Stop crying your heart out.

Mina tankar pendlar konstant mellan att sakna honom och intala mig själv att jag inte saknar honom. Att jag klarar mig bra utan honom. Men om jag gör det, det vet jag faktiskt inte. Efter att tankarna har pendlat där ett tag slår det mig att, tänk vad skönt, att en dag. Bara en dag, inte tänka på honom. Att släppa tanken, att det kommer bli vi två, bara jag vill det. För det kommer inte bli det. Aldrig. Borde jag nöja mig med att vi är vänner, eller borde jag släppa det helt? Jag vet inte. Kommer jag någonsin veta?

Kommentarer
Postat av: fotomichaela

Kolla gärna in min blogg!

Sprid min så sprider jag din! :D

Kram, fin blogg!

2012-02-12 @ 19:34:41
URL: http://fotomichaela.bloggplatsen.se/
Postat av: Moa

Känner igen det här något extremt. Tror inte att vi någonsin kommer att komma på det bara sådär, kanske först när vi ser tillbaka på det efter att lång tid gått. Kanske. Men det skulle vara så himla skönt om det bara gick över.

2012-02-12 @ 19:49:42
URL: http://droemmandet.blogg.se/
Postat av: Athena

I feel you girl. Extra svårt när ni är vänner och har ständigt kontakt (som jag uppfattade det). Men sånt här släpper, och det kommer andra. Låter klyschigt, men man måste ge det tid. Kram :)

2012-02-13 @ 00:31:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0