Försöker väl tänka så postitivt som möjligt. Men det är fasen inte det lättaste. 

Vill mest känna att fan vad bra livet är! Men det gör jag inte, vet inte när jag får göra det heller. Snart hoppas jag. Är trött på att ständigt sakna någon som inte saknar mig och vill mest bli kär i någon som är minst lika kär i mig tillbaka. Det lär inte heller hända på ett tag. Om det någonsin händer.