Nu har jag jobbat mina två veckor och jag kan nog utan större överdrift säga att det är bland det värsta jag gjort. Hade dock vädret varit bättre, jag inte varit fruktansvärt förkyld och om en hade träffat lite fler människor hade det kanske inte varit lika hemskt. Men nu är jag klar iallafall, har jobbat mina 50 h så även om jag inte hann allt hon sa så borde hon inte kunna säga något. 

Igår jobbade jag i 11 timmar utan att få i mig något att äta då jag kände att jag inte skulle hinna med det. Vilket jag nog inte skulle gjort då jag var klar kvart över sex igår... Cyklade hem, åt middag & duschade innan jag gick igen. Skulle träffa Daniel, Nicklas och Andreas. Utan egentlig plan då de första ej gick så bra så promenerade vi till Österskärs havsbad och satt på ett bord och pratade. Men jag var väl inte bästa sällskapet då jag var väldigt trött och seg. Kom hem vid halv ett och gick och la mig direkt, somnade dock inte helt förrän vid tre pga huvudet fullt med snor och så fort jag somnade till drömde jag mardrömmar om mossa. 

 

Och idag har jag mest legat i sängen med snuva, feber och halsont. Kulkul. 

 

I måndags var jag och träffade en fastighetsskötare i Åkersberga och fick lite jobb. Wiiiie. Kände jag då. Men när jag kom hem kände jag hur seg jag blev och jag åkte på världens förkylning. Men på't bara tänkte jag när jag vaknade i tisdags och begav mig iväg för att rensa mossa mellan stenplattor. Det måste vara det tråkigaste jag någonsin gjort?! När jag kommit hem på eftermiddagarna har jag haft ont exakt överallt och knappt orkat röra mig. Så har gjort det till standard att ta ett långt varmt bad direkt när jag kommit hem. Så himla skönt. 

Men nu är det långhelg. SÅ himla skönt. Men ska göra samma sak hela nästa vecka. Har lite ångest över att jag inte ska hinna klart. Men det löser sig. 

Vet faktiskt inte vad som händer. Lyckas inte ta mig ur svackan utan den växer sig bara större och större och är snart så djup att den bara är ett bottenlöst hål. Drömmer mig härifrån, kollar på alla alternativ som finns. Söka jobb utomlands, bli au pair, skicka in en sen anmälan till alla de utbildningar jag funderade på i våras eller bara ta ett djupt andetag och stå ut ett tag till. 

 

Får tipset att prata med en pyskolog av någon och tipset att skicka in den där sena anmälan av en annan. Men vad skulle det hjälpa? 

 

Så himla himla bra. Den handlar om Margo som försvinner och har lämnat massa ledtrådar efter sig åt Quentin som tar på sig uppgiften att hitta henne. Boken var väldigt fin och spännande. Tycker verkligen om John Green. 

Bob Hansson har träffat och intervjuat en del kända personer om kärlek. Tyckte den var bra till en början, men sen blev den bara jobbig att läsa. Kanske också för att jag inte är i "rätt" stadie i livet att läsa den. Men den var intressant iallafall.

 

Förordet i boken var väldigt fint också. Såhär började det: 

En bok om Sophie, en lagom populär tjej. Också om Murphy som är skolans tönt vars namn har blivit synonymt med att göra bort sig. De går i samma bildklass och hon förstår inte alls vad som är grejen med honom, men något är det. 

Tycker verkligen om prosalyrik och den här boken var helt okej ändå! 

 

En fin barn- och ungdomsbok som var nominerad till Augustpriset förra året. Väldigt fina illustrationer och en fin smärtsam historia. Mitt 15-16åriga jag kände verkligen igen sig.

Har tidigare läst denna på svenska och också sett filmen. Efter att jag läst den på svenska kände jag att jag verkligen borde läst den på engelska istället. Och nu efter att ha sett filmen ett flertal gånger köpte jag den äntligen på engelska när jag var i London. Och den var så himla mycket bättre på engelska! 

 

Den handlar om Charlie som skriver brev till någon han hört talas om och tänker sig är en bra lyssnare. Han skriver om allt som händer i sitt liv under första året på high school. 

 

"Det är omöjligt att inte påminnas om sin egen utsatthet och nakenhet och förödmjukelse; den som blir när den som man vill inte vill en tillbaka. Hur jävla helvetiskt ont det gör att inte vara önskad, behövd, älskad. Det är det som Andreas Gustavssons vackra, exakta - men ändå explosiva - långdikt handlar om. Hur fult det är att vara svag, hur svårt det är att vara stark, hur önskvärt - kanske livsviktigt - det är att vi får berätta hur det verkligen, verkligen känns." - Anna Jörgensdotter om boken. 

 

Tyckte mycket om den, att det bara är en mening, ibland bara ett ord på varje sida får en att tänka mycket kring sig själv och sådär, vad en själv kopplar det till. 

 

Läste första boken (Rosengädda nästa!) i serien förra sommaren och tyckte om den väldigt mycket. Tyckte om denna minst lika mycket, har ju väntat på den i nästan ett år. Men det är en väldigt mysig bok om Tessan som lämnar stockholm och alla sina saker och reser till Rosengädda,  andra boken handlar om Tessan när hon rustar upp stationshuset hon fått av Jane som växte upp där. Tessans dröm är nämligen att öppna en resturang. 

Läste första boken i höstas och grät så himla mycket. Detta är i slutskedet av hans liv från mars till september förra året. Halva boken är också Emma Svenssons bilder från fotoutställningen om Kristian Gidlund.