Okej. Så jag kom in på den där kursen som jag så länge velat läsa. I staden jag redan bor, och med en reservplats i staden jag kanske hellre vill bo. Och nu kommer allting att ställas mot sin spets. För jag måstemåstemåste fatta ett beslut. Ett beslut som kommer bli bäst för mig själv, utan att tänka på alla runtomkring mig. Inte tänka på mina vänner i Halmstad, på hur mycket jag kommer sakna dem om jag skulle flytta, inte på de som finns i den andra staden och hur saker kan urarta om jag tar mitt liv och flyttar dit. Jag måste tänka på mig själv och var jag för tillfället ska vara. Och jag vet inte, jag vet ingenting alls just nu. Hade saker varit litelite annorlunda hade det varit en självklart val. Men nu är det inte det. 

 

Jag tycker ju egentligen om Halmstad så himla mycket, jag tycker om mina vänner och jag tycker om min lilla studentlägenhet med de stora fönstrena. Jag kanske inte tycker om min utbildning, eller så gör jag det. Tänker att det kanske är bredden i det som jag behöver. Tänker att det är bra för sådana som jag med en sådan extrem beslutsångest. Tänker att jag inte vill snöa in mig på _ett_ ämne men samtidigt har jag velat samma sak sedan högstadiet. Jag vet att jag tvivlat på Halmstad så många gånger den här våren, tvivlat på min rätta plats och hur saker och ting hade kunnat vara om jag bara hade befunnit mig någon annanstans, någonstans närmre. Men saker och ting får ett slut, trots att en fortfarande funderar på hur saker hade kunnat vara. Men kanske är det en risk som inte är värd att ta? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vågar riskera det jag har nu för något som kan bli men som likväl inte kan bli. 

 

Jag är iallafall glad att jag har ett tag på mig att bestämma mig. Samtidigt som jag gång på gång önskar att jag inte hade kommit in för att slippa ta det här beslut. Jag är så trött på att vara ständigt förvirrad.