Jag känner mig så oerhört krävande som bryter ihop när jag som minst borde och fastnar i mina tankar när jag sitter runt ett bord med fina vänner. Jag känner mig krävande som skriver till honom om just vad det är som är jobbigt med det hela. Är konstant rädd för att inte få något svar. Och det som skaver mest är att jag absolut inte vill/kan tappa kontakten med honom och det skrämmer mig så mycket att det mycket väl kan bli så. Speciellt om jag är för påfrestande och tynger ned honom med mina tankar. Men samtidigt känner jag att det bara är han som har svaren. 

 

/

 

Han säger att han önskar att han var i kär i mig. Och jag tänker men var det då, var det då, snälla var det. Fastän jag vet att det inte funkar så.

 

Jag tänker: snälla fråga vad jag tänker på, så jag kan berätta, så att jag kan berätta vad jag känner.

Men han gör inte det. 

 

Jag gömde mina drömmar precis där hans axel blir till hals. Jag gömde dem där i tron om att de skulle få stanna där ett tag, men de krossades, först saktasakta och sedan allt på en gång. 

 

"Och alla frågar

om jag känner någonting för dig

Och jag vill svara

att jag känner fan

allt som går att känna i mig."

 

Jag önskar att jag på riktigt hade fått en chans innan han bestämde sig för vad han känner.

 

/

 

Igår lyckades jag plugga i flera timmar och faktiskt få en del både läst och skrivet, vilket kändes oerhört skönt. På eftermiddagen kom Tina förbi och drack te och jag fick berätta om hur det känns i mig, och det var så behövligt trots att jag mest grät och nog inte lyckades få ur mig något vettigt. Senare blev vi halvt övertalade av David att följa med till Tillsammans. Kändes fint att hänga med lite bra personer och försöka tänka på annat, trots att jag såklart fastnar i mina tankar lite för ofta. Planen var att inte stanna där så länge och sen gå hem och plugga igen. Men kom hem vid tio, så skickade bara in min text till handledningen vi har idag och åt en halv banan, för det var det jag lyckades få mig. Har knappt fått i mig någon mat sedan i lördags, och det stör mig.