Jag ska dansa, fastän hjärtan brister. Dansa fast du inte är här.

Livet just nu. Vad är det som händer, jag vet inte. 
 
Jag är tillbaka i stockholm, pendlar mellan att känna att det är lite skönt och paniken över att jag inte kommer stå ut. Jag har fått ett jobb, låtsas att det är därför jag är tillbaka, även om det inte är hela sanningen. Det är kanske lite mörkare än så, men jag orkar inte låtsas om det, så om någon frågar så har jag fått ett jobb, bara. Och att jag ska jobba på ett sjukhus, eller två till och med. Och hatar sjukhus så mycket, det krockar lite. Men försöker tänka att det ändå är ett bibliotek jag ska jobba på, och det bara råkar ligga på ett sjukhus. Tänker att det är bra terapi. 
 
Annars pluggar jag mest, eller försöker. Det känns som jag glömt bort hur man läser. Jag läser men förstår inte vad det står. Undrar vad det är för fel på mig. Men det vet jag ju. Det här jävla måendet. Men det kanske vänder nu, och blir bra? jag hoppas men vågar samtidigt inte hoppas. 
 
 
Jag råkade skaffa en till tatuering för några veckor sedan, har tänkt på den så länge, och nu äntligen blev det av. Det är en påminnelse till mig själv om att inte oroa mig så mycket hela tiden. Att ibland är det okej att inte göra det, det kommer bli bra ändå. 
 
Det var längesen jag öppnade upp mig såhär, har gömt mig i böckerna. Kanske blir det ändring på det nästa år. Kanske blir det lite mer vardag här då. Vi får se. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0