Det är mycket nu. Men känner mig ändå tillfreds med det. Trots min ständiga längtan efter sommar. Efter lov. Att slippa tentor och seminarium och tusen sidor kursliteratur att läsa. Att istället kunna läsa prick vad en känner för. Att kunna göra lite vad en känner för. Trots ångesten över att inte ha fått något sommarjobb och ha en hyra att betala. Men tänker att det löser sig. Det gör det ju alltid.