Jonathan Johansson i lördags var fint. Vi stod längst fram i mitten och sjöng med i alla låtar som vi kunde. Dock spelade han mest från det nya albumet vilket var lite tråkigt för hade inte riktigt hunnit lyssna in mig såpass mycket. Och efter att de spelat sista låten kom han ut igen, själv, och sjöng Aldrig ensam. Det var fint och jag grät.