The rhythm of my footsteps crossing flood lands to your door, have been silenced forever more.
Det är måndag, det regnar och idag började jag andra året på högskolan. Sommaren drog förbi i en svindlande fart och jag vet knappt vad jag gjort. Vet nog mer vad jag inte gjort.
Jag har inte tagit vara på den så bra som jag borde
inte träffat vänner så mycket som jag velat
inte läst tillräckligt med böcker
inte fotograferat
inte skrivit.
Och det värsta med det är att nu när det är höst och skola och föreläsningar och kurslitteratur kommer tiden till allt det att inte finnas. Jag kommer drunkna i kurslitteratur och ångest. Men jag vet att jag mår bra av kreativiteten så jag ska försöka ta vara på den ändå. Ta mig tid till kreativitet.
Och jag har fortfarande lika mycket att vilja skriva om, om kanske inte ännu mer. Och jag ska, jag ska sätta mig ner och skriva. Jag ska få ur mig allt det där som skaver och allt det där som inte skaver. Jag ska berätta om hur lugn jag kände mig när jag fick ordning i min bokhylla, jag ska berätta om nollningen och om way out west.
Om jag tänker alls, tänker jag på dig.
"Sluta snälla tid att springa snabbt förbi, varje gång det känns bra att vara där man är." Tiden går för fort och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Två av tre (och den tredje är i full gång) stora grejer i augusti är avklarade och jag har mest tänkt på honom.
Vi är på way out west, det är sista dagen och vi är lite för fulla och sjunger "för det är du och jag och han och hon, det är vi mot dom och vi ska kämpa till slutet" och jag känner hur mycket det stämmer. Det är vi mot dom, och jag tänker att trots att det har varit en stormig festivalhelg, inuti mig, så mår jag ganska bra. Jag tänker att jag ju ändå fått se flera av mina bästa band, förlorat mig själv i ett publikhav framför Jonathan Johansson klockan två på natten och hängt med fina personer.
Samtidigt som jag har så mycket att vilja berätta om, så sitter det en spärr någonstans som jag ej vet hur jag ska ta mig förbi. Vill berätta om Way out west och ösregnet framför First aid kit, om deep-talket på ölområdet med uppmaningen "skit i vad andra tycker, gör det som känns bäst. Känns det bra, kör på.", om alla kvällar med honom, om alla frågor som inte har något svar, om hur det känns i mig och om att sakna trots att det bara gått en kvart. Men jag kan inte, för inte ett enda passande ord finns nära till hands.
Läst i juli.
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig - Bodil Malmsten
Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Astronauten som inte fick landa - Bea Uusma
Flickvännen - Karolina Ramqvist
Juli var ändå en bra läsmånad, kanske ej mängdmässigt men bokmässigt. Tyckte om alla böcker så mycket.
Astronauten som inte fick landa satte jag mig och läste på biblioteket en eftermiddag då jag behövde fördriva tid. Är väl egentligen inte alls särskilt intresserad av månlandningen men älskade Expeditionen: min kärlekshistoria så kände att jag ville läsa denna med. Så bortsett från den var alla böcker helt fantastiska, ville ej att de skulle ta slut och kan nog säga att Den allvarsamma leken är med på min lista av top 10-böcker.
Försvinner bara en minut i nåns cigarettrök, hittar aldrig ut.
Har haft en fin men stressig vecka i skogen, men nu är jag hemma och är förkyld och imorgon åker jag hem till Halmstad. Så idag ska jag bara packa och vila i hopp om att bli frisk till Way out west.
Håll i skogen, tills den brinner ner.
Det är äntligen augusti och efter en sommar i princip utan planer har jag ca varenda dag i augusti uppbokad med:
- scoutläger
- way out west
-nollning
och däremellan ska jag transportera mig själv och alla mina kläder hem till Halmstad, träffa saknade personer och hinna andas.
Imorgon åker jag på scoutläger och jag är så sjukt opepp. Men vet ju att det kommer gå över när jag väl är på plats och sådär. Och enligt väderprognosen ska det ju äntligen bli lite sol. Hoppashoppas. Det ska iallafall bli skönt att ej ha telefonen som ständig följeslagare och ej behöva hålla koll på alla sociala medier. Att bara få andas skogsluft i en vecka. För det kommer behövas innan både festival och nollning, hoppas bara att jag kommer hålla mig frisk.
