För långsamt för snabbt men aldrig i takt.

Trots att jag ju har det så himla bra så kryper sig ångesten på ibland. Och de senaste dagarna har det varit lite för mycket sådant. 
Och i min lilla moleskine har jag skrivit såhär
"Det händer så mycket. Hela tiden.
Så mycket att jag knappt hinner känna av allt det där som skaver i mig.
Kanske har jag det för bra? Bättre än jag förtjänar."
 
"Jag vill bara finna tiden igen. 
Tid till att skriva.
Tid till att andas.
Men med miljarder sidor kurslitteratur och kalendern full med annat,
så hamnar det i skymundan." 
 
Och på twitter
"Verkar ha glömt bort hur man gråter. 
Men det är ca det enda jag skulle behöva just nu."
 
"Försöker mest få ordning på kaoset. 
Det går ju sådär.
Sitter på golvet och läser poesi istället"
 
"Tror att det enda jag behöver är en träffande textrad."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0