Om jag kommer dit igen, har du en plats där jag kan vila. Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån, ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.

Lyssnar på finaste Lasse som gör dagarna en aning lättare att genomlida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0