Att gå hem i regnet när klockan slagit nolltrenollnoll men egentligen nolltvånoll.
Att bryta ihop i Picasso och tänka att om det inte hade regnat hade jag satt mig vid Nissankanten och gråtit ordentligt.
Att gråtandes lyssna på Reptilhjärna när klockan närmar sig nolltrenitton.
Att bara vara ledsen utan anledning och lyssna på Du kommer lämna mig med Hanna Järver, för det är det jag är rädd för.