Dom som har känt mig länge vet att jag kan börja gråta för istortsett vad som helst. Allt beror på vad jag är på för humör och hur jag känner mig. För några år sedan kunde jag börja gråta så fort jag skulle prata med någon jag inte kände så bra. När nånting är jobbigt, när jag är nervös eller rädd. När jag är trött. Som sagt, nästan när som helst. Fast jag tycker själv att jag börjar bli bättre på att inte gråta så ofta, när saker inte går bra och så vidare. Kanske för att jag har förändrats väldigt mycket sen jag började på gymnasiet och jag vill inte falla tillbaka och bli mitt ''gamla'' jag, även om jag väldigt ofta är väldigt nära.