Jag ligger så efter i mina egna tankar att jag inte alls vet var jag ska börja. Ligger mest i sängen med benen uppåt väggen eller sitter och försöker plugga. Allting känns egentligen ganska omotiverande och därav ser min lägenhet ut som ett bombnedslag, igen. 

 

Men trots det så har det hunnit hända en del fint, egentligen. Jag måste bara lyckas sätta ord på allting utan att det bara låter redogörande och tråkigt, men ibland är det så himla himla svårt. 

 

Men hur som haver. 

Jag hade en ganska fin sista dag som tonåring, det var soligt för första gången på evigheter, fick reda på att jag klarade första tentan och var på sånt himla konstigt humör (på ett bra sätt). Träffade även både David, Wille och Emelie, fint att hänga med bra personer en dag som den. 

Och i onsdags fyllde jag 20! Blev ringd och sjungen för två gånger. Den första var av David som ringde vid halv två på natten, var knappt vid liv men det var fint och sedan av familjen som ringde strax innan sju. Kunde inte somna om då så gick upp och gjorde frukost som jag sedan åt i sängen framför Please like me. Orkade sedan ta mig upp för att säda/diska/duscha/plugga innan jag gick en sväng på stan och införskaffade några nya klädesplagg och två böcker. Mötte sedan upp Emelie för att gå på systemet och jag som är virrig och har beslutsångest i vanliga fall var om möjligt ännu mer virrig och sedan gick vi och mötte David och åt sushi. Tänkte att det får en faktiskt göra om en fyller år. När sushin var uppäten gick jag och Emelie hem till mig och bakade muffins (jag) och blåste ballonger och åt smet (Emelie) och förberedde inför kvällen då en hög med fina personer skulle komma förbi. Sedan hade vi en så himla fin kväll med lite för mycket alkhol, prat och underhöll oss med ballongerna (lätt roade osv). 

Sedan har det bara varit ett par dagar av mellanläge - pluggande och icke-städande. Fram tills igår då vi tog tåget till Helsingborg. 

Igår kom äntligen dagen jag väntat på så himla länge, dagen då jag fick se Krunis för första gången (om en inte räknar med allsång på skansen, vilket en inte borde pga inte alls samma sak). Vi tog tåget till Helsingborg vid tio och kom in strax efter elva. Vårt första mål var ICA, köpa lite proviant till det planerade köandet. När vi handlat litegrann gick vi bort och kollade hur det såg ut och det var helthelt dött. Jaha tänkte vi och gick en runda på stan och åt lunch. Och detta hände flera gånger, när vi insåg att nej, kommer nog inte vara jättemycket köande ändå så gick vi en runda till och kollade på gräsvalen utanför konserthuset och gick längst hamnen tillbaka. Vi satte oss sen på en bar och drack lite vin innan vi gick och satte oss i kön som bestod av två personer. Det var kallt och blåsigt men vi stod iallafall ut ett litet tag innan vi gick och drack lite mer vin. Sen var det insläpp och så småningom också dags för Thomas att gå på scen. Vi stod längst fram i mitten och var väl mest mos ungefär. Men det var fint, har ju egentligen aldrig lyssnat på honom och var väl därför inte så fangirl'ig när han var sådär otroligt nära och Drack ur hans vattenflaska och höll i honom när han stod på "staketet" (och fick hans spott i ansiktet). Men till slut var det iallafall äntligen dags för Krunis, och ååååh <3. Skrek högthögt med i Hell Yeah Norrtälje och såklart i alla de andra också, men kanske mest i den, och grät under ibland gör man rätt ibland gör man fel. Höll i Markus hand och drack även ur hans vattenflaska. Det var en så himla fin kväll (och dag) och efteråt kändes allt så himla tomt, som det ju alltid gör efter en konsert.

Vaknade imorse med panik över att jag inte pluggat och satte mig på en gång och började läsa. Och trots att jag idag varit så fruktansvärt trött och haft ont ca överallt har jag varit i skolan och pluggat och sett Så mycket bättre hemma hos Emelie. Och nu tänker jag att det är färdigpluggat för idag och lyssnar på Lasse och tänker att jag borde slänga mig i duschen och ta tag i mig själv trots att jag absolut inte har någon ork till övers.