_____
Jag kan inte låta bli att tro att jag börjar glida längre och längre ifrån den person som en gång var den enda jag kunde lita på...
Det känns inte bra, inte bra alls!
Vill inte förlora dig, och jag kommer fortsätta att försöka få det som det var innan!
Love <3
Varför?
Ibland, undrar jag vad fan som är felet på/med mig.
Varför kan jag inte lita på folk?
Varför kan jag inte ta åt mig när folk säger något bra?
Varför kan jag bara ta åt mig av dåliga saker?
Ibland blir jag så sur på mig själv...
--
Fan!
Nu är den här dagen, som faktiskt var rätt bra. Inte så bra längre.
Tack.
Egentligen ingenting som behövs läsas, ville bara skriva av mig lite.
Jag hatar att du är du.
Kunde du inte vara någon annan?
Det hade varit så mycket lättare då.
Jag hatar att jag gillar dig.
Och jag hatar att du gillar någon annan.
Fast jag förstår dig, jag hade inte heller gillat mig.
Kanske är det något jag hatar mig för också.
Att mitt självförtroende är på noll.
Att jag litar på så många andra, men inte på mig själv.
Jag hatar att jag vill berätta
Och jag hatar att jag inte vågar
Kanske för att jag inte vet hur du kommer reagera
Och för att jag inte vet hur det kommer bli mellan oss då.
Jag vill ha dig som vän, samtidigt som jag vill så mycket mer.
Så mycket som jag vet aldrig kommer hända.
Kanske är det bäst att bara gå vidare.
Gå vidare utan att säga ett ord, låssas som att ingenting har hänt.
Jag hatar att det ibland verkar som att du gillar mig
Medans du ibland lägger så spydiga och dryga kommentarer
så att man börjar undra.
Undra om du verkligen gillar mig eller vad du egentligen håller på med.
Jag vill fråga, men som vanligt så vågar jag inte.
FAN
.
Att veta att det aldrig kommer bli vi, gör rätt ont faktiskt.
-
Jag börjar tvivla på det här nu.
Finns det verkligen?
I'll wait here forever just to, to see you smile
Jag hatar att det alltid, alltid är såhär!
16.16
Hatar mig själv för att jag alltid skriver till folk, och för att jag blir besviken när ingen svarar.
Borde lära mig. Lära mig att ingen kommer svara för att ingen vill prata med mig egentligen.
Om dom svarar så gör det det, ''bara för att''
.
Vad trevligt det hade varit att ha en sån där vän.
Som man kan prata med, om allt eller absolut ingenting.
Inga konstiga pauser för att man inte vet vad man ska säga.
Undrar om jag någonsin kommer ha en sådan.
Hoppas, kan man alltid göra.
-
Jag blir ledsen om du flyttar..
Men jag tror inte att du förstår det.
-
Kul känsla det där.
Den där känslan av att känna sig hatad.
-
Kan någon säga vad fan felet är på/med mig?
Orkar inte med mig själv längre.
<3
I wish that I didn't love you
---
Jag har alltid varit rädd för att förlora dig.
Nu när jag gjort det, hur fan ska jag gå vidare och glömma dig ?
-
Ibland önskar jag att ni kunde lyssna på mig.
Och att ni faktiskt kunde bry er.
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna.
Ibland blir man glad av anledningar man inte förstår.
Du är ett sådant exempel.
En dryg kommentar, kan göra mig glad, bara för att den är från dig.
Inte för att jag är kär i dig, utan för att jag vet att du bryr dig.
Det är nog det som gör mig glad.
Även om det skulle visa sig att du egentligen inte bryr dig det minsta så kommer det du har skrivit göra mig glad.
Konstigt nog är det så.
-
Ibland vill jag bara strunta i att svara i telefonen, inte för att den ringer speciellt ofta men ändå.
Strunta i att svara i smsen jag nästan aldrig får.
Bara för att isolera mig från omvärlden ett tag.
Sätta mig i mitt hörn, lyssna på musik som Bon Iver, Kent eller Håkan Hellström.
Bara sitta där, och hata det mesta.
Det känns himla lockande just nu faktiskt.
17.03
Nu i efterhand tycker jag att det var sjukt skönt att Enhagen tiden tog slut.
Även om jag trodde då, att jag skulle sakna det. Så gör jag inte det.
Kanske för att jag insåg att ingen i min klass egentligen gillade mig?
Och att jag inte gillade dom?
The only people you need in life, are the ones that need you too
<3
-
