

 

Januari var ingen speciell månad överhuvudtaget. Levde mest på rutin och gjorde ingenting nytt. 

Anmälde mig till Boomerang trots massvis med ångest då jag inte visste någon annan som skulle åka. Men det var helt klart värt det eftersom att det blev så fantastiskt bra ändå. Kanske ett av årets bästa beslut. 

 

Lyssnade väldigt mycket på det här: För att alla vill försvinna ibland.och det här: pluggpluggplugg

 

Februari började med en scouthelg (de bästa helgerna är scouthelger). Alltså började det väldigt bra. Dock ledde detta till att jag blev sjuk vilket inte var lika roligt. 

 

 

Tankarna pendlade väldigt mycket fram och tillbaka. Ska jag bara släppa honom, släppa att jag är kär i honom eller ska jag bara leva med det och vänta tills det går över? Drömde att en dag bara sluta vara kär i honom. Och den dagen kom ju. 

 

I mitten av februari hade vi ''tacodinner'' med klassen. Vi åt tacos och kollade på film. Meningen var att få bättre sammanhållning i klassen. Jämför man nu med då så har vi nog fått det. 

 

 

I slutet av februari var det lov igen. Jag spenderade dagarna med att läsa och lyssna på Lars Winnerbäck istället för att göra det jag borde - plugga. Men jag var så trött på skolan att jag kände att det här lovet kan jag iallafall få slippa det. Vilket jag inte borde ha gjort då jag fick mer att göra sen. 

 

Februari var ännu en månad som bara gick ut på att följa rutinerna. Inte bryta mönstret för att orka ta mig igenom dagarna. Även om det nu såhär i efterhand inte var så smart. Hade nog behövt leva ut svängarna lite mer för att ha varit gladare. I februari köpte jag även en biljett till Kent som skulle spela i augusti. 

 

Började mars med att inse att jag behövde ta tag i mitt liv, jag ville träffa fler människor och jag ville fota mer. Hade så mycket plugg att göra att jag inte hann göra så mycket annat. En dag skrev jag en lista över bra och dåliga saker som hade hänt och blev förvånad när jag insåg att det var mer bra än dåliga saker. 

Jag spenderade mycket tid i Norrtälje då vi spelade in vår musikvideo där. 

 

 

Som vanligt tänkte jag lite för mycket och blev väl inte så mycket gladare av det. Jag köpte ett nytt objektiv som nu är det enda jag använder. Och mars avslutades i Älvsjö där jag hängde med mina söta sysslingar.

 

Började maj med att träffa honom, hade nationellt prov i både engelska och matte som båda visade sig gå ganska bra. Var på roslagens dag på Lidingö som för en gångs skull gick bra trots att vi kom sist. Vi skulle kommit tvåa egentligen så det var vi ganska bittra över. 

Jag var på olika loppisar för att hitta vinylskivor att hänga på väggarna och jag fick ett sommarjobb som jag var oerhört glad över. 

 

 

Jag hade svårt att få ihop livet men kom ändå fram till att det kunde bli bra bara jag slutar förvänta mig saker. 

Efter nationella provet i matte B hängde jag med några klassisar vid fontänen i Täby centrum, himla fint. 

 

På ett scoutmöte bestämde vi oss för att gå upp på Hackstabacken för att blåsa såpbubblor, det var fint. Mycket möjligt att det var finaste kvällen i maj, tycker om mina scoutvänner så himla mycket. 

 

 

I slutet av maj lämnade jag in sista skoluppgifterna för terminen och firade med att köpa böcker. 

Maj var en väldigt fin månad faktiskt trots diverse insikter som inte är lika fina. Men det var ändå bra att inse det så jag kan göra någonting åt det. 

 

I maj lyssnade jag mest på det här: majmajmaj

 

 

Juni började med att inte ha varit i skolan på hur länge som helst. Hade inga lektioner eftersom att vi var ju klara med allt. Var mest i skolan för att skriva utvärderingar och lämna tillbaka böcker. Så som det brukar vara innan sommarlovet alltså. Hade också besök av min kusin och hennes familj, det var hur mysigt som helst. 

Första veckan på lovet kom en annan kusin och hälsade på, vi var mest i Stockholm och kollade på turistiga saker. Ibland är det ganska fint att turista i en stad där man ändå är ganska ofta. För hur ofta gör man det liksom? Samma vecka tog även min vän studenten, då blir man ju himla stolt samtidigt som man blev väldigt taggad själv. Då var det ju bara ett år kvar! 

 

 

I mitten av juni började jag sommarjobba, på ett fritids i skärgårdstad. Kommer fortfarande ihåg hur himla nervös jag var, inte bara första dagen utan varje dag. Men den nervositeten la sig ganska fort med tanke på hur snälla dom var och hur mysigt och roligt det var. Kom dock fram till att det är ingenting jag vill jobba med i framtiden. 

Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket av juni men utav det jag minns så verkar det ju ha varit en ganska bra månad.

 

 

Juli började också med en promenad med honom. Här någonstans insåg jag att jag inte längre var kär. Och det var en så himla skön känsla att kunna träffa honom utan att känna något annat än vänskap. 

En dag hängde jag med Alexandra hela dagen. Vi åt lunch och åkte till stan för att gå i affärer, picknick:ade i en park på söder tog spårvagnen till djurgården för att gå på parkteater. 

 

 

Efter det åkte jag till Malmö några dagar för att åka till Köpenhamn och gosa lite med söta sysslingar. Det var ett gäng fina dagar, trots att jag egentligen inte gjorde så mycket. Ena dagen åkte jag till köpenhamn, själv. Det var himla roligt och himla nervöst. Visste ju inte alls vad som skulle hända, men det slutade bra trots att min telefon inte funkade vilket gav mig lite panik. Och trots att jag mest gick runt och tittade på fina hus, fotade osv, så såg jag nog väldigt vilsen ut då en snygg kille på cykel cyklade förbi och sen vände för att fråga om jag behövde hjälp. (Gick med kartan i handen och letade gatunamn) Men feg som jag är sa jag ''nej, jag klarar mig nog, men tack ändå.'' Trots att jag inte hade någon som helst aning om vart jag var... När jag sen skulle åka hem grät jag som vanligt när jag måste säga hejdå till folk och det blev inte bättre av att komma hem där ingenting var på min sida. 

 

 

Några dagar senare var jag på allsång på skansen med Bella för att se fina Markus Krunegård. Och i slutet av juli var jag på en liten roadtrip med min familj, då vi hälsade på släktingar i Kosta, Våxtorp, Malmö, Helsingborg samt hann med ett besök både i Tyskland och på Ullared, och detta på ca en vecka. Himla effektivt måste jag säga. 

 

 

 

Lyssnade mycket på detta: Take me to neverland

 

 

Augusti var en månad då mycket hände, mest bra saker. 

Augusti började med en trip till Åland med min kusin och två mostrar (och mamma och bror) och det var himla mysigt faktiskt. Men det var en väldigt konstig dag. Som började med att min kusin och mostrar var sena men vi fick båten att vänta iallafall. Och när vi hade gått av båten för att hitta någonstans att äta så ba' trillar mamma framför några gamlingar som bara går förbi och glor på henne för de trodde att hon var full. Medan vi andra bara stod och skrattade för att det såg så himla roligt ut. 

 

Någon dag senare var det äntligen äntligen dags för bästa Boomerang. Boomerang som kom att bli min bästa scoutupplevelse och en av de bästa veckorna jag har upplevt. Det blev en vecka som bestod av nya vänner, kortspel till långt in på natten, regn som gav ett översvämmat tält som jag såhär i efterhand tycker att det är ganska bra att det hände om man bortser från att mina skor (och alla andra saker) blev blöta så att jag fick halka runt i foppatofflor ett par dagar... Det blev en vecka som bestod av trapperspår, värmande kramar när kvällskylan smög sig på, en soluppgångssegling som var svinkall men så himla fin och mysig så det var värt det. En helt jäkla fantastisk vecka med andra ord. 

 

 

När vi sen satt på bussen hem från Ellan fick jag världens hjärteont då det slog mig att jag har ingen som helst aning om när jag kommer träffa dessa människor igen och jag kommer sakna dom så himla mycket. (Vilket jag fortfarande gör) Men jag satt bredvid Viktor på bussen och vi hade en del fina konversationer vilket gjorde att bussresan blev fin och bra ändå. Och när vi kom fram till Norrtälje där vi skulle byta buss bestämde jag och Malin oss för att sitta kvar och åka hela vägen in till Stockholm istället och ta tåget. För meningen var att bussen skulle gå en och en halv timme efter att vi kom fram till Norrtälje och vi orkade inte vänta. MEN när vi hade kommit ut ur Norrtälje så fick vi ett sms om att deras buss hade kommit. Det kändes ju ganska hopplöst men det var en fin bussresa så det var det värt. Några timmar efter att jag kommit hem slog rastlösheten och förkylningen till, precis som vanligt efter ett scoutläger.

 

 

Några dagar senare tog vi vårt pick och pack och drog till Karlshamn, åt god mat och bara njöt av lugnet trots den gnagande rastlösheten. En dålig sak med detta var att jag missade en väns 18-års dag... 

Ännu några dagar senare såg jag Kent för andra gången. Med Felicia, det var så himla himla bra. Vi stod längst fram framför Martin och det var helt enkelt så himla fett. Går inte att beskriva. Och på tåget hem hade klockan slagit om till ny dag så vi ringde och väckte Niklas som fyllde år. Vad snälla vi är.

 

Sen började sista veckan av sommarlovet. Sista veckan på sista sommarlovet, väldigt vemodigt och jag gjorde ingenting speciellt. Samma dag som uppropet mötte jag Bella i stan där vi fikade en stund innan vi tog båten över till Djurgården där vi skulle se Lars Winnerbäck på grönan. Som jag väntat på denna kväll! En bild, en autograf och en helgrym konsert näst längst fram. Dagen därpå var jag så himla otaggad på att gå upp och fara iväg till skolan där första dagen på praktiken väntade vilket bara var så himla hemskt. 

 

 

Augusti var min bästa månad, mycket fina händelser och inte så många dåliga trots att jag ständigt gick runt med magont för att jag var så jävla kär i honom men han var ju inte kär i mig. 

 Om augusti var min bästa månad så var september motsatsen. Hela september gick ut på att tillbringa dagarna uppe på praktiken och det var så himla hemskt. Att behöva ta kontakt med folk för att få komma dit och göra reportage är inte min grej. Att prata radio är inte min grej och att ha en roll på en studioinspelning är inte min grej. Ingenting vi gjorde i fem veckor var min grej, då känner man bara hur självförtroendet sjunker. 

 

 

September gick också ut på att ta sig igenom livet. Var så fruktansvärt kär i honom och tänkte på honom hela tiden. Gick ständigt runt och hade ont i hjärtat för att jag inte visste hur jag skulle hantera det. Hade feta planer för att slippa allt men som vanligt när det gäller mig så sket det sig. Allt jag kände var tomhet och ensamhet, hittade den här texten som fortfarande passar in så himla bra: 

 

Det blev äntligen oktober, de vanliga lektionerna började och jag skulle fylla arton. Jag ville inget hellre än att det skulle bli en bra månad efter att september inte varit det. Jag orkade inte med fler motgångar.

Vi skulle passa en katt i en månad, men hon är fortfarande här och vi har ingen aning om hur länge hon stannar, men det är nice för hon är så gosig. 

 Sista scoutmötet innan höstlovet gjorde vi en oljudtårta, som faktiskt blev ganska god. Och sen när det äntligen blev lov så började jag det med att skriva högskoleprovet. Och två dagar senare fyllde jag arton år. 

Jag kommer inte ihåg speciellt mycket av oktober och om jag ska vara ärlig så känns det helt okej. För jag minns att mitt hjärta inte kände likadant som min hjärna ville, och det är ingenting att minnas, det gör mest ont.

 

 

November var ännu en bra månad. November brukar vara min hatmånad men inte i år. Jag hade fullt upp hela november och trivdes fantastiskt bra med det. Jag gjorde saker varje helg och i veckorna försökte jag hinna med det jag annars inte hann med. Andra helgen i november var det återträff med WSJ-gänget. Det var himla fint för senast jag träffade dom var i december förra året. Vilket är väldigt synd. Att vi ses så sällan. Men på något sätt känns det ändå okej. 

 

 

Helgen efter skulle jag egentligen ut, men det blev inte riktigt så. Mötte upp Elvira och några andra i stan och åkte till Värmdö. Hängde där ett tag och när vi sen skulle in mot stan igen fick jag så fruktansvärt ont i magen så jag åkte hem istället. Vädligt synd men det var en bra kväll ändå. På lördagen träffade jag Felicia och kollade på film, vi såg Rushmore som kan ha varit en av de konstigaste filmerna jag någonsin sett. 

 

Sen sista helgen var det äntligen dags för Demokrati Jamboreen som jag sett framemot så himla mycket. Saknade de vi skulle träffa och jag längtade efter en scouthelg. Det var en ganska spännande helg på många sätt samtidigt som den var ganska långtråkig på andra. Men jag gissar att det är den bästa kombinationen. Fina människor, konstiga händelser, göra tråkiga saker roliga osv. En fin scouthelg helt enkelt. 

 

 

 Sen slutade november med ett snökaos och scouthäng i centrum. 

 Lyssnade mycket på detta: Brustna hjärtans höst, precis som i oktober.

 

 

Åh, mysiga december. Jag älskar december, jag älskar att plocka fram ljusslingorna, baka julgodis, lussekatter och pepparkakor. Jag älskar att hitta de perfekta julklapparna och att det är okej att sitta inne och dricka te, läsa böcker och kolla på film. 

 

December började fint med julmarknad på skansen med några släktingar och middag, prat och fika i Järfälla med samma personer. Det var fint att träffa dom igen samtidigt som det gjorde så himla ont att märka ett en inte alls mår bra. Vill vara en bra människa och kunna hjälpa till men är tyvärr inte tillräckligt stabil för det. 

 

 

December har bestått av en himla massa bakande, men det klagar jag inte över. En kväll bakade vi lussebullar som inte alls blev goda, tyvärr. Eftersom att lussebullar är bland det godaste under julen. En annan kväll bakade jag och Bella pepparkakor som inte heller blev helt bra, men ganska goda ändå. Och efter det kollade vi på film, pratade och åt våra pepparkakor. Himla fin kväll. En annan kväll bakade vi pepparkakor hemma, det tog en himla tid men goda blev dom och dagen efter bakade jag saffransskorpor som också blev goda. 

 

 

Sen blev det äntligen jullov. Som jag längtat efter det. Men samtidigt är det himla sjukt, mitt sista jullov och snart börjar min sista termin på gymnasiet. Vad händer med tiden? Blir inte riktigt klok av att tänka på det. 

Och så blev det julafton... Jag älskar december och alla förberedelser, men julafton. Nej, bara nej. Klarar inte riktigt av det. Visst det är jättemysigt och så, men vad mer? Behöver någonting nytt. 

 

 

Känner mest att yes äntligen är 2012 slut trots att det har varit en del fina moments också. Jag hoppas/tror/vet att 2013 kommer bli så mycket bättre, har så mycket att se framemot och det kommer hända så mycket nytt. Och det är väl det jag behöver. Men om 2013 inte blir ett bra år, då kommer inget år någonsin bli bra.