Jag vet inte vad du ser när du stirrar in i vit betong.
Det är så mycket som skaver just nu. Försöker att tänka på annat, sätter mig på en bänk vid Nissan under ett blommande träd och läser istället för att plugga.
Vi har klipp-picknick och jag drabbas av en extrem ledsamhet, helt utan egentlig anledning. Men lyckas ta mig samman och ha en fin kväll med ändå ganska bra humör trots diverse irritationer. Men sådant tycks vara omöjligt att undvika. Gär hem när de andra går ut och får dagen därpå höra om det jag missade, eller inte missade.
Det blir fredag, men det hade lika gärna kunnat vara onsdag, eller vilken dag i veckan som helst. Går på stan med Alex och går på spelkväll och dricker drinkar när klockan slagit åtta. Cyklar på Davids cykel och får en nära döden upplevelse när jag håller på att trilla av. Hänger på ölfiket med bra personer och deeptalkar om det mesta som skaver och är ännu en gång den som får trösta, trivs nog lite bättre i den rollen ändå, men går ändå hem innan alla andra och gråter/hyperventilerar på vägen hem.
Och en helg med lika grått väder som jag känner mig. En lördag då ingenting egentligen görs, pluggångesten som ligger och skaver och jag som inte orkar göra någonting åt den. Och ett närmre två timmars telefonsamtal med Hanna som var så välbehövligt. Och idag är det söndag och jag har åtminstone hittills läst ett kapitel kurslitteratur och skrivit litegrann. Får ej sova ikväll om inte denna uppgift är färdig. Pluggfokusen är dock inte så stor och jag skyller på pollenallergin men egentligen är det nog annat som väger tyngre. Eventuellt stressen över att alla fick tillbaka sina tentor i fredags, utom jag och vänskaper som håller på att brisera.
Kommentarer
Postat av: Hannah .
jag känner igen mig så himla mycket i dina ord. och jag vill att du ska veta att det GÅR ÖVER. keep your head up and your heart strong, så ska du snart se att det en dag känns åh-så-mycket lättare.
jag minns hur allt kändes svårt och motigt och jag är nog inte själv helt ute ur den bubblan ännu, men det som hjälpt massvis har varit är att försöka ta hand om mig själv så gott det går och acceptera att "det här är bara en dal i livets berg och dalbana och snart kommer jag vara uppe på toppen och se ljuset igen." <3
Trackback
