Det är fredag och vi har föreläsning. Det är intressant men mina tankar vandrar ändå i väg till allt annat. Mest till dig, men det kan jag inte erkänna. När vi sitter utanför klassrummet strax innan vi ska börja verkar alla så himla glada och A påpekar att jag ser ledsen ut och frågar vad som är fel. Jag minns inte ens om jag gav något bra svar. När föreläsningen är slut går jag och hämtar ut ett paket på två kilo bestånde av fyra böcker, två kurslitteratur och två skönlitterära från bokrean. 

 

Det är fredagkväll och jag stannar hemma och läser. Två böcker hinner jag läsa innan jag går och lägger mig innan klockan slagit tolv. Jag läser en bok om kärlek och allt jag kan tänka på är dig. Dig och att jag vill veta alltalltallt om dig. Samtidigt som Krunis sjunger "mänsklig värme, snälla kom nämre" och "jag saknar ingenting eller jo, jag saknar dig". Och jag känner mig som klyscha och tänker att jag borde sluta känna så förbannat mycket hela tiden. Somnar till slut efter en fin, men lite konstig konversation och tänker att det ändå är rätt okej.