Klockan sex imorse vaknade jag av världens konstigaste dröm + att jag trodde att jag försovit mig. Tittade ut genom fönstret och såg denna fantastiska himlen. Då kände jag att det var värt att vakna en timme före klockan. Trots att jag knappt var vaken var jag tvungen att ta en bild. Det som var så bra var ju att jag faktiskt fick sova i en hel timme till! 

Klockan tio skulle jag var i skolan för den första föreläsningen i det fotografiska uttrycket, så nu har jag ännu en fotouppgift att göra... Vi ska fota självporträtt och jag har INGEN inspiration alls. Det hade varit en sak om man skulle visat vem man är eller så, men nej. Vi ska fota vårt andra jag. Någon man önskar att man var/inte var eller vem man vill pröva att vara. Eller använda kroppens rörelser och former för att uttrycka en känsla. På fredag ska detta vara klart så det är bara att sätta fart att tänka nu...