-
Sitter här i mitt kalla rum och värmer mig på en kopp te.
Lyssnar på Lars Winnerbäck som sjunger om tandläkarväder. Det var det idag. Tandläkarväder alltså.
Jag kände att Winnerbäck var bra att lyssna på när man ska tänka på döden. Deprimerande det lät. Och det är det också. Men vi har fått i läxa att tänka på döden en kvart om dagen. Så det är väl bara att göra det och räkna med att bli lite deprimerad på köpet.
.
Jag saknar dig. Mycket.
.
Dagen idag har sugit så jävla hårt.
.
Jag behöver dig mer än någonsin.
-
Klumpen man får i magen när ens vänner inte mår bra.
-
Blir så fruktansvärt arg på allting och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
-
-
Är trött på att vara den som alla glömmer bort/ ingen bryr sig om.
Vill höra någon säga att den bryr sig. Och faktiskt veta att den menar det.
-
Skriver text efter text.
Raderar text efter text.
Får inte fram det jag vill ha sagt.
Försöker, men jag kan inte.
Vill inte säga något som kan förstöra.
För det är det sista jag vill.
Vill inte förstöra. Vill göra allt bättre.
Men hur fan gör man det då?
Förlåt att jag aldrig sagt förlåt.
Tänkte bara säga förlåt till alla dom som måste höra på allt mitt klagande hela tiden.
I will follow you into the dark.
Det är tur att några bryr sig iallafall. En är väl bättre än ingen antar jag.
.
Det kommer alltid finnas personer man absolut inte kommer överens med.
Det gäller bara att inse vem man och vem man inte kommer överens med.
-
Hatar att jag öppnar mig för fler och fler. Troligen fel personer.
Och jag tror fan inte att någon av dom förstår mig.
-
Jag vet seriöst inte vad som händer med mig. Det enda jag vet är att det inte är bra.
-
-
Vissa människor är bara så himla himla bra!
-
Jag står inte ens ut med mig själv, så hur ska någon annan kunna göra det?
-
Orkar fan inte det här längre..
.
Jag saknar dig något fruktansvärt mycket.
-
