And I will wait, I will wait for you.
Jag ligger på sängen och tänker: "tänk på mig"
Dagar som de här blir jag bara så himla trött på livet. Men nu är det bara en dag kvar på praktiken och jag ser verkligen fram emot de vanliga lektionerna.
-
Några instagram bilder från den senaste tiden.
1. En fin kväll på boomerang
2.Var på Aquaria igår och filmade reportage
3. Jag har nya fantastiska skor.
Now i'm hoping that I'll never have to meet you.
HELVETE. Tankar, känslor osvosv försvinn. Tänkte ut en plan jag trodde skulle funka. Gjorde den det? NEJ.Blir så himla arg. Vill ha dig nära samtidigt som jag vill ha ut dig ur mitt liv. Fanfanfan.
Monday you can fall apart.
Hatar måndagar så himla mycket. Plågade mig igenom en bild & form-lektion och fick utslag på armen av leran vi höll på med. Och sen fick jag plåga mig igenom en hemsk matte C lektion. Hur tänkte jag när jag valde det liksom? Tveksamt om jag ens kommer få G i det i slutet...
We'll cast some light and you'll be alright.
Var det du som höll för hårt? Eller är det jag som är för svag?
And I will try to fix you.
Försöker att inte bry mig.
Försöker låtsas som att all skit folk säger till mig bara går in genom ena örat och ut genom andra.
Försöker låtsas att jag inte tar saker personligt.
Försöker att inte gråta.
Försöker, men misslyckas med exakt allt jag försökt med.
Det är hopplöst att försöka när man vet att allt skiter sig ändå.
Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt, du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.
Onsdagsångest och livet är som vanligt inte på min sida.
All that I'm left with is me.
Och varje gång som du ler, hugger det till i mitt bröst.. För jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer få ligga bredvid och kalla dig för min.
Söndag = söndagsångest.
Idag har jag hunnit med att tjäna 500 kronor
Promenarat lite mer än en mil
Sett ett avsnitt av How I met your mother
Och nu ska jag plugga lite matte.
Jag är precis som då, jag kommer aldrig bli som ni. Jag kommer alltid stå bredvid och titta in.
I never meant to cause you trouble.
Jag har lärt mig att längta är bättre än att ha. För man saknar inte sånt som man har...
Försöker väl tänka så postitivt som möjligt. Men det är fasen inte det lättaste.
Vill mest känna att fan vad bra livet är! Men det gör jag inte, vet inte när jag får göra det heller. Snart hoppas jag. Är trött på att ständigt sakna någon som inte saknar mig och vill mest bli kär i någon som är minst lika kär i mig tillbaka. Det lär inte heller hända på ett tag. Om det någonsin händer.
När varje dag känns likadan och när det skymmer över stan. Och när du drömmer, kom ihåg mig då.
Världens finaste Lasse.
Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.
Nej, ingenting varar för evigt.
Några tweets från slutet av sommaren.
Åh, snälla bryt mig inte nu.
-
Idag är en sån dag då allt känns lite mer och gör lite ondare.
-
Insåg att imorgon är det en månad sedan jag åkte till Vässarö och upplevde ett av mina bästa scoutläger, eller ja, en av mina bästa veckor någonsin ungefär. Insåg också att jag inte har visat en enda bild från det, så här får ni två stycken. Jag har egentligen hur många som helst så ni lär få lite scoutbilder då och då när jag längtar tillbaka.
Tycker det är ganska läskigt hur tiden kan gå hur fort som helst och hur långsamt som helst, samtidigt. Det känns som en evighet sedan jag satt på buss 637 mot Ellan samtidigt som det känns som igår jag hela tiden höll på att halka i lerpölar, spelade kort långt in på natten och lärde känna nya fina människor. Tiden skrämmer mig ibland.
Tycker det är ganska läskigt hur tiden kan gå hur fort som helst och hur långsamt som helst, samtidigt. Det känns som en evighet sedan jag satt på buss 637 mot Ellan samtidigt som det känns som igår jag hela tiden höll på att halka i lerpölar, spelade kort långt in på natten och lärde känna nya fina människor. Tiden skrämmer mig ibland.
Det här är brustna hjärtans höst.
Mitt hjärta blir bara trasigare och trasigare.
Vet inte hur jag ska ta mig igenom det här.
Hur tar man sig ens igenom sånt här?
September, och jag fattar ett svårt beslut. Min nedräkning börjar nu, där allt en gång tog slut.
September. Det är höst, vädret utanför tycks hålla med. Det är grått och regnar och träden utanför fönstret börjar bli gula. Mina stickade tröjor ropar på mig och jag längtar mest efter att få krypa upp i sängen med en bra bok och en kopp te.