Min kreativitet verkar komma lite närmre hela tiden, och det känns så fint på nått vis. Även om jag vet att det inte kommer bli så bra som det en gång varit, på väldigt länge. Men kanske ska en bara försöka tänka bort den där himla prestationsångesten och bara skapa ändå. Skapa så mycket som möjligt med så lite tankeverksamhet som möjligt, för det är ju ändå just det som hindrar. Funderingarna på om det verkligen är okej att göra såhär. Och kanske borde en lära sig att ja, allt är okej.