Jag minns när jag i februari var inne i en Lasse-period och hade meningen "vad ska man göra enda fram till maj" på repeat i huvudet. För det var det enda jag kunde tänka på. Hur fan ska jag överleva i den här himla staden tills dess? Då hade jag bott här i nästan ganska precis ett halvår och kände enbart att jag ville fly härifrån. Men på något himla vis överlevde jag det där och kom över känslan i takt med att vänskaper växte sig starkare. Fast samtidigt som känslan av att vilja, och behöva fly härifrån inte är lika stark just nu, kanske för att jag snart gör det igen, så ligger den där och gnager, redo att bryta ut när som helst.

 

Var ju i Göteborg i helgen och det var så förbannat himla välbehövligt att komma bort, kanske mer än jag trott. Det var skönt att vara någon annanstans och inte tänka på allt det där jobbiga. I fredags kom jag fram på eftermiddagen och var med på en föreläsning på Bellas skola innan vi åkte hem till henne och drack en öl och spelade kort tills klockan blev för mycket. Igår vaknade vi ganska tidigt, åt frukost och gjorde oss i ordning innan vi tog spårvagnen in till stan och gick i secondhandbutiker, strosade omkring i Haga, och gick på vernissage på Dômen. Kom hem på eftermiddagen och var helt slut pga gått prick hela dagen. Men vi tog oss i kragen och lagade middag och gjorde oss i ordning innan vi åkte in till stan igen. Den här gången hem till Bellas klasskompis som fyllt år. Så vi satt på hennes golv och drack öl och åt tårta innan vi gick vidare till andra lång när de skulle vidare någon annanstans. Och idag gick vi en sväng i skogen innan jag tog bussen hem till Halmstad igen. Så himla fin helg och jag är nog lite kär i gbg ändå.