No more losing the war.

 
Våren bestämde sig för att hitta hit till slut. I en anteckning i telefonen har jag skrivit "Vill mest gråta av lättnad. Vi överlevde vintern". Och helt ärligt är det det enda som känns bra just nu. Lyssnar på Half moon run för att det får mig på bra humör när allt som känns jobbigt rinner över. Men när min bror påstår att mobbning inte är så farligt, för det är ingenting man behöver leva med hela livet (i jämförelse med ärr) så får inte ens dem mig på bra humör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0