Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden.

Det har snart gått en vecka. En hel jävla vecka. Blir fascinerad över att dagarna bara springer förbi, och jag gör fortfarande ingenting av det jag egentligen borde. 
 
Igår var fint. Vi hade en tre timmars föreläsning och det var soligt och fint väder, så efteråt gick jag och Alex till stan. Målet var att köpa bra att ha-saker till skolan, typ flärpar (jag) och block, pennor och flärpar (hon). Så det gjorde vi och köpte med oss wok och satte oss utanför biblioteket i solen. Fick sällis av Alex kompis och gick till lilla torg och satte oss på en uteservering. Så himla himla gosigt med årets första uteserverings-öl. När klockan blivit över sju gick vi bort till ölfiket för poetry slam. Det var bra, trots tankspridd. Det är någonting med poesi och vemod, satt nämligen mest på en pall och var vemodig. Drömde mig bort till andra platser, platser som är närmre, platser som helt enkelt är något annat. Kände plötsligt tårarna bränna bakom ögonlocken och tog mig ut. Ut och bort. Kände att jag skulle bli kvävd om jag satt kvar en sekund till. Blev ikappsprungen av Alex och fick en lång kram följt av en promenad och möjlighet att få prata av mig allt det som skaver. Prata om den senaste tiden och bolla tankar och funderingar. Så himla himla nödvändigt. Hon är fin. Gick tillbaka och stannade en stund innan David och Astra kom förbi och vi gick till James istället och förlorade på biljard. 
 
Idag hade vi föreläsning igen. Hatar den här kursen ca mest av allt just nu. Men trots det är det ändå ganska intressant. Men väldigt mycket att ta in + förstår ej uppgifterna vi får (= skjuter plugget ifrån mig). Har även ställt mig i flertalet bostadsköer idag så nu vill jag mest flytta härifrån. Eller ja, mer än innan. Men det får väl vänta tills den här himla utbildningen är över och förbi osv. Kan ju inte bara helt spontant flytta härifrån, även om det allt som oftast känns lockande. Kan inte fly mer. 
 
 
Jag måste sluta vara så förbannat grå nu. Vill bara vara glad och faktiskt njuta av solen och alla plusgrader. Sluta tänk Mathilda, sluta bara. Det blir bra. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0