Men det är mer än en känsla, du kommer aldrig stanna här. / Du kommer krossa mitt hjärta, för när jag är med dig så glömmer jag psykosen, paniken. Att rymden är tom, att världen är förlorad.

 

Fem dagar kvar till deadline och jag känner mest HUR?!?!?!?! Hur ska jag få ihop detta. Borde planera att gå under jorden tills allt är klart, men har liksom annat för mig. 

 

Men jag har faktiskt tänkt en hel del på det. Att bara ta en liten internetpaus ett tag. Inte läsa några bloggar och ta bort både twitter, instagram och facebook från telefonen. För nu när jag mått dåligt den senaste tiden så har dessa sociala medier bara tryckt ned mig ännu mer. Och jag känner att jag börja tröttna på brustna andetag och hjärtklappning.

 

Vilket är vad jag kände i princip hela kvällen igår, så jag gav upp pluggandet lite för fort och skickade in min text inför handledningen. Så istället lyssnade jag på Lasse, målade naglarna glittriga, tänkte liksom att det skulle hjälpa och bara fördrev tiden med sånt en inte behöver. Men lyckades till slut somna ifrån ångesten och vaknade åtminstone lite mindre ångestig. Vilket dock vände då jag inte fått ett enda ord skrivet idag, har enbart raderat massa text. 

 

Även om det händer lite bra saker i mitt liv just nu, saker som svar på mail, mer information om flytt och positiv respons på min text, så rinner liksom det negativa över ändå. Jag försöker tänka på att det är pride på lördag, att på måndag är min uppsats inskickad och då kan jag lägga all min tid på böcker, på att Hanna kommer hit snartsnart, picknickfestivalen osv. Hade liksom varit så himla glad om det inte var för alla dessa himla känslostormar. 

 

fina du, vet du vad jag har gjort? jag har gått till kuratorn och pratat av mig. det hjälpte mycket. och så bestämde jag mig för att hoppa över sista tentan. och det hjälpte mig också. vi måste ta hand om oss själva nu, och i bland måste annat nedprioriteras. ta hand om dig. xx