Skriver ned allt det där som skaver och stormar i mig. Skriver om förvirringen, skriver om rädslorna, skriver om pirret och nervositeten. Men samtidigt är det svårt att avgöra vad det är som verkligen som känns. Allting blir som små fragment, men jag drömmer om att skriva något längre, något sammanhängande. Men jag har glömt bort hur man gör. 

/

Det är vår i luften och vi sitter på en gräsmatta och äter glass.

Det är vår i luften och jag sitter på balkongen i solen, läser en bok och dricker kaffe.

/ 

Imorgon får vi vår tenta, så det är dags för tentavecka igen. Jag som knappt återhämtat mig från den senaste. Men det får mig att inse hur snabbt tiden går, att det redan är en månad sedan jag var i Stockholm. Men innan tentan tas itu med på riktigt kommer Malin och hälsar på, det ska bli hur himla fint som helst. Och när tentan är inskickad är det bara några dagar kvar tills han kommer hit. Trots att jag är så fruktansvärt himla nervös och målar upp tusen scenarier i mitt huvud på hur det kommer bli/inte bli, hända/inte hända, gå bra/gå dåligt så är jag pepp och det ska bli orimligt fint. 

/

Får höra två olika versioner om vad som faktiskt hände och förvirringen och tankarna börjar mala Sover ca fem timmar istället för sju som planerat och dricker för mycket kaffe och blir otrevlig. Kanske spelar det ingen roll, men det som stör mig är att någon av dem uppenbarligen inte säger som det är. Att det är något som döljs. Men jag orkar nog inte riktigt bry mig om det. 

/