Jag borde verkligen plugga, men istället läser jag ut Steglitsan. Drabbas av en tomhet när boken tar slut.

Försöker plugga igen men allt jag kan tänka på är dig. På vad du tänker på, på var du är och vad du gör.

Det är som att min hjärna har avsatt lite utrymme till att bara tänka på dig,

samtidigt som all annan tankeverksamhet fortsätter som den ska.

Alla öppna flikar med vetenskapliga artiklar om Astrid Lindgren skriker på mig,

men jag orkar inte se efter vad de säger. Orkar inte leva mig in och förstå mig på.

Dricker för mycket kaffe och äter för lite mat.

Det är som att vardagsbalansen helt har rubbats och har svårt att hitta sin väg tillbaka.

Jag vet inte vad det är, men någonting är det. 

 

De senaste dagarna har jag gråtit för mycket, pluggat för lite och bara inte gjort någonting rimligt egentligen. Men jag tänker att efter en vecka med konstant sällskap så är det okej att vara grå ett par dagar. Men jag vet inte. Allt jag behöver är nog ännu mer sällskap. Men i helgen kommer i varje fall min familj på besök och jag ska tvinga dem att åka till IKEA så att jag kan få köpa en ram och några vinglas, eventuellt även en växt. Men innan dess måste jag pluggapluggaplugga. Men det har jag ju som sagt glömt bort hur man gör.