Jonathan Johansson i lördags var fint. Vi stod längst fram i mitten och sjöng med i alla låtar som vi kunde. Dock spelade han mest från det nya albumet vilket var lite tråkigt för hade inte riktigt hunnit lyssna in mig såpass mycket. Och efter att de spelat sista låten kom han ut igen, själv, och sjöng Aldrig ensam. Det var fint och jag grät. 

 

Har överlevt två veckor på praktiken nu, det känns bra. Bra att det snart är halvvägs. Att jag snart slipper pendla, men jag börjar vänja mig. Har dock fortfarande inte läst ett enda kapitel på tåget, som jag hade tänkt mig. Hade en vision om att hinna läsa flera kapitel i boken jag nyss påbörjat. Istället går min praktik ut på att läsa manus för att antingen korrektursläsa eller lektörsläsa. Jag tycker ju om att läsa, så inget fel på det, men kanske var det ändå inte det jag hade förväntat mig av praktiken. Jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag hade förväntat mig, bara inte detta. Men de tre veckor som är kvar ska nog gå bra ändå. Sen är det tillbaka till verkligheten med kurslitteratur och ännu mindre tid att läsa vad en vill. 

 

Bra saker: 

- Jonathan Johanssons nya album och att jag ska se honom i Malmö nästa helg. Så pepp

- Studentrabatt på kaffe på pressbyrån

- Jag har fått tillbaka min motivation till att laga mat nu när jag måste planera och göra matlådor