Och när det känns som att man ska fatta eld, står allting still.

Timmarna tickar förbi alldeles för fort när det är saker en borde göra, men inte alls orkar ta tag i. Som det här med pluggande till exempel. Jag förstår inte alls hur klockan hann bli fyrafemsex utan att jag egentligen gjort någonting vettigt alls. Vi har kommit igång med B-uppsatserna nu, och alltså, den här ångesten. Jag har äntligen ett ämne, men alltså helt ärligt förstår jag inte hur jag ska börja och struktuera upp. Känns som att jag rusar rakt in i en vägg varje gång jag försöker börja någonstans.

 

Veckorna går alldeles för fort och i början av veckan var jag bara så genuint himla ledsen över allting som skavde, utan att jag egentligen kunde sätta ord på vari ångesten låg. Det bara gjorde ont. En kombination av avstånd, skeva vänskaper och skolångest. Sedan fick jag ett samtal om lägenhet och ett ämne till uppsatsen efter att enbart ha skrivit en lista på saker jag kunde tänka mig i PMet. Kände att det kanske kunde ordna upp sig. Men alltså. Som nämnt, jag förstår inte ett himla dugg. Allting bara slutar i panikgråtattacker.

 

 

Fina saker som hänt i veckan

- Har ätit plocksallad i solen med Alex som äntligen kom hem till Halmstad igen. 

- Har fikat med Emelie en kväll, drack för mycket kaffe och pratade mest om rasism och psykisk ohälsa. 

- Har suttit på biblioteket och _försökt_ plugga med Alex.

- Har druckit vin med Tina, lyssnade mest på Det stora monstret och hade deeptalk om sådant som skaver. + att vi till och med satt på balkongen en stund, så gosigt. 

 

 

Saker jag ser fram emot: 

- Stockholm och Uppsala nästa vecka

- När den här himla uppsatsen är över och förbi

- Picknickfestivalen

- En sommar delvis i Stockholm

- Scoutläger

- Way out West

 

I ena stunden känner jag att allting kommer lösa sig medan i nästa känna att ingenting någonsin kommer lösa sig. Men jag vet ju att det mesta har en tendens att lösa sig, jag vet det. Men det gör inte att jag nödvändigtvis tror på det. Får helt enkelt försöka fokusera på det där fina, för de sakerna finns ju trots allt ändå. 

skickar en STOR kram. Känner igen så mycket. Ibland gör saker ont <3

åh. känner så igen mig i dina ord. men du! jag ska också till picknickfestivalen, ska bli så fint! hoppas på solsken. superfin kjol förresten, och åh, det stora monstret är magiskt bra. ha en jättefin dag <3

picknickfestival låter underbart! ä helt lost dock och har ingen aning om vad detta evenemang innebär. kan du förklara? vart håller det hus?

du skriver så himla fint och den där kjolen är fantastisk!