I söndags var jag ju på kentfest. Det var himla fint. Fint att stå i ett publikhav igen. 

Började med att se Nina Persson, hon var den enda jag egentligen kände att jag behövde se (förutom Kent då) 

Det var fint när Jocke pratade om att vi måste ta vårt ansvar mot rasismen - alla apploderar och sen spelade de Sverige. Älskar den. Och såklart avslutade dem med mannen i den vita hatten (16 år senare), ett konfettiregn och fyrverkerier. Älskade älskade band.