Var börjar man när livet känns fint men samtidigt helt åt helvete.

Var börjar man när man vill berätta alltalltallt men samtidigt inte berätta något alls. 

 

/

 

Har haft så fina dagar sedan jag kom hem. Det har hunnits med så mycket, samtidgt som det känns som att ingenting har hunnits med. Vänner har träffats, te och vin i mängder har druckits, föreläsning har gåtts på, men samtidigt har jag varit kvar i min lilla Stockholmsbubbla. Som att ingenting av det som händer, händer på riktigt. Som att jag ser på mig själv utifrån. Men jag hoppas på att snart vara mitt riktiga jag igen så tills dess får jag väl be om ursäkt för att jag är så disträ, men jag vet inte riktigt hur en hanterar sånt här.