Vissa dagar vrålar havet utan orsak.

Samtidigt som jag vill återberätta varenda tanke och varenda känsla så inser jag att det inte är möjligt. Inser att allt inte går att berätta för allt kommer inte att förstås. 

 

Jag ger mig själv ångest när jag tänker på hur negativ jag jämt är, eller när jag tänker på att jag jämt känner och tänker för mycket och att det troligtvis drar ned alla runt omkring mig och att det ger mig så fruktansvärt dåligt samvete. Jag tänker att det kanske har att göra med min osäkerhet. Tänker att allt har med osäkerheten att göra. Att jag vill vara tillräcklig för prick alla. Att jag vill leva upp till och bli omtyckt. Även av de jag kanske inte bryr mig ett dugg om, egentligen. Fast allra mest vill jag vara tillräcklig för honom.

 

 

 

 

Igår åkte jag, David och Sara en sväng till Danmark. Vi strosade omkring i Helsingör, åt asiatisk buffé, åt glass och satt en stund vid strandkanten. Behövde det så himla mycket eftersom att konstant aktivitet gör att en inte hinner tänka så mycket på sådant som är jobbigt, knappt alls faktiskt. Väl tillbaka i Sverige blev jag övertalad att följa med på fest och trots att jag inte alls var pepp på det så tänkte jag att ja, det kan väl vara kul. Kvällen var okej. Hade deeptalk med Alex på en balkong och var för en gångs skull den som fick peppa istället för att bli peppad. Och kanske att jag fick höra prick exakt det som får mig att känna att jag kanske inte behöver fly så fort jag får chansen just nu. Sen blev jag för full och satt och mådde illa, innan några bra följde mig hem. 

 

Idag vaknade jag ändå ganska pigg, gjorde i ordning frukost, brände mig på kastrullen och satte mig och plugga en stund. Varvade pluggandet med städande och diskande innan jag till slut blev för trött för att göra något alls. Såg några avsnitt av vänner innan jag gick på en 1,5 h lång promenad, lyssnandes på podcast och pratandes i telefon med två stycken bra. 

 

Nästa vecka kommer bli stressig, det är sista veckan innan tentavecka och jag vill hinna plugga så mycket som möjligt innan dess, vi har klipp-picknick, jag ska på lägenhetsvisning och få tillbaka en tenta som jag är bombsäker på att jag har misslyckats med. 

 

 

åh vad jag kan känna igen det där att alltid ska va den som blir peppad.. den "sköra".. Hoppas veckan blir fin iaf! du är garanterat bra som du är, positiv eller negativ! kram

jag känner igen mig så himla mycket i dina ord matilda, det är på pricken mycket jag känner just nu. men det sorgliga är att jag kände precis detsamma för ett år sedan, men då gick det för långt. så långt att jag inte kunde ta mig ur sängen tillslut på grund av alla krav som övertog. det vill jag inte ska hända mig nu. så jag börjar försöka uppmärksamma mina krav, vilka har jag på mig själv? målet med varje dag är att leva så k-r-a-v-l-ö-s-t som möjligt, med så små måsten som möjligt. och det hjälper faktiskt.

de säger att en måste älska sig själv innan en kan älska någon annan. jag tänker att det också är att en måste älska sig själv och inse hur bra en är innan en kan SE att någon annan faktiskt älskar än och hur bra än är. jag måste tycka att jag är tillräcklig först.

nu bara lämnar jag ut mina små insikter här helt spontant, men jag tänker att kanske känner du igen dig och också kanske kan få lite inspiration utav det. ta hand om dig! xx